Länge klarade Jönköping sig undan den värsta vårdplatsbristen, men inför sommaren har Sjukhusläkarna lokalt fått lägga stort fokus på att förmå varje klinik att klargöra vad som är ett rimligt antal vårdplatser. Detta för att underlätta för bakjourerna inför varje jourpass, berättar Bengt Asking, lokal ordförande i Sjukhusläkarna.

• 28 juli 2017
• 0
• AV: Malin Gavelin

Läs fler artiklar i serien Sommarfrågan

Vilka är de viktigaste frågorna hos er lokalt just nu?

– Den överskuggande frågan är att vi står inför en sommarstängning där sköterskebristen är påtaglig och platsneddragningen är större än tidigare. Fokus för oss inom Sjukhusläkarna i Jönköping är på platssituationen inför varje jourpass. Där tittar vi på bakjourernas ansvar – att det inför varje jourpass måste finnas ett rimligt antal platser för att man under passets gång ska behöva lägga så lite tid som möjligt på att flytta patienter. Vår förhoppning är att försöka klargöra det här i möjligaste mån klinik för klinik – hur många platser måste det finnas inför passet och hur gör man om platsbrist uppstår. Vi vet att situationen inte är bra och att arbetsmiljön, inte minst för sjuksköterskorna, är väldigt tuff i en situation där det redan är brist. Och vi vet också att det är farligt med patientförflyttningar och överbeläggningar. Under året som har gått har man återigen inte lyckats lösa den här frågan riktigt. Därför måste vi ha en plan. Egentligen borde man också ha en koordinator som finns på plats vardag som helgdag 24 timmar om dygnet – en person som har speciell kompetens på det här med att utnyttja sängarna på bästa tänkbara sätt.

Hur har 2017 varit hittills jämfört med tidigare år när det kommer till det fackliga arbetet?

– Det har inte varit någon direkt förändring jämfört med tidigare. Det som är aktuellt är att vi precis har fått en länsklinik inom kirurgin där jag jobbar. Vi har gått från tre sjukhus till divisioner – en kirurgisk, en medicinsk och en med psykiatri/rehab/lab. Om det är bra eller inte vet vi inte riktigt än, men vi kan konstatera att det har blivit mer resande mellan sjukhusen för alla kategorier. Det har också uppstått vissa samordningsproblem när man är en dryg timme ifrån varandra. Och så vitt jag vet så finns det ingen erfarenhet som talar för att den här typen av divisionssammanslagningar skulle vara bättre.

Vad hoppas du för framtiden lokalt hos er?

– Förhoppningen är att den här processen med platsneddragningen får ett slut. Den påverkar både vår och sjuksköterskornas arbetsmiljö i högsta grad. Det är ju inte brist på sjuksköterskor egentligen utan brist på sjuksköterskor som vill jobba här. Då måste man fråga sig varför vill de inte jobba här? Tydligast är problemet inom akutverksamheten och det är ju märkligt att när människor kommer in akut och ibland med livshotande tillstånd – då finns det ingen säng att lägga dem i. Vår region har en budget på åtta miljarder och sysslar med en mängd olika verksamheter – att då inte detta ska gå att lösa! Mitt jobb som jourdoktor är tillräckligt svårt medicinskt sätt och det är inte rimligt att också behöva organisera platssituationen jourtid.