Nyhet

Så inleddes mardrömmen för personalen på IVA i Södertälje

Den 29 januari 2009 briserade bomben som skakade Södertälje sjukhus och skapade ett långvarigt trauma på intensivvårdsavdelningen.

I SVT Debatt lett av Janne Josefsson hävdades att det rådde en rasistisk kultur på IVA där invandrare kränktes. Det talades om Ku Klux Klan-liknande möten. Patienter med annan etnisk tillhörighet än den svenska påstods bli diskriminerade och få sämre vård.

I ett fall skulle till och med en romsk patients liv ha äventyrats på grund av att en sköterska med rasistisk inställning vägrat slemsuga patienten.

I dag, två år senare, är bilden annorlunda.

Interna utredningar, en händelseanalys av fallet med den romske mannen och en extern utredning av vad som skett på kliniken slår fast att invandrares säkerhet inte äventyrats av ojämlik sjukvård på kliniken.

Socialstyrelsen ansåg inte heller efter att ha hämtat in uppgifter om vad som skett att patientsäkerheten hotats på ett sådant sätt att man behövde vidta några ytterligare åtgärder.

Däremot har det enligt utredningarna förekommit personalmotsättningar i natteamet som kunnat äventyra patientsäkerheten och det har yttrats kränkande och oacceptabla uttalanden i fikarum och korridorer.

Men den påstått rasistiska kultur som målades upp för svenska folket där invandrare diskriminerades och fick sämre vård krympte under de möten som hölls på sjukhuset, för att reda ut vad som hänt, ihop till fem incidenter. (Se separat artikel)

Samtliga incidenter utreddes. I inget fall ansågs det att patientsäkerheten äventyrats på grund av ojämlik vård.

Uppgifterna om Ku Klux Klan-liknande möten i SVT Debatt fick tillrättaläggas omgåendet då det visade sig att den intervju som spelats upp i programmet inte handlade om Södertälje sjukhus utan var en något målande berättelse om händelser på ett annat sjukhus tio år tidigare.

30 januari – den galna dagen då alla som inget visste, visste mer än dem som jobbat på kliniken i åratal

Men dessa fakta fanns inte tillgängliga för någon på morgonen den 30 januari 2009, dagen då drevet i media satte igång, dagen då politiker som aldrig satt sin fot på kliniken krävde kraftåtgärder.

Den galna dagen då alla som inget visste, visste oändligt mycket mer än de som arbetat på kliniken i årtatal.

Eller som Ulrik Lindforss, kirurg på sjukhuset, uttrycker det: Vi var i ett läge där sanningen egentligen inte spelade någon roll eftersom tyngden i det man anklagade några för var så stor att det gick inte att ifrågasätta.

Stämplade som rasister

Så över en natt var IVA-personalen på Södertälje sjukhus stämplade som rasister. Under månader framöver var kliniken förstasidesstoff.

Trycket utifrån på att vidta snabba åtgärder och att någon måste ställas till svars blev enormt. En googling på rasism, Södertälje sjukhus idag ger 9.360 träffar. En googling på rasism, Soweto ger 1 330 träffar.

Landstingspolitiker först i ledet i mediadrevet

Först i ledet i de mediadrev som följde gick några av Stockholms landstingspolitiker, de två folkpartisterna Birgitta Rydberg och Mikael Trolin och vänsterpartisten Birgitta Sevefjord.

Utan någon som helst kännedom om fakta om situationen på intensivvårdsavdelningen på Södertälje sjukhus och utan någon tanke att de som politiker kanske hade ansvar för alla sjukhusets anställda tog de omedelbart ställning och krävde i fördömande uttalanden att det snabbt skulle vidtas kraftåtgärder.

Något behov av att invänta de utredningar som skulle bringa klarhet i om invandrare diskriminerades på intensivvårdsavdelningen och i så fall omfattningen av den påstådda diskrimineringen fanns inte. För dem blev anklagelserna om omfattande rasism med Ku Klux Klan-liknande möten som famfördes i SVT Debatt sanning i samma stund de uttalades.

Mikael Trolin, reagerade snabbt efter programmet och ringde upp underskötaren Peter Magnusson, som inför TV-kamerorna vittnat om den diskrimerande vården, och erbjöd honom på stående fot sina tjänster. (Se separat artikel).

Skakad med undrande

När verksamhetschefen Kajsa Giesecke kom till kliniken, den 30 januari, dagen efter den TV-sända debatten, där hon varit med på länk från Stockholm, var hon skakad, men mest fylld av funderingar. Hon visste att när kvällstidningarnas löpsedlar sattes upp skulle de förmodligen basunera ut att det fanns en rasistisk kultur där det hölls Ku Klux Klan-liknande möten på hennes klinik. Problemet var att hon kände inte igen sig. Hon förstod ingenting.

Fram till gårdagen hade hon levt i tron att hon drev en framgångsrik och mångkulturell klinik. Ingen hade antytt annat. Tvärtom. Enligt den senaste medarbetarenkäten ”Top 12-enheter” rankades kliniken som top 3.

Hon hade tillsammans med vice verksamhetschefen Malak Hannas under en längre tid bedrivit ett unikt och omfattande program för att slussa in irakiska och syriska läkare i Sverige. Var tredje läkare på hennes klinik var invandrare. Tre av fem chefer och biträdande chefer hade utländskt ursprung.

Strålande rykte

Inga patienter hade någonsin klagat över kränkande behandling.
Klinikens rykte utanför sjukhuset var strålande. Det var inga problem att rekrytera toppkrafter från andra sjukhus. Mycket kompetent folk från de stora stockholmssjukhusen hade till och med självmant sökt sig till Södertälje.

Nu pekades hennes klinik ut som en arbetsplats med rasistisk kultur. Visserligen handlade de preciserade anklagelserna om att det skulle finnas invandrarfientliga sköterskor som arbetade nattetid, men det var hon som var verksamhetschef.
Hon hade tillbringat mycket tid på kliniken. Trots det hade hon aldrig sett eller hört någonting som liknade de skräckskildringar som nu målades upp.

Det fanns inga avvikelserapporter, ingen hade sagt något på de arbetsplatsmöten som hållits. Inga anonyma anmälningar om avvikelser hade inkommit till sjukhusets system, ingenting i medarbetarenkäterna där sådana frågor ställdes visade att kliniken skulle ha stora problem med fientlighet mot invandrare. Inte i något sammanhang hade frågan kommit upp. Det fanns henne veterligen heller inga klagomål från patienter.

Så hon var milt sagt förvånad.

Heldag om mångfald

Den medicinskt ledningsansvarige läkaren, Mikael Fjällid stod också frågande. Han hade ofta diskuterat olika saker, både om jobbet och livet med de som framträtt i TV, men aldrig hade någon av dem nämnt eller på något sätt antytt till honom, som hade det medicinska ledningansvaret, att det förekom sådana problem på kliniken.
Han hade arbetat på många intensivvårdsavdelningar innan han kom till Södertälje där han slagits av hur bra han tyckte att kliniken fungerade med all den mångfald av nationaliteter som arbetade där.

Höstens kick off som Kajsa Giesecke ordnat hade under en hel dag handlat om mångfald. En sådan kick off hade han aldrig varit med om på någon arbetsplats tidigare där fokus på dessa tillställningar brukade vara helt andra saker.
Han hade aldrig tidigare sett en chef som tagit tag i jämställdhetsfrågor och mångfaldsfrågor på ett sådant sätt. På kick-offen hade prominenta utländska experter i ämnet föreläst och mångfaldsfrågor hade debatterats, och ingen, inklusive de medarbetare som framträtt i TV kvällen innan, hade med ett ord nämnt att kliniken hade problem med invandrarfientlighet. Han tyckte att stämningen på kliniken var toppen.

Han förstod heller ingenting.

Stormig tid

Vad han och Kajsa Giesecke däremot förstod var att den närmsta tiden skulle bli stormig.

Förutom att de skulle leda den dagliga medicinska verksamheten på kliniken och ge god intensivvård till patienter med livshotande tillstånd, tvingades de nu ta hand om den upprivna personalen. Det skulle också bli deras uppgift att ta tag i anklagelserna att invandrare diskriminerades på deras klinik och få saken utredd.

Men de var beredda att kavla upp ärmarna. De var beredda att trösta, att reda ut och att få kliniken där det nu rådde kaos att återhämta sig och gå framåt igen. Invandrarfientlighet var också något de tyckte genuint illa om, så om det var ett problem på deras klinik var de mer än villiga att stå först i ledet för att få stopp på den.

Om den nu fanns…

Vad de inte anade var hur farligt det kan vara att vara verksamhetschef och medicinskt ansvarig när stormstyrkan är så hög att den kan blåsa av toppen på berget.

Varje ord skulle nagelfaras

Kajsa Giesecke anade inte heller att sjukhusets nära förestående privatisering skulle kunna kosta henne jobbet. Hon gruvade sig mest för hur hon skulle hinna med den planeringen också i det tumult som nu uppstått.

Hon anade inte heller att varje ord som hon yttrade skulle nagelfaras av samhället på det möte hon kallades till av personalchefen den 9 februari.

Hon var lyckligt ovetande om att blotta närvaron på mötet skulle kosta henne jobbet som verksamhetschef, trots att hon gjorde allting rätt.

Mötet hade utlysts med syftet att tillsammans reda ut om det förekommit rasism på sjukhuset och i så fall om detta riskerat patientsäkerheten.

Spelades in i hemlighet

Kallade till mötet var förutom henne själv den medicinskt ansvarige läkaren Mikael Fjällid, chefsjuksköterskan Louise Claesson och underskötaren Peter Magnusson, som var den som i TV hävdat att det rådde en rasistisk kultur på kliniken.

Det 2 timmar och 22 minuter långa mötet spelades i hemlighet in av Peter Magnusson och några ihopklippta minuter av mötet skulle den 26 februari kablas ut till svenska folket i SVT Debatt.

Mötet börjar i en trivsam atmosfär. Kajsa Giesecke inleder med att säga: ”Vi har tänkt att vi ska kartlägga vad som hänt och vad som ska hända och hur vi ska förbättra kliniken och din syn på det hela”.

Irriterad stämning

Och personalchefen Ulrika Campbell säger till Peter Magnusson: ”Vi vill gärna höra din beskrivning. Som arbetsgivare ser vi det här som väldigt allvarligt, de saker som du uttrycker förkommer på IVA, det är ju sådant som inte får förekomma helt enkelt”.
Men efter ett tag blir stämningen på det långa mötet stundtals irriterad när det uppstår diskussioner främst mellan Peter Magnusson och hans närmsta chef Louise Claesson om varför han aldrig avvikelsrapporterat några av de händelser han nu säger sig varit med om.

På Peter Magnussons hemliga inspelning som Sjukhusläkaren kommit över framgår tydligt att chefsjuksköterskan Louise Claesson är mycket sårad. Vid ett tillfälle, när Peter Magnusson undrar varför hon ser så arg ut, svarar hon: ”…jag kan inte förstå varför man vänder sig till en sådan journalist som Janne Josefsson och sticker kniven i ryggen på mig när det finns så många andra möjligheter att ta upp det här problemet”. Hon säger också på mötet att hon inte förstår hur förtroendet mellan dem ska kunna återupprättas.

Den 24 februari sänder SVT Debatt en uppföljning på det första programmet från den 29 januari. Ordväxlingen mellan Peter Magnusson och hans närmsta chef Louise Claesson där hon upprört undrar varför Peter Magnusson stuckit kniven i henne och gått till Janne Josefsson spelas upp för TV-tittarna.

Allt ljus på klinikledningen

Reaktionen blir enorm. När strålkastarna släcks i TV-studion riktas allt ljus på klinikens ledning som får ta emot en hagelskur av fördömanden.

Sjukhusdirektören är på semester och svarar inte på mobilen när klinikledningen söker honom.

Politikern Mikael Trolin som lovat Peter Magnusson all hjälp han vill ha anmäler efter programmet inte bara Louise Claesson för hennes uttalanden under mötet utan även verksamhetschefen Kajsa Giesecke och den medicinskt ledningsansvarige läkaren Mikael Fjällid till JK för brott mot meddelarfriheten.

Läkarna frias helt

I september kommer JK:s avgörande. Louise Claesson kritiseras för ett antal olämpliga yttranden under mötet den 9 februari, men även för olämpliga uttalanden vid ett senare möte den 13 februari. JK säger i en brasklapp att chefsjuksköterskan uttalanden ur ett mänskligt perspektiv är förståeliga eftersom hon provocerats, men att hon ändå som chef borde insett att de är olämpliga. Kajsa Giesecke och Mikael Fjällid frias helt av JK, som uttalar sig i berömmande ordalag för deras sätt att hantera situationen.

Men chefsjuksköterskans uttalanden på bandet som spelas upp i SVT Debatt blir för besvärande för den skärrade sjukhusledningen som inte klarar trycket och alla krav utifrån på kraftfulla åtgärder.

Innan JK:s avgörande är klart och innan de utredningar som satts igång på sjukhuset presenterat sina slutsatser ber man Peter Magnusson om ursäkt och i ett pressmeddelande går sjukhuschefen och ordföranden ut med ett pressmeddelande som säger att man tänker vidta åtgärder som en följd av debattprogrammen i SVT 1.
Verksamhetschefen Kajsa Giesecke och den medicinskt ledningsansvarige läkaren Mikael Fjällid tvingas inse att det pågår ett politiskt spel över deras huvuden.
I början av mars har de begärt hjälp från sjukhusets styrelse och landstingsledningens jurister. Hjälpen uteblir.

Utlämnade

Mikael Fjällid skriver i ett frustrerat brev den 7 mars:

”Var har den sakkunniga mediala och juridiska expertisen som landstingsledningen har till förfogande befunnit sig under den här procesen, som jag upplever vi har stått helt ensamma och utlämnade i?

Är kraven på sjukhusets verksamhetschefer och första linjens chefer rimliga i förhållande till sjukhusledningens support när det blåser i den icke sanningssökande men impulsstyrda journalistiska och politiska sfären? Var finns eftertanken och den sans och måtta vi i vanliga fall är vana att förhålla osss till? Med bakgrund av aktuella händelser och den extrema utsatthet jag nyligen upplevt i funktionen som medicinskt ledningsansvarig är frågan: Är uppdraget och ansvaret rimligt i förhållande till befogenheter och support?”

Sjukhusledningen anlitar det utomstående konsultbolaget Perlan för att utreda arbetssituationen på kliniken. Kajsa Giesecke kopplas bort.

Oberoende utredning

Hon begär att det tillsätts en oberoende utredning utöver den händelseanalys som görs på sjukhuset och utöver Perlans utredning. Ingen oberoende utredning tillsätts och i april kallas kallas Kajsa Giesecke till ett möte med sjukhuschefen Mikael Runsiö.

– Han förklarar för mig att jag inte kan stanna kvar som chef för anestesikliniken efter debattprogrammen. Vi kommer överens att jag går utan att opponera mig i utbyte mot att han inte avskedar någon ur min personal på grund av Debatt-programmen. Där håller han sitt ord.

Den fjärde maj tvingas Kajsa Giesecke att lämna sin tjänst som verksamhetschef. Istället erbjuds hon en roll som marknadschef eftersom hon har ett erkänt stort kontaktnät inom näringslivet. Men uppdraget blir kortvarigt. Den 1 november avskiljs hon även från den tjänsten efter att ha protesterat mot att sjukhusledningen formulerat om det utlåtande till JK som hon fått förevisat sig och godkänt.

Eget tillägg till JK

Kajsa Giesecke:
– När jag bad att få se slutversionen av den skrivelse som sjukhusledningen skickat in till JK visade det sig att man strukit att jag tydligt förklarat för Peter Magnusson på mötet att han hade all rätt att gå till media enligt lagen om meddelarfrihet. Istället hade sjukhusledningen lagt till en formulering att vi ”i övrigt inte gjort några otillåtna eller otillbörliga åtgärder”, vilket ju betyder att vi på mötet, även jag, gjort otillåtna och otillbörliga åtgärder.

– Jag skrev då ett eget tillägg till JK där jag bestred att jag på något sätt brutit mot meddelarfriheten eller på något sätt gjort mig skyldig till några repressiva åtgärder.
Justitiekanslern informerar sjukhuschefen Mikael Runsiö om hennes brev.

– Jag blir omedelbart kallad till Mikael Runsiö som ger mig beskedet att jag inte längre är marknadschef. Jag ombeds lämna arbetsplatsen direkt utan att få veta om eller när jag ska få komma tillbaks och i vilken roll.

Driver mentorsprogram

I december 2009 erbjuds Kajsa Giesecke ett högt avgångsvederlag. Hon tackar nej och kräver att få tillbaka sitt jobb som verksamhetschef. I april 2010 inser hon att situationen blivit ohållbar och låter sig lösas ut mot ett högt avgångsvederlag. Efter två veckor blir hon ombedd av KI att börja där, där hon idag driver ett omfattande mentorsprogram för KI:s 1500 studenter.

När Sjukhusläkaren kontaktar Mikael Runsiö för att höra hans version säger han att han inte ger några kommentarer om enskilda medarbetare i media, även om Kajsa Giescke ger sitt samtycke.

– Det är en princip vi har.

Ett bondeoffer

Den lokala läkarföreningens ordförande vid tillfället var ortopeden Björn Cars, som satt med i styrelsen på Södertälje sjukhus som facklig representant.

– Jag är oerhört besviken på sjukhusledningen som visade en så stor feghet. Att inte våga vänta tills sanningen kom fram är förfärligt. Kajsa Giesecke blev ett bondeoffer för att vissa som sitter i styrelsen skulle rädda sina egna skinn.

Sjukhuset skulle bolagiseras och det var osäkert om styrelsen skulle få sitta kvar. Visade den inte handlingskraft riskerade den att själv bytas ut, därför utsågs klinikledningen med Kajsa Giesecke i spetsen till syndabockar.

Utsågs till syndabock

Björn Cars säger att innan anklagelserna om rasism på kliniken hade ingen sagt ett enda negativt ord om Kajsa Giesecke under det ett och ett halvt år som han suttit med i styrelsen.

– Nu utsågs hon till syndabock trots att hon inte fått en enda anmärkning. När vi i facket krävde besked om motivet till att Kajsa Giesecke avskiljdes från sina tjänster fick vi svaret att det funnits samarbetsproblem.När vi frågade vilka de var fick vi till svar att det varken ville eller behövde man berätta för oss enligt arbetsrätten.
Sjukhuschefen Mikael Runsiö vill inte kommentera Björn Cars påståenden att Kajsa Giesecke offrades för att rädda styrelsens skinn.

– Tycker han så får det stå för honom. Jag har inga kommentarer.

Tröttnade på att ha ansvaret, men inga befogenheter och stöd

För den medicinskt ledningsansvarige läkaren Mikael Fjällid vars roll varit att under månader av kaos och tumult stå som garant för den medicinska säkerheten på kliniken blev situationen allt svårare. Han hade allt ansvar, men inte mer inflytande än en tjänsteman.

Vid årsskiftet 2009-2010 avsade han sig uppdraget som medicinskt ledningsansvarig och i maj tog han föräldraledigt. Han hade tappat arbetslusten i brist på stöd från sjukhusledningen. Till Sjukhusläkaren säger han:

– Det glädjande är att anklagelserna om diskriminerande vård av invandrare och en rasistisk kultur på Södetälje sjukhus visade sig vara osanna, men det sorgliga är att många tappat förtroendet för sjukhusledningen och sjukhusets styrelse. Det kommer att ta lång tid att läka såren.

Fotnot: I början av december var sjukhusets omplacering av Peter Magnusson från IVA till geriatriken uppe i Arbetsdomstolen. Sjukhusläkaren har förgäves sökt nå Peter Magnusson för en kommentar.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2019-02

Tema - Fortbildning/Årets Vissare: Metod är inte rättssäker/Läkare i Örebro kräver fler läkare i ledningen/Pristagaren har sin vision klar för sig/Porträttet: Annakarin Nyberg/Krönika: ”Hur hanterar vi att det finns hedersförtryckare inom vården?”/Forskare: Svårt hitta samband mellan hög beläggningsgrad och ökad dödsrisk

Prenumerera