Så fungerar Europa-samarbetet
Tidigare har läkarkåren kunnat förhandla fram undantag från svensk arbetstidslagstiftning som varit dispositiv. Men EU tillåter inte denna tolkning utan nu gäller EU:s lagstiftning.
I stora tättbefolkade länder med hög läkartäthet blir detta ett mindre problem, men för länder som Sverige med omfattande glesbyggd kommer de nya direktiven att leda till att sjukhus måste läggas ner.
Följden blir orimliga resvägar för många av våra patienter.
I det stora hela är Sverige en liten aktör i EU-familjen där mycket av beslutsprocessen föregås av intensiv lobbying i korridorerna i Bryssel.
Men vilket inflytande har den medicinska professionen på de beslut som tas och hur är vi representerade ute i Europa?
Inte helt oväntat har The Standing Committee of European Doctors (CPME) en lobbyist anställd som sin generalsekreterare, Lisette Tiddens – Engwirda.
Lisette är holländska med examen både i juridik och politik. Innan posten som generalsekreterare i CPME hade hon motsvarande post i organisationen för Europas farmaceuter.
|CPME|
• CPME vill vara paraplyorganisation för samtliga professionens olika organisationer ute i Europa. Generalförsamlingen består av delegationer från de nationella förbunden inom EU, de stora professionella organisationerna, samt observatörer (främst länder som sökt EU-medlemskap).
Sverige har för tillfället stort inflytande i organisationen då Läkarförbundets nuvarande ordförande, Bernhard Grewin, i våras valdes till ordförande.
Viktigt är att den medicinska professionen kan agera som en enad part politiskt mot EU-kommissionen. Men något formellt inflytande i EU-kommissionen eller ministerrådet har vare sig CPME eller någon av de andra organisationerna i Europa.
EU bidrar inte heller med några pengar till verksamheten som finansieras via avgifter från medlemsländerna.
CPME arbetar med flertalet sjukvårdspolitiska frågor, men den kanske viktigaste frågan är den fria rörligheten av läkare i Europa.
Här är det så kallade ”sektorsdirektivet”
(EU-direktiv 93/16) som trädde i kraft 1976 centralt. Det garanterar att medlemsländerna accepterar specialistbevis sins emellan, vilket skapar förutsättningar för fri rörlighet av läkare i Europa.
Med beslutet om sektorsdirektivet 1976 bildades även Advisory Committee on Medical Training (ACMT).
Organisationen som ligger i träda sponsrades av EU och jobbade med frågan kring harmonisering av specialistutbildning i Europa. Ett antal rapporter från gruppen har dock fått dåligt genomslag och Kommissionen har varit missnöjd med arbetet.
Verksamheten har dessutom varit fruktansvärt dyr för EU och med tanke på de nya medlemsländerna så är nog tanken på en fortlevnad långt borta även om behovet nog aldrig varit större.
| AEMH |
Sjukhusläkarföreningen är på Europanivå representerad i European Association of Senior Hospital Physicians (AEMH).
I AEMH är flertalet EU-länder representerade utom Holland, Finland och England. Holland och Finland är inte med av ekonomiska skäl, vilket kan förklaras av att detta är länder i Europa som avsätter förhållandevis lite av BNP till sjukvård. Sverige är representerat via Sjukhusläkarföreningen och den svenska delegationen leder två arbetsgrupper; en om patientsäkerhet och en om fortbildning.
AEMH har sitt kontor i Bryssel och ordförande är, sedan många år, kirurgen Raymond Lies från Luxemburg.
Då AEMH representerar sjukhusläkare i senior och ledande ställning blir frågor som sjukvårdsekonomi, anställningsvillkor, patientsäkerhet, CPD, östutvidgningen av EU centrala.
Vidare är erfarenhetsutbytet mellan de olika EU-länderna viktigt.
| UEMS |
European Union of Medical Specialists (UEMS) är den professionella organisation som är mest känd som europeiska specialistorganisationen. Huvuduppgiften för UEMS är utbildningsfrågor.
Men det finns betydande spänningar i organisationen och inom vissa sektioner finns krafter som vill att UEMS skall spänna över fler områden och även ta över delar av CPME:s roll som ledande organisation i Europa.
UEMS är en mycket komplex organisation. I generalförsamlingen som beslutar om politiken sitter representanter för de nationella förbunden. Man jobbar med olika arbetsgrupper där den mest aktiva är den som driver fortbildningsfrågan.
Under den beslutande församlingen finns idag närmare fyrtio sektioner som utgörs av de olika europeiska specialitetsföreningarna.
Sverige bidrar med en representant i varje sektion, vald av respektive specialitetsförening. Flera av sektionerna ger så kallade ”board exam” eller europeisk specialistexamen. Dessa examina har ingen legal status i Europa och beviset ger ingen rätt att verka som specialist inom EU. Dock visar godkänt prov på goda teoretiska kunskaper inom ämnet.
Kopplat till UEMS finns även European Accreditation Council for Continuing Medical Education (EACME). Ett institut för ackreditering av fortbildningsaktiviteter i Europa.
Priset för att få en kurs ackrediterad varierar mellan 100-1000 euro beroende på antalet deltagare. Vissa sektioner vill ha en egen ackrediteringsverksamhet då detta kan genera betydande intäkter till sektionerna.
| UEMO |
The European Union of General Practitioners (UEMO), är distriktsläkarnas organisation på Europa- nivå. Sedan ett år är Sverige värdland och ordförande är distriktsläkaren Kristina Fabian.
Den viktigaste frågan för UEMS idag är att få till stånd ett enat europeiskt krav om en specialistutbildning om minst tre år, ledande till specialistbevis i allmänmedicin. I många länder är det fortfarande så att man efter avslutad grundutbildning antingen blir specialist eller så är man allmänläkare.
| PWG |
Yngre läkare organiseras genom PWG, en relativt ung organisation som bildades i Tyskland 1976 under namnet Permanent Working Group of European Junior Hospital Doctors. Då man organiserar även unga kollegor som inte ska bli sjukhusläkare togs hospital bort i namnet 1996. Organisationen består idag av 23 medlemsländer.
| FEMS |
The European Federation of Salaried Doctors (FEMS), är en organisation, för anställda sjukhusläkare, med säte i Paris. Sverige har ingen representation i denna organisation vars medlemsländer består av; Österrike, Belgien, Kroatien, Frankrike, Tyskland, Italien, Portugal, Slovenien och Spanien.
| CEOM |
CEOM – Conférence Européene des Ordres des Médécins – även den är en Paris-baserad organisation som jobbar med frågor kring migrationsstatistik, professionell etik och läkarkårens yrkesmässiga skyldigheter. President är Österrikes Reiner Brettenthaler och Sverige är representerat via Läkarförbundet.
| EMSA |
Uniting Medical Students across Europe (EMSA), bildades i Brüssel 1991 och är studenternas organisation. De viktigaste områdena för organisationen är grundutbildning, forskning och medicinsk etik. I EMSA är det inte de nationella organisationerna som är representerade utan de medicinska fakulteterna.
Privatläkarnas organisation heter EANA som står för Europäische Arbeitsgemeinschaft für Niedergelassenen Ärtzte.
| NORDISKA LÄKARFÖRENINGEN
OCH NORDISKA LÄKARRÅDET |
Även om frågorna på Europanivå blir allt viktigare så är skillnaderna mellan nord och syd så omfattande att man stundtals tycks leva i skilda världar.
Mer spännande blir då samarbetet i närmiljön. De nordiska länderna har alla liknande sjukvårdsstruktur och här blir erfarenhetsutbytet viktigt.
Ett exempel på detta är förstatligandet av sjukhusen i Norge, en process som nu följs med stort intresse av de nordiska grannländerna.
Sjukhusläkarföreningen representerar Sverige i Nordiska Överläkarföreningen som träffas informellt årligen för att utbyta erfarenheter.
Mer formellt är arbetet i Nordiska Läkarrådet, som träffas vartannat år för så kallat Rådsmöte med de nationella förbunden.
| WHO |
World Health Organisation (WHO) är sammanslutningen för läkarförbunden över världen.
Viktigaste uppgiften är upprättande av globalt accepterade etiska regler för professionen.
Mycket av arbetet rör ulandsproblematik och krigszoner.
