Robert Thoor tröttnade på arbetsvillkoren och blev stafettläkare
Sedan nio månader arbetar han inom den psykiatriska slutenvården i Sundsvall. Han driver även det egna företaget Robert Thoor AB med ett tiotal anställda stafettläkare.
Under de senaste åren har Robert Thoor, specialistläkare i psykiatri, flyttat runt mellan olika psykiatriska kliniker i landet, beroende på var uppdragen finns.
Möjligheten att tjäna mer pengar och att få ett större inflytande över arbetstider och semestrar, var de främsta skälen till att han lämnade landstinget och blev egen företagare.
– Det var svårt att få ledigt när man ville, och det var också svårt att påverka var man ville arbeta. Jag hoppade mellan slutenvården och öppenvården på grund av ett direktiv, men det var inte så jag ville arbeta. Nu kan jag välja att arbeta i slutenvården, bestämma om jag ska gå jourer och styra över min arbetstid och framförallt min lediga tid. Det är viktigt för mig, säger Robert Thoor.
Efter flera år som stafettläkare på heltid, har han etablerat ett stort nätverk med kollegor och sett verksamheter från olika håll. Det vidgar perspektiven, menar han.
Fördelarna överväger nackdelarna och Robert Thoor skulle idag inte vilja söka en fast anställning inom psykiatrin, dels på grund av resursbristen och arbetsmiljöproblemen, dels på grund av bristfälliga arbetsvillkor.
– Jag ser mig som en brandman som rycker ut och hjälper till där de stora behoven finns. Jag har också i mitt företag ett tiotal psykiater som vid sidan av sina ordinarie tjänster arbetar extra som stafettläkare, säger Robert Thoor.
Länssjukhuset i Sundsvall-Härnösand introducerade systemet med stafettläkare år 2006. Kostnaden för de fyra stafettläkare som var i tjänst under förra året uppgick till cirka 10 miljoner kronor, det motsvarar cirka 8 procent av den totala budgeten.
Trots att det riktas kritik mot stafettläkare, har Robert Thoor inte mött någon irriterad stämning bland kollegorna.
Han tycker att han blir väl behandlad och att många kollegor uppskattar hans insatser. Men det kräver också att man som stafettläkare är lyhörd inför klinikens rutiner och är flexibel, menar han.
Synen på stafettläkare som personer som under en kortare tid hoppar in i verksamheter och plockar russinen ur kakan utan att behöva ta ett långsiktigt ansvar för klinikens arbete och utveckling, delar inte Robert Thoor.
– Som stafettläkare får man jobba hårt och arbetsveckorna kan bli rätt tuffa. Jag tycker hela tiden att jag tar en mängd ansvar för de uppgifter som ingår i mitt uppdrag, säger Robert Thoor.
En invändning mot inhyrda stafettläkare, förutom de höga kostnaderna, är också att det blir dålig kontinuitet i vården.
– Jag kan se den faran, men om alternativet är att det inte finns några läkare alls så skulle kontinuiteten i vården bli ännu sämre, säger Robert Thoor.
