Så ser formulären ut i (o)verkligheten
Nyheter
”I validerings- och reliabilitetsstudier har man jämfört M.I.N.I. med SCID-P för DSM-III-R samt med CIDI (en strukturerad intervju som WHO utvecklat för lekmannaskattning enligt ICD-10). Resultaten av dessa studier visar att M.I.N.I. har acceptabel validitet och reliabilitet samt kan administreras på mycket kortare tid (i genomsnitt 18.7 ± 11.6 min, median 15 min) än ovan nämnda instrument. Kliniker kan börja använda M.I.N.I. direkt efter en kort träningssession. Lekmannaintervjuare behöver mer omfattande utbildning.”
Så inleds de allmänna instruktionerna i M.I.N.I som är en ”standardiserad diagnostisk intervju” som ingår i Basutredning UW005.
Det är i början av juni och jag redigerar intervjun med Maciej Zaremba. Jag har just lagt in några exempel ur Stockholms läns landstings termlista som finns i hans bok ”Patientens Pris” på sidan 14 i tidningen. Där har jag kunnat läsa att ”ett telefonnummer är en sifferföljd som man slår för att komma i förbindelse med viss abonnents telefon”.
Termlistan får mig att tänka på Carina Hellströms blogginlägg ”Ett bottenskrap med eko” på Sjukhusläkaren.se där hon bloggar om basutredningen UW005. Enligt henne en arsenal av enfaldiga skattningsformulär som någon ovanifrån sedan årsskiftet tvingar henne att slösa dyrbar tid på.
Jag blir intresserad av att se skattningsformulären med egna ögon. Jag ringer Carina Hellström för att höra om hon kan hjälpa mig.
Inga problem. Det dröjer inte länge innan de ligger i min maillåda.
Av Carina Hellström får jag reda på att det även är tänkt att psykiskt sjuka människor ska kunna fylla i formulären själva hemma. Hon säger att det fullbordar parodin på psykiatriska utredningar och diagnostik att hon nu ska uppmana patienter, som hon helt saknar kunskaper om, att göra undersökningar själva.
– Många av kryssfrågorna är omöjliga att förstå för mina patienter. Förövrigt finns ingen sanning i ett kryss i en ruta om man inte försäkrat sig om att patienten förstått frågan. Hur många kryss i kategorin ”goddag yxskaft” finns redan nu registrerade i systemet? frågar Carina Hellström.
Och jag måste erkänna att jag häpnar när jag går igenom skattningsformulären. Hade jag besvarat frågorna i ASRS-v1.1, ett av frågeformulären i basutredning UW005, själv i hemmet hade jag tilldelat mig en ADHD-diagnos och blivit föremål för psykiatrisk utredning.
För visst har jag ”ibland” svårt att avsluta de sista detaljerna i en uppgift/ett projekt när de mer krävande momenten har avklarats och visst har jag ”ibland” problem att komma ihåg avtalade möten, till exempel läkarbesök. Enligt formuläret riktigt kraftiga varningssignaler för en ADHD-diagnos.
Carina Hellström är hörbarligen upprörd när jag ringer. Hennes korta sammanfattning av skattningsformulären är:
– Meningslösa, enfaldiga, odugliga som forskningsunderlag, leder till felaktiga diagnoser, underkänner mitt jobb, hindrar mig från att göra viktigare saker.
Hon ger ett exempel på kvaliteten på frågorna.
– I M.I.N.I ska jag fråga min patient ”Hade du minskad eller ökad aptit nästan varje dag? Minskade eller ökade du oavsiktligt i vikt (d.v.s med +/- 5% av kroppsvikten, eller +/- 3,5 kg för en person som väger 70 kg, på en månad)?”
Vad värre är; Carina Hellström MÅSTE ställa frågorna ordagrant som de är formulerade i skattningsformuläret.
Jag frågar hur det kan komma sig att hon och andra psykiatriker måste använda UW005 om det är så dåligt?
– Bristen på psykiatriker, en torftig intellektuell miljö och NPM-systemet, är hennes svar.
Herregud. Närmast varenda anställd i Region Skåne skulle skriva full pott på dessa depressionsskattningar. Sömn? Känsla av meningslöshet? Inte kunna slutföra?
M.I.N.I. verkar vara formulärfylleri av normalgraden för att registerhållare/byråkrattor och någon annan ska
kunna ”forska” och göra en oduglig registerstudie.
Hur många av alla dessa registeruppgifter som samlas in är verkligen användbara och till nytta för patienten?
Alla dessa formulär måste centralt gås igenom parallellt och samtidigt och jämföras med vad vem egentligen vill ha ut av registren och varför. Man måste alltid ställa frågan om nyttan väsentligt överskrider skadan av att ställa frågan och att använda formuläret.
Man måste alltid ställa frågan vem (utöver patienten) som har reell nytta av varje enskild fråga och varje enskilt formulär.
Då faller de flesta formulären bort.
Vi får aldrig glömma att varje patient är unik. Formulärfylleri leder bara till kokboksmedicin och många gånger feldiagnos som leder till felbehandling som skadar patienten.
Exempel:
Fråga: Kräks du?
Kokboksmedicin ger svaret: Du har maginfluensa. Behandla med sockerdricka, chips och banan.
Egen tankeförmåga utanför kokboksmedicin gör att man kan tänka på alternativa diagnoser som ökat intrakraniellt tryck beroende på intrakraniell blödning eller hjärncancer med något annan behandlingsstrategi.