”Regionledningar över hela landet har varit alldeles för saktfärdiga i att reagera”
Nyheter
Ett dygn tog det för Örnsköldsviks sjukhus att ställa om till att vara förberedda på patienter som smittats av covid-19. – Det enda vi behövde vara att få ett mandat att fatta beslut nära verksamheten. Kraften, förmågan och möjligheten finns lokalt, men den har bromsats av organisationen, säger Lars Rocksén, anestesiläkare och ordförande för Ångermanlands läkarförening.
Lars Rocksén menar att personalen på Örnsköldsviks sjukhus väntat otåligt på direktiv från regionledningen angående förberedelser för patienter som smittats av covid-19.
– Regionledningar över hela landet har varit alldeles för saktfärdiga i att reagera. Och man försöker styra sjukvården på samma sätt som om det inte vore en krissituation, med 21 olika regioner, vilket jag menar är helt felaktigt. De regionala organisationerna är extremt toppstyrda och långsamma, det är ett stort problem, säger han.
Anders Sylvan, tillförordnad regiondirektör i Region Västernorrland skriver i en kommentar till Sjukhusläkaren att hans uppfattning är att regionens planering legat rätt i tid med tanke på att regionen ligger drygt två veckor efter storstadsområdena i smittspridning. Han pekar också på att man lagt en regionövergripande intensivvårdsplan, där samtliga tre sjukhus ingår synkroniserat, vilket har ”visat sig fungera i praktiken när regionens första intensivvårdspatient med covid-19 har fått vård och vi har beredskap för flera”.
Enligt Anders Sylvan finns det dock ”en utmaning mellan behovet av generella principer i regional ledning och de lokala sjukhusens ambitioner att snabbfotat ställa om nödvändig verksamhet”, men också att man hela tiden lär av varandra och andra regioners erfarenhet.
I torsdags fick sjukhuset mandat att själva vidta de åtgärder som man ansåg nödvändiga och enligt Lars Rocksén stod man redo ett dygn senare.
– När vi fick grönt ljus har vi en otrolig kraft lokalt att lösa uppgiften, säger han.
Bland annat har man säkerställt separata mottagningsvägar för misstänkt infekterade och andra patienter från akuten, via en provtagning, och vidare in på sjukhuset. En hel vårdavdelning används nu för att provta och isolera patienter i väntan på provsvar. Där den postoperativa verksamheten vanligtvis håller till finns nu ytterligare en intensivvårdsavdelning, för att vid behov kunna vårda patienter med covid-19 separat.
Anders Sylvan menar att man varken sett tidigare eller ser idag ”att en mer forcerad omställning skulle skapat bättre långsiktiga förutsättningar för en uthållig epidemivård”. Och att regionen ”får signaler från andra regioner att snarare vilja hushålla med sina krisresurser så att man inte tröttar ut ”systemet” innan den stora patienttillströmningen har startat”.
Enligt Lars Rocksén är man nu beredd på att ta emot patienter som smittats av covid-19, men pekar på en begränsande faktor som man fortfarande sliter med.
Det saknas både testutrustning lokalt och testreagens regionalt. Det gör att vi inte har någon möjlighet att följa förloppet av spridningen på ett tillräckligt sätt.Lars Rocksén
– Det saknas både testutrustning lokalt och testreagens regionalt. Det gör att vi inte har någon möjlighet att följa förloppet av spridningen på ett tillräckligt sätt. Det är den största faran i det här, så som jag ser det – att vi tappar kontrollen, säger han och fortsätter:
– Vi kan inte heller verifiera om personal blivit smittad eller inte så att de kan komma tillbaka till verksamheten. Vi måste veta, annars isolerar vi personal som uppvisar någon form av symptom i en vecka. Nu famlar vi i mörkret utan att kunna se vad vi har att göra med.
De prover som tas vid Örnsköldsviks sjukhus skickas antingen till Umeå, som ligger elva mil bort, eller till Uppsala, som ligger drygt 40 mil bort.
– Det kan ta ett, ibland två dygn, att få svar, det är naturligtvis ohållbart i den här situationen. Vi måste ha den möjligheten lokalt.
Enligt Anders Sylvan ska regionen inom dagar påbörja provtagning i egen regi, vilket ”skulle skapa mycket kortare svarstider och ge bättre förutsättningar för välgrundade beslut.”
Lars Rocksén beskriver att stämningen i personalgruppen går i vågor – från en känsla av lugn och trygghet till en av ett man ser en flodvåg närma sig utan att kunna göra någonting åt det.
– Men jag upplever att det är en stor skillnad nu när vi kunnat börja arbeta med frågorna. Det värsta som finns är att gå och vänta utan att få göra någonting åt det, nu när vi rör oss framåt är det en lättnad för mig och många andra.
