Så ser riksdagspartierna på SKR:s roll i svensk sjukvård
Nyheter
Hur ser riksdagspartierna på nationell styrning och Sveriges Kommuner och Regioners (SKR:s) roll i svensk sjukvård? Sjukhusläkaren har ställt fem frågor till riksdagspartiernas talespersoner för sjukvårdsfrågor.
1
SKR är en arbetsgivar- och intresseorganisation som alltmer behandlas som en myndighet. Omfattande kritik har framförts från bland andra Riksrevisionen, Statskontoret, Coronakommissionen, läkarnas fackliga organisationer, patientorganisationer, statsvetare, forskare, med flera som rör den bristande demokratiska insynen och möjligheterna att utkräva ansvar.
Staten gör allt fler överenskommelser med SKR som inte lyder under offentlighetsprincipen. Ser ert parti några problem med detta? I så fall vilka? Och vilka åtgärder vill ni i så fall vidta?
Kristina Nilsson, Socialdemokraterna:
SKR och olika regeringar har över tid samarbetat inom olika områden, till exempel genom att teckna olika överenskommelser. Överenskommelser med SKR är alltså inget nytt utan är ett etablerat arbetssätt och överenskommelser har varierat över tid.
SKR är en medlemsorganisation för Sveriges kommuner och regioner. Det är alltid viktigt att vara tydlig med att SKR inte företräder de enskilda kommunerna och regionerna, utan är en organisation som för fram en samlad bild av sina medlemmars intressen.
Vi har tagit del av de synpunkter som framförts och följer utvecklingen, men vi har inte tagit ställning till om eller hur detta bör förändras.
Camilla Waltersson Grönvall, Moderaterna:
Moderaterna delar Riksrevisionens uppfattning att regeringen i praktiken gett SKR, en myndighetsliknande roll och därtill att regeringen inte i tillräcklig omfattning tagit hänsyn till konsekvenserna av att använda en intresseorganisation som en del av statsförvaltningen. Detta eftersom SKR inte lyder under vare sig regeringsformen eller förvaltningslagen så försämras därmed möjligheterna till insyn och utkrävande av ansvar. Regeringen bör på ett principiellt plan ta ställning till de framtida formerna för samverkan mellan regering och SKR och särskilt se till att möjligheterna till insyn förstärks
Linda Lindberg, Sverigedemokraterna:
Det finns en problematik med överenskommelser mellan staten och intresseorganisationer när det handlar om stora summor skattemedel. SKR agerar mellanhand och företräder i första hand regionernas intresse, vilket blev tydligt i frågan om de s.k. Förlossningsmiljarderna där 2,2 miljarder inte återrapporterats. I det nya avtalet mellan staten, regionerna och SKR ska dessa följas upp och återrapporteras, vilket är ett tydligt tecken på att man är medveten om att detta inte skötts på ett bra sätt. För en stärkt demokratisk kontroll är det viktigt att offentlighetsprincipen följs. Från vår sida menar vi att återrapportering och transparens ska vara standard vid avtal mellan staten och SKR, speciellt när det handlar om miljardbelopp av skattemedel. Det bör även utredas huruvida det finns andra avtal mellan staten och SKR som inte levererar den önskade effekten, och om det finns möjligheter att i stället vända sig till Socialstyrelsen eller IVO.
Anders W Jonsson, Centerpartiet:
Det behövs en ökad nationell styrning av svensk sjukvård. Den sker i första hand genom lag/förordning/föreskrift samt statlig tillsyn. Därutöver behövs nationella överenskommelser. Om man vill ha minskade skillnader mellan olika region är det bättre att dessa sker mellan staten och SKR än mellan staten och 21 olika regioner. De överenskommelser som görs mellan staten och SKR är offentliga.
Karin Rågsjö, Vänsterpartiet:
Offentlighetsprincipen är avgörande för den demokratiska kontrollen av välfärden. Inskränkningar i offentlighetsprincipen är inskränkningar av vår demokrati. Även skyddet för den personliga integriteten är ett väsentligt inslag i en demokratisk rättsstat och åtnjuter, liksom offentlighetsprincipen, grundlagsskydd. Intresseföreningen SKR:s snabba tillväxt i omfattning och uppdrag får inte innebära inskränkningar av offentlighetsprincipen. Vänsterpartiet vill ta tillbaka kontrollen över välfärden. Allmänna handlingar ska alltid vara offentliga eller sekretessreglerade styrda av OSL (offentlighets- och sekretesslagen).
Acko Ankarberg Johansson, Kristdemokraterna:
Vi anser att regeringen bör överlägga direkt med de 21 regionerna i högre grad än vad som görs i dag. Fler budgetbeslut bör också kanaliseras via exempelvis Socialstyrelsen i stället för genom överenskommelser med SKR. Eftersom SKR är en ideell förening saknas offentlig insyn och transparens. Det är angeläget att sådan finns för att stärka tilliten till offentliga beslut och dess genomförande. KD vill även avskaffa regionernas ansvar för vården och i stället införa ett statligt ansvar. Det skulle långsiktigt och i grunden lösa bland annat denna problematik.
Lina Nordquist, Liberalerna:
SKR har idag en otydlig roll där bristen på transparens är problematisk. Vi vill se över SKR:s funktion och uppgifter. Vårt mål är att SKR ska vara en renodlad stöd-, arbetsgivar- och intresseorganisation för kommuner och regioner, men även som sådan behövs mer transparens än idag.
Margareta Fransson, Miljöpartiet:
Miljöpartiet anser att de överenskommelser som staten tecknar med SKR ska behandlas som offentlig handling och därmed vara tillgängliga för media och medborgare. Vi kommer att arbeta för det i SKR, och lyfta det i andra sammanhang.
2
Överenskommelserna omfattar miljardbelopp som under många år delats ut från staten via SKR för att korta vårdköer och väntetider. Riksrevisionen menar dock att det inte går att se några större effekter av miljardsatsningarna. Tillgänglighetsdelegationens nyligen publicerade rapport visar att det tvärtom har blivit sämre (och att det inte beror på pandemin). Sverige har idag extremt långa väntetider till vård jämfört exempelvis med vårt grannland Danmark.
a) Tycker ert parti att staten har fått valuta för de miljarder som skickats till SKR?
b) Vilka åtgärder vill ert parti vidta för att svenska patienter ska få vård i tid som danska patienter?
c) Varför har Sverige enligt ert parti inte kommit till rätta med vårdköer och väntetider under alla dessa år?
Kristina Nilsson, Socialdemokraterna:
a) Statsbidragen fördelas inte i huvudsak till SKR, utan till kommuner och regioner. Det är bara en mindre summa som har gått till SKR för vissa centrala kostnader, utvärdering och uppföljning med mera. Varje överenskommelse måste utvärderas för sig. Det är svårt att avge en generell bedömning. I flera fall har det varit ett bra sätt för staten att få regioner och kommuner att fokusera på vissa viktiga utvecklingsområden. I många fall har statsbidrag varit en direkt förutsättning för att kommuner respektive regioner har kunnat påbörja en satsning inom ett visst område.
b) För att öka effektiviteten i arbetet med att beta av köer måste vårdgarantin utgå från olika medicinska behov. Tidsgränserna i vårdgarantin bör därför bli mer flexibel och likna det danska systemet. När en vårdgaranti finns på ett område ska den gälla. Sjukvårdens skyldighet gentemot patienten måste vara mycket stark. Rätten till rehabilitering bör också ingå i vårdgarantin. Rehabilitering bör införas som en del av sammanhängande vårdkedjor, till exempel inom ramen för standardiserade vårdförlopp.
c) De politiska metoder som har använts för att reglera tillgänglighet i vården har försvårat för vården att balansera en ökad efterfrågan på snabb vård med en behovsbaserad prioriteringsordning. Ett exempel är att de statliga vårdgarantierna inte tar hänsyn till vilken typ av vårdbehov patienten har. Vidare gynnar besöksbaserade ersättningsmodeller mottagningar som tar emot många lätta och snabbehandlade patienter. När det samtidigt råder fri etablering för privata vårdgivare inom primärvård och en växande andel privata aktörer agerar efter ett vinstintresse, förstärks incitamenten att prioritera lätta fall. Detta leder till att vissa grupper får en snabb vård och bedömning, medan andra med större behov trängs undan. Väntetiderna i vården måste i större utsträckning styras av patienternas behov, efter professionernas kunskap och bedömning av patienten, snarare än av systemets pekpinnar.
Camilla Waltersson Grönvall, Moderaterna:
Nej. Skattebetalarna får inte tillräcklig valuta för sina pengar. Det som krävs nu är ett brett omfång av konkreta åtgärder. Moderaterna föreslår bland annat att alla medborgare i Sverige ges laglig rätt att söka både öppen och sluten specialistvård var som helst i Sverige. Varje region ges i uppdrag att informera patienterna om deras möjlighet att söka sådan vård även i andra regioner. En nationell patientportal skapas med information om lediga behandlingstider och väntetider inom olika regioner och hos olika vårdgivare. Privata vårdgivare ska systematiskt ska användas i hela landet för att korta och kapa vårdköerna. Det ska i praktiken finnas tillhands en nationell vårdförmedling och väntelista som har till uppgift att se till att alla väntande patienter ska få sin vård i enlighet med den lagstadgade vårdgarantin.
Linda Lindberg, Sverigedemokraterna:
a) Sjukvården har inte prioriterats tillräckligt under dessa två mandatperioder. Trots att kömiljarderna uppenbarligen inte ger effekt fortsätter man bara med sina snabba lösningar som egentligen bara gör det värre. En av de första åtgärderna man gjorde i Danmark var att lösa upp den propp som den regionala administrationen utgör. Kömiljarder ska inte gå till onödig byråkrati eller annan verksamhet än det som utmynnar i bättre vård. När det gäller både förlossningsmiljarder och kömiljarder har staten inte fått valuta för pengarna. Det är fortfarande extrema vårdköer och bristande personaltäthet inom både förlossningsvård och specialistsjukvården. Vi satsar mer än våra grannländer på vården och har ändå sämre kvalitet. Det är ett problem.
b) Vi tror att det likt i Norge och Danmark är dags att dra i nödbromsen när det gäller svensk sjukvård och framförallt specialistsjukvården. Redan innan pandemin var det över 100 000 människor i kö, idag är den siffran betydligt högre. En steg är att förstatliga delar av sjukvården med inspiration från den danska modellen. Vi vill även införa en nationell väntelista och ett vårdgarantikansli.
c) Det har enligt vår mening blivit en allt större byråkratisering och administrering inom sjukvården i stället för att fokusera på löner, kompetensförsörjning och att behålla personal. I Danmark flyttades all administrativ personal, vars arbete inte resulterade i mer vård, till andra departement. Den svenska vårdmodellen har likt mycket annat i samhället varit utsatt för så många ”snabba lösningar” att systemet är trasigt. Många satsningar är också i projektform, vilket innebär att det inte finns någon långsiktighet eller kontinuitet.
Anders W Jonsson, Centerpartiet:
a) Nej effekten skulle kunna ha varit större. Det skulle ha varit mer effektivt att göra lagändringar för att all ledig kapacitet inom sjukvården ska utnyttjas. Däribland att ge patienter information om väntetider och kvalitet samtidigt som de ges möjlighet att välja var man vill få sin sjukvård.
b) Det krävs lagändringar som gör att kapaciteten i svensk sjukvård tas tillvara. Den danska modellen med skarpa tidsgränser, tillförlitlig information till patienter om väntetider och kvalitet i kombination med rätt för patienten att söka vård i hela landet skulle minska köerna. Det handlar också om att förbättra arbetsvillkoren för vårdens medarbetare.
c) Det finns en mängd skäl till vårdköerna i Sverige. Byråkrati, underbemanning och motarbetande av privata vårdgivare är några exempel.
Karin Rågsjö, Vänsterpartiet:
a) Nej. Under 2020 gjorde Sveriges kommuner och regioner ett överskott på över 50 miljarder. De pengar staten satsar måste användas på rätt sätt och i så stor utsträckning det är möjligt komma till gagn till personalen som arbetar på golvet inom vården.
b) Den kris vi nu ser inom sjukvården är en tydlig personalkris. Regioner måste använda pengarna de lagt på hög under pandemin, exempelvis genom satsningar på att behålla och anställa personal. Det krävs höjda löner, bättre arbetsvillkor, såsom kortare arbetstider och hållbara scheman, och det krävs att betald specialistutbildning erbjuds på lika villkor i hela landet. Det skulle även minska regionernas kostnader för hyrpersonal, som 2019 uppgick till ca 5,6 miljarder kronor. Vänsterpartiet vill återupprätta den jämlika vården. Därför måste även vården avkommersialiseras. Aktiebolag, vars främsta omsorg är ägarnas vinster, bör inte vara tillåtna i svensk vård.
c) Redan före pandemin var sjukvården och äldreomsorgen satt under attack, utan marginaler och byggd på timanställda. Efter nedskärningar i decennier, utan skyddslager och skyddsutrustning, blottlade pandemin hur farligt det är för befolkningen med en underfinansierad vård, samtidigt som de privata vårdbolagen fortsatte gå med vinst. Det måste vara sluta med att vården ska ”effektiviseras”, vilket i själva verket betyder att satsningar uteblir.
Acko Ankarberg Johansson, Kristdemokraterna:
a) Det görs sällan uppföljningar av beslutade medel, det anser vi är en stor brist. De beslut riksdagen fattar om budget genomförs av regeringen via överenskommelser med SKR. Eftersom överenskommelser tecknas efter förhandling i någon form mellan regeringen och SKR så genomförs ibland riksdagens beslut på annat sätt än vad riksdagen beslutat om. Så är fallet just nu med den nationella vårdförmedlingen, vilket vi är väldigt kritiska till.
Sammantaget är det svårt att veta om beslutade medel använts till det som regering/riksdag beslutat om. Det är vi inte nöjda med och är ytterligare ett argument för ett statligt ansvar för vården i Sverige.
b) Danmark har genomfört en sjukvårdsreform under 2000-talet och det finns viktiga lärdomar därifrån. Uppdelningen i de 21 regionerna fungerar dåligt. För att kunna ge patienter över hela landet en jämlik och god vård krävs ett statligt ansvar för vården. Vidare måste ansvar flyttas från regionerna ut till verksamheterna. Förutom ett statligt huvudansvar måste reformen för en god och nära vård genomföras sammanhållet och långsiktigt. Först då får vi en patientsäker och effektiv hälso- och sjukvård.
c) Det saknas nationell ledning och styrning. Vi anser exempelvis att patienter ska ges rätt att söka vård där ledig kapacitet finns. Som ett första steg bör en nationell vårdförmedling upprättas för att använda tillgänglig kapacitet till de patienter som väntat olagligt länge. Samverkansavtal ska skrivas med landets regioner och staten avsätter särskilda medel för detta. Kömiljardsystemet motiverar samtidigt regionerna att beta av sin egen kö. Vidare bör reseersättning utgå till den patient som får göra sitt vårdbesök i annan region. Förutom kompetensbristen som leder till för få vårdplatser så har vi en underdimensionerad primärvård. En bättre arbetsmiljö inom hela hälso- och sjukvården tillsammans med en utbyggd primärvård med fler medarbetare och ett rimligt antal patienter per distriktsläkare ger förutsättningar för en mer effektiv och patientsäker vård. I ett andra steg behöver staten ta över ansvaret för vården från de 21 regionerna.
Lina Nordquist, Liberalerna:
a) Statens utformning av satsningar påverkar naturligtvis i hög grad om de fungerar. Här behövs långsiktighet och strategi, snarare än byråkratitunga tillfälliga insatser. I vissa fall är alternativet till överenskommelser med SKR att staten gör 310 separata överenskommelser. Det tror vi inte är effektivt. Överlag anser dock Liberalerna att SKR:s uppgifter bör bantas. Den huvudsakliga uppgiften ska vara att stötta kommuner och regioner med exempelvis juridisk rådgivning och utbildning.
b) Vi tror att kömiljarderna behöver ett större fokus på återbesök och kvalitet. Framför allt behöver vårdköerna kortas genom goda arbetsvillkor och genom långsiktiga, strategiska överföringar från Försäkringskassan till sjukvården. Vi vill modernisera taxeläkarsystemet så att fler kan bedriva småskalig vård över hela landet. Patienter som behöver operation inom slutenvård ska få detta i den region de själva vill, till exempel där anhöriga bor. Vårdens ersättningssystem behöver ses över, så att god vård särskilt säkras för dem med störst behov.
c) Sverige har en allt större del äldre personer och en ökande vårdtyngd, samtidigt som överbyråkrati och svårbotlig vårdutvecklingsoptimism på sina håll minskat antalet vårdplatser mer än den medicinska utvecklingen faktiskt tillåter. För dåliga vårdplatsmarginaler, hög grad av detaljstyrning och administrativt krångel har gått ut över människors arbetsmiljö. Detta har skapat snöbollseffekter; ansträngda arbetsvillkor gör att anställda saknas, vilket i sin tur leder till ännu färre öppna vårdplatser och ännu mer stress för den personalstyrka som finns kvar, osv. Regeringens sjukvårdspolitik har lagt fokus på att fäktas motprivata alternativ och ytterligare öka byråkrati och detaljstyrning, snarare än på att strategiskt säkra kvaliteten och tillgången till vård oavsett utförare.
Margareta Fransson, Miljöpartiet:
a) Långa väntetider är ett stort problem hos många regioner. Frågan om staten får valuta för pengarna eller inte beror på vilket resultat man förväntar sig, så den är svår att uttala sig om. Eftersom vi inte har testat alternativet, dvs generella tillskott, så vet vi inte vilken effekt de skulle ha. Alla regioner ser olika ut så finns det inte en modell som passar alla.
b) Allra viktigast är arbetsvillkoren och arbetsmiljön i vården. Det krävs tillräckligt med personal för att få utrymme att utföra den vård som behövs helt enkelt. Kömiljarden har aldrig varit miljöpartiets prioritet nummer ett. Vi menar att professionen tar stort ansvar för att hinna ikapp om de ges rimliga förutsättningar för det. Ett övergripande stöd behövs dock också. På sikt vill vi se en regionreform där nuvarande 21 regioner slås ihop till 6-7 större regioner. Det tror vi skulle effektivisera resursanvändningen men samtidigt behålla besluten regionalt. Dessutom vill vi se en nationell kö för vissa regioner t ex cancer redan från dag ett.
c) Det är förmodligen en blandning av skäl. Till viss del kan det handla om att beslut ibland tas för långt i från verksamheter, det är alltid viktigt med utrymme för professionen att utforma vården utifrån de behov som finns. Ryckighet i styrsystem, ibland detaljstyrning som riskerar leda fel och brist på sätt att bygga in ett helhetstänkande kan vara andra faktorer. Kompetensförsörjningsfrågor är också grundläggande. Att det nationella vårdkompetensrådet har tillsatts anser vi är väldigt viktigt. Vi ser att de skulle behöva ytterligare resurser för att kunna arbeta närmare de regionala vårdkompetensråden. Den primärvårdsreform som inletts behöver också ges utrymme att fungera som tänkt för att enkelt fånga upp behov i tid.
3
SKR hanterar i dag den så kallade nationella väntetidsdatabasen. Socialstyrelsen har dock under många år kritiserat statistiken och redan 2008 efterlyste myndigheten fakta som visar hur länge patienter i verkligheten får vänta, från misstanke om sjukdom till behandling.
Trots att 14 år har gått finns ingen tillgänglig statistik över hur länge de patienter som har tvingats vänta längre än vårdgarantins maxgräns på 90 dagar egentligen får vänta. Det saknas även statistik på hur länge patienter får vänta på undersökningar, vilket kan ta månader och år.
Vad tycker ert parti om de förslag som nu utreds att Socialstyrelsen tar över den nationella väntetidsdatabasen från SKR för att öka kvaliteten och säkerheten på väntetidsstatistiken?
Kristina Nilsson, Socialdemokraterna:
En förbättrad och mer utvecklad väntetidsdatabas skulle kunna möjliggöra förbättrade och systematiska uppföljningar och analyser av väntetider och tillgängligheten i vården. Vi är positiva till att en oberoende myndighet får ansvaret för detta. En delredovisning lämnades av Socialstyrelsen i mars 2022.
Camilla Waltersson Grönvall, Moderaterna:
Moderaterna föreslår att en nationell patientportal ska tas fram med information om lediga behandlingstider och väntetider inom olika regioner och hos olika vårdgivare i syfte att underlätta för patienter och anhöriga. Därtill har vi länge drivit frågan om att den nationella statistiken över väntetider och den lagstadgade vårdgarantin ska tas över av lämplig oberoende myndighet till exempel Socialstyrelsen.
Linda Lindberg, Sverigedemokraterna:
Det är helt orimligt att en icke statlig intresseorganisation som agerar utifrån regionernas intresse ska redovisa statistik, som dessutom uppenbart inte fungerar på ett tillfredställande sätt. Socialstyrelsen bör tillsammans med tillsynsmyndigheten IVO vara de aktörer som följer upp denna fråga, så ja vi ställer oss positiva till dessa förslag.
Anders W Jonsson, Centerpartiet:
Det viktiga för oss är att vi snabbt får tillgänglig information om väntetider och kvalitet för patienten. Det avgörande är inte då vem som äger informationsportalen utan att den innehåller korrekt och uppdaterad information.
Karin Rågsjö, Vänsterpartiet:
Vänsterpartiet anser att Socialstyrelsen och SKR ska samarbeta i frågan om den nationella väntetidsdatabasen för att säkerställa vilken statistik som förs och att den är tillgänglig.
Acko Ankarberg Johansson, Kristdemokraterna:
Vi ser positivt på detta. Det blir också ett viktigt uppföljningsinstrument för att genomföra de reformer om nationell vårdförmedling och statligt ansvar för vården som KD vill genomföra.
Lina Nordquist, Liberalerna:
Kunskap och transparens är avgörande för att kunna göra vården bättre. Vi vill vänta ut utredningen och se vad som väger för och mot en överflyttning av data – generellt sett ser vi dock problem med SKR:s nuvarande kombination av avsevärt inflytande, hantering av stora summor pengar och brist på transparens i data.
Margareta Fransson, Miljöpartiet:
Vi har ingen specifik synpunkt annan än att det är angeläget med adekvat statistik, att den är tillgänglig och offentlig. Vi välkomnar att det utreds hur det kan göras på bästa sätt. Det är också angeläget att arbetet med att rapportera in till databasen inte blir två parallella system.
4
Regeringen ger regelbundet SKR olika uppdrag som omfattar miljardbelopp. Det handlar om uppdrag som att stärka vårdens kvalitet och tillgänglighet, korta köer och skapa en sammanhållen, jämlik och säker vård.
Myndighetsförespråkare förordar dock att staten bör flytta de myndighetsliknande uppdragen från SKR till en myndighet som Socialstyrelsen. Stödjer du den idén? Motivera ditt svar
Kristina Nilsson, Socialdemokraterna:
Frågan har aktualiserats, inte minst av Riksrevisionen som påtalat just det faktum att SKR, har myndighetsliknande funktioner, trots att det är en intresseorganisation. Vi är har inte tagit ställning till hur detta bör ändras. Men vi är positiva till att se över frågan.
Camilla Waltersson Grönvall, Moderaterna:
För närvarande har vi inget sådant förslag. Se svaret på fråga ett.
Linda Lindberg, Sverigedemokraterna:
Ja, precis som i tidigare svar är det anmärkningsvärt att det kunnat gå så långt. Det är en demokratisk fråga om insyn och ansvarsutkrävande. I likhet med ”förlossningsmiljarderna” skyller regeringen på regionerna, regionerna pekar på SKR och SKR säger sig inte ha något krav på sig att redovisa vart 2,2 miljarder i skattemedel tagit vägen. När det handlar om en sjukvård som befinner sig i den situationen som den gör, är det av yttersta vikt att det finns transparens, uppföljning och ansvarsutkrävande. När det gäller exempelvis förlossningsvården är det återigen röd flagg från vissa regioner gällande personalbrist och arbetsmiljöproblem. Regeringen skickade med andra ord ut 5,5 miljarder kronor i skattemedel utan krav på återrapportering, och i samarbete med en intresseorganisation som inte har några som helst krav på sig.
Anders W Jonsson, Centerpartiet:
Vi delar inte bilden att SKR har en myndighetsliknande funktion. De har en samordnande funktion genom att de samlar Sveriges samtliga regioner. Vi tycker därmed att det är naturligt att staten gör överenskommelser med SKR. Uppdrag som innebär myndighetsutövning ska enligt vår mening inte ges till SKR utan till ansvarig myndighet.
Karin Rågsjö, Vänsterpartiet:
Ja. I och med att SKR är en intresseorganisation, och inte en myndighet, bör de myndighetsliknande uppdragen flyttas till en myndighet som Socialstyrelsen. Det är en fråga om demokrati och var den offentliga makten ska ligga.
Acko Ankarberg Johansson, Kristdemokraterna:
Idag har vi för mycket styrning. Det gör vården ineffektiv. Kristdemokraterna anser att staten ska ha huvudansvar för hälso- och sjukvården. Det som är ändamålsenligt att styra nationellt ska beslutas av staten – svensk sjukvård behöver ett statligt huvudmannaskap. Vidare ska övrigt ansvar och befogenheter flyttas från regionerna ut i verksamheterna. Regionernas självstyre och beskattningsrätt över vården tas bort. Sammantaget gör detta att SKR kommer behöva förändras när vår sjukvårdsreform genomförs. Det blir myndigheter som övertar många av SKR:s nuvarande uppgifter.
Lina Nordquist, Liberalerna:
Vi ser fördelar med att staten kan träffa överenskommelser med landets samlade kommuner och regioner, men SKR ska inte ha myndighetsliknande uppdrag utan att samtidigt lyda under myndighetsliknande regler. Organisationens roll och mandat är idag otydliga. Under vårt Januarisamarbete med S, C och MP lät vi vissa statsbidrag fördelas via Socialstyrelsen i stället för via SKR. Vi följer den utvecklingen noga för att kunna bedöma för- och nackdelar.
Margareta Fransson, Miljöpartiet:
Vi ser att det finns fördelar med nuvarande system och den roll SKRs har i att bidra i utformningen och kunna ge stöd till tjänstepersoner. Givetvis kan det ur andra perspektiv finnas nackdelar, att statens roll och ansvar blir otydligt.
5
Allt fler röster höjs för att skapa färre och större regioner för att klara framtidens sjukvård och en jämlik sjukvård i hela landet nationellt.
a) Behövs SKR överhuvudtaget?
b) Hur ser ert parti på att införa dessa storregioner?
Kristina Nilsson, Socialdemokraterna:
a) SKR är en intresse- och arbetsgivarorganisation för Sveriges kommuner och regioner. Frågan bör ställas till Sveriges alla kommuner och regioner. Det är deras organisation.
b) Socialdemokraterna var pådrivande för att genomföra en regionreform där dagens 21 regioner slogs samman till cirka 6–9 storregioner. Trots tidigare utfästelser från borgerliga partier visade sig det inte finnas majoritet för en sådan reform när frågan senast behandlades år 2017. Detta beklagar vi. Vi menar att dagens regioner i allmänhet är för små för att långsiktigt klara uppdragen som huvudmän för hälso- och sjukvården.
Camilla Waltersson Grönvall, Moderaterna:
a) Ja. SKR fyller en viktig roll och funktion. Däremot är det centralt att den rollen tydliggörs och har en tydlig åtskillnad gentemot exempelvis olika myndigheters funktioner och roller.
b) Moderaterna har för närvarande inget förslag gällande införande av storregioner. Moderaterna sätter patientens bästa först. Idag är såväl regionerna som kommunerna och staten ansvarig för olika delar av vården. Det gör att Moderaterna anser det finns ett stort behov av att sätta patientens bästa i centrum. Patientens makt över sin egen vård ska markant stärkas och politikers makt minska. Vi vill att Sverige ska ha en hälso- och sjukvård av hög kvalitet som är tillgänglig när man behöver den och det kräver goda arbetsmiljöer för vårdens personal.
Linda Lindberg, Sverigedemokraterna:
a) Vi tror att SKR fyller en funktion, främst när det gäller att agera länk mellan regionerna och rikspolitiken, men också när det gäller kontakter mellan vårdförbunden, utbildningar och stöd. Men det får inte bli så att SKR tar på sig ett myndighetsliknande ansvar utan demokratiska verktyg för ansvarsutkrävande och uppföljning.
b) Nej. Staten behöver ha ett större samordnande ansvar. Vi vill utreda möjligheten att på sikt flytta huvudmannaskapet för hela, eller delar av sjukvården, från regionerna till staten.
Anders W Jonsson, Centerpartiet:
a) Det är i grunden upp till Sveriges kommuner och regioner att avgöra om och hur man vill organisera sig. Vi anser från ett nationellt perspektiv att en organisation som SKR underlättar dialogen och samverkan mellan staten och kommuner respektive regioner. Alla jämförbara länder har samverkansorgan mellan landets primärkommuner och regioner.
b) Vi är i grunden positiva till en regionreform. Förutsättningen för detta är dock att det leder till att makt flyttas närmare medborgarna samt att eventuella sammanslagningar av regioner och kommuner sker på basis av de egna analyserna av förutsättningarna att hantera sina uppdrag på ett effektivt och demokratiskt sätt.
Karin Rågsjö, Vänsterpartiet:
a) Det regionala självstyret kan vara en stor tillgång i arbetet för ett regionalt anpassat förebyggande arbete, folkhälsoarbete och andra insatser med regional prägel, men det får aldrig ske på bekostnad av jämlikheten. Till exempel är kompetensförsörjningen ett område som kan drabbas. Den statliga styrningen sker ofta genom överenskommelser med SKR om olika aktuella insatser kring kompetensförsörjning, men planeringshorisonten för kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården måste vara långsiktig och utgå från nationens samlade behov. Det kräver en långsiktig ekonomisk nationell plan för grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning.
b) Vänsterpartiet var för när förslaget om att sjukvården skulle omorganiseras till 6 stora regioner låg på riksdagens bord. Det hade kunnat leda till ett mer enhetligt system för att säkerställa en jämlik vård i hela Sverige. Riksdagen avslog dock förslaget.
Acko Ankarberg Johansson, Kristdemokraterna:
a) Se svar ovan.
b) Vi anser att regionernas beskattningsrätt och självstyre över hälso- och sjukvården ska tas bort. Svensk sjukvård ska gå från 21 huvudmän (regionerna) till ett statligt huvudmannaskap.
I vår modell använder vi de sex sjukvårdsområdena som finns idag för viss samordning osv. Hur i detalj en ny organisation för vården ska se ut bör formas efter arbete gemensamt mellan patientföreträdare, professionerna, akademi och politik.
Lina Nordquist, Liberalerna:
a) Vi tror att SKR har en funktion att fylla även i framtiden, men att organisationen behöver bantas både vad gäller kostnader och uppdrag. SKR:s huvudsakliga uppgifter ska vara service till medlemmarna, i exempelvis juridisk rådgivning och utbildning.
b) Huvudmannaskapet över sjukvården ska fortsatt ligga hos regionerna. Den statliga styrningen bör öka, men frågan om en större omställning av Sveriges regionala indelning har nyligen prövats, men förslaget saknade förankring i de berörda regionerna och kommer aldrig att genomföras. Vi ser gärna att mindre regioner skapar fördjupade samarbeten och kan bilda nya, större regioner under förutsättning att initiativen växer fram lokalt. Staten ska inte rita om kartan uppifrån.
Margareta Fransson, Miljöpartiet:
a) Det tror vi absolut, den samverkansfunktion som SKR har fyller många viktiga funktioner, liksom ett kommun och regionöverskridande perspektiv. Uppenbart är också att kommuner och regioner som medlemmar har stort stöd av denna intresseorganisation, bl a det stöd som tjänstepersoner och förtroendevalda i kommuner och regioner får.
b) Vi är positiva till bildandet av större och mer jämnstarka regioner och beklagar att reformen inte kunde genomföras inför denna mandatperiod.
