• 07 juni 2010
• 1
• AV: Christer Bark

Sjukhusläkaren har granskat samtliga avslag under rubriken ”fel metod” 2009. Granskningen visar att Försäkringskassan idag systematikt använder begreppet ”fel metod” likvärdigt med att metoden inte finns i Sverige och i patientens hemlandsting och på grund av det inte berättigar till ersättning.
Vår granskning visar också att Försäkringskassan idag i sin praxis nästan uteslutande använder formuleringar ur den dom (Jelinek-domen) som skulle ge svenska patienter ökade rättigheter till EU-vård för att neka ersättning.

Några medicinska resonemang om vårdmetoden, som patienten behandlats med utomlands, uppfyller kraven på internationell vetenskap och beprövad erfarenhet förs inte. Tvärtom sägs i avslag efter avslag kort och gott att behandlingen inte är praxis i Sverige eller inte finns i patientens hemlandsting och därför inte berättigar till ersättning.

Går emot EU-dom

1999 sade EU-domstolen i den mycket avgörande Smits och Peerboomsdomen att det ”inte är tillåtet att enbart ta hänsyn till de behandlingar som regelmässigt utförs inom det egna nationella territoriet och enbart de vetenskapliga uppfattningar som råder inom inhemska läkarkretsar.” (Punkt 96).
I samma dom, punkt 94, skriver EU-domstolen att domstolen anser att ”den enda tolkning som gäller är vad som är tillräckligt beprövat och erkänt av den internationella medicinska vetenskapen.”
Något som Försäkringskassan konsekvent går emot i sina myndighetspraxis.

Den vanligaste formuleringen för att neka ersättning är kort och gott: ”Du får inte ersättning därför att du har behandlats med en vårdmetod som inte överensstämmer med den som används i Sverige”.

Fakta: Ersättning enligt EU-fördraget
2009 fick 1072 personer ersättning för planerad vård enligt EG-rätten. 456 personer nekades, vilket var en ökning jämfört med 2008 då siffran var 361 personer.

Av de 456 som inte ersattes för den vård de fått i ett annat EU-land nekades 23 procent ersättning (104 personer) på grund av att Försäkringskassan bedömde att vårdmetoden som använts utomlands inte stämde tillräckligt överens med den vårdmetod som fanns för behandlingen i Sverige.