Rofida Ghazvinian: Det krävs mer nationell samordning

Vem är du?

– Jag arbetar som läkare på Skånes universitetssjukhus. Är specialistläkare i invärtesmedicin och blir till hösten även färdig specialist i gastroenterologi. Läste till läkare i ett EU-land och fick svensk läkarlegitimation 2014.  Jag är uppvuxen i Lund men flyttade till Malmö, när jag blev klar med mina studier. Som person är jag uttrycksfull och ambitiös – särskilt när det handlar om ämnen som intresserar mig. Jag gillar att åka runt och gå på föreläsningar och möten. Tillvaron får gärna bli hektisk ibland.

Varför engagerar du dig i Sjukhusläkarna?

– För att jag är sjukhusläkare – det kommer jag inte ifrån. Det finns mycket i vår vardag som behöver förbättras: alla brister som synliggjorts samband med pandemin, vårdplatsbristen på akutsjukhusen som flera rapporter visar och vårdköerna. Kort sagt frågor som berör oss dagligen. Andra viktiga frågor för mig är forskning, utbildning och läkarnas värde i samhället, även om det sistnämnda är en fråga som är svår att konkretisera i Sverige.

– Ordförandeskapet i Sjukhusläkarna Malmö är ett naturligt steg att ta när man som jag varit engagerad i Sylf under flera år, både som ordförande i Malmö och som ledamot i Sylfs centrala styrelse. Jag satt även i Läkarförbundets centrala styrelse under ett år. I samband med att jag under en tid tjänstgjorde på Karolinska universitetssjukhuset gjorde jag ett uppehåll i det lokala fackliga arbetet. När jag kom tillbaka till Malmö återupptog jag mitt fackliga arbete men denna gång i Sjukhusläkarna. Det var dags att lämna över till yngre kollegor i Sylf, lokalt och centralt.

– Det är viktigt att komma ihåg att Läkarförbundet är så mycket mer än ett fackförbund. Det är vår professionsförening. Det handlar om att värna om läkares intressen exempelvis rörande frågor om utbildning och forskning, task-shifting, digitalisering, läkemedel, medicinteknik och ledarskapet inom svensk sjukvård. Den här typen av frågor berör oss alla oavsett yrkesförening.

Vad är det bästa respektive sämsta med att vara läkare?

– Det bästa är nog möjligheten att lösa ett medicinskt problem. Som läkare behöver man en allmän nyfikenhet att utreda och följa flödet. Att hitta olika lösningar på ett medicinskt problem. Det är det som ger mig glädje i mitt yrke. Det sämsta är att man ibland är maktlös att förändra. Att läkarna inte befinner sig i första ledet att förändra sjukvården.

Vad skulle du göra om du var regionstyrelsens ordförande i ett år?

– Åh, jag skulle ändra på mycket. Jag hade strukturerat upp både vården och sjukhusen och uppmuntrat förändring utan att låta de särintressen som ofta hindrar nödvändiga reformer, påverka processen. I dag finns många onödiga floskler som hindrar utveckling.

– Jag hade för det första verkat för mer nationell samordning, för det andra skulle jag ha agerat utförare åt staten helst via ett nationellt uppdrag. För det tredje skulle jag ha tagit reda på de nationella behoven och styrt min region efter det. Vården behöver centraliseras så att vi klarar av den allmänna akutvården.

Har du en oanad talang?

– Jag är kvicktänkt och bra på att prata. Jag även härma andra, bland annat kan jag få till andra människors dialekter och kroppsspråk.