Under sommaren slet kronisk underbemanning, etisk stress och en tuff arbetsmiljö hårt på personalen. – Samtidigt som regionen gör stora vinster ska vi som arbetar i vården spara, arbeta bort den uppskjutna vården och dessutom öka kapaciteten och skapa fler vårdplatser. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop, säger Andreas Fischer, ordförande för Sjukhusläkarna i Stockholm och specialistläkare i kirurgi vid Södersjukhuset.

• 27 september 2022
• 0
• AV: Eva Nordin

För fem år sedan inledde IVO en tillsyn av patientsäkerheten vid Södersjukhuset. Därefter har flera uppföljningar gjorts och så sent som i juni i år beslutade myndigheten att Södersjukhuset har fram till oktober på sig att inkomma med en plan på åtgärder för att komma till rätta med de omfattande brister som IVO har funnit vid sina inspektioner (se faktaruta).

– Vårdplatsbristen är konstant och det har varit så under många år. Det påverkar arbetsmiljön och många medarbetare ser sig om efter andra arbetsgivare. Den dåliga arbetsmiljön påverkar sjukhusets varumärke och det blir allt svårare att rekrytera personal, säger Andreas Fischer.

Antalet vårdplatser har minskat i nästan alla europeiska länder sedan sekelskiftet. OECD-data visar att minskningen i Sverige har gått längst och vi har nu lägst antal vårdplatser per invånare i Europa. En del av minskningen kan förklaras med medicinsk och teknisk utveckling och möjligheter att ta hand om fler patienter polikliniskt, i öppenvård och hemsjukvård. Men minskningen är också följdverkningar av besparingar och brist på personal.

I Sverige är nu antalet vårdplatser 2.2 per 100 000 invånare. I Region Stockholm är siffran 1,8 och på Södersjukhuset troligtvis ännu lägre, enligt Andreas Fischer. Det låga antalet har resulterat i ökad beläggningsgrad och en högre belastning på akutmottagningarna. Granskningar från bland annat IVO visar att beläggningsgraden ofta är över 100 procent. Berättelser om hur läkare tvingas skriva ut patienter för tidigt på grund av ständiga överbeläggningar och utlokaliseringar är många.

– I denna kaotiska situation väljer alltså politikerna att ytterligare strypa resurserna till akutsjukhusen. Det är högst demoraliserande för vårdpersonalen som tvingas springa allt fortare samtidigt som den etiska stressen ökar.

Andreas Fischer tycker att det är ironiskt att SKR släpper en rapport, med titeln Fakta om vårdplatser, med påståenden om att det inte finns några givna samband mellan antalet vårdplatser och beläggningsgrad. På golvet känner medarbetare inte igen sig. Glappet mellan vårdens medarbetare å ena sidan och tjänstemän och förtroendevalda på den andra växer, vilket skadar tilliten, menar Andreas.

– SKR är inte en oberoende part. Det är en lobbyorganisation som går regionernas och kommunernas ärenden. Den står rätt ensam i sin analys av sambandet mellan vårdplatser och aktuella behov. Tidigare har ju regeringen och SKR krokat arm, men nu har regeringen börjat ge allt fler uppdrag till sina egna myndigheter så som Socialstyrelsen.

Även om den medicintekniska utvecklingen och förbättrad folkhälsa medfört kortare vårdtider och färre vårdplatser inom slutenvården, är det högst vanskligt att som SKR dra slutsatsen att framstegen och utvecklingen även fortsättningsvis kommer att minska behoven de kommande decennierna, menar Andreas Fischer.

– Med ny teknik och effektivare behandlingar växer också andra typer av behov. På vår akuta kirurgavdelning opererar vi exempelvis 100-åringar, något vi inte gjorde för bara några år sedan. Den här gruppen växer och vi får en allt större andel av som består av pigga äldre långt upp i åldrarna. Även om mycket kan skötas i den planerade öppna vården, så kommer det att behövas många bemannade britsar för patienter som behöver göra kirurgiska ingrepp på sjukhus, säger Andreas Fischer.

Han lyfter även statens utredning om hälso- och sjukvårdens beredskap. SKR ingår inte i totalförsvarsplaneringen, är inte säkerhetsklassad och kan inte ta del av information som rör rikets säkerhet.

– Situationen på Södersjukhuset är av nationellt intresse. Vi behöver kunna se det större perspektivet och dimensionera vårdplatser vid förhöjd beredskap. Med det säkerhetsläge vi har i Europa och världen i övrigt måste vi ha robusta system där vi kan ha en total försvarsplanering, både vad gäller dagliga behov och teoretiska och hypotetiska behov i framtiden. Det här är ytterligare en aspekt på varför det är viktigt att staten har ett nationellt övergripande ansvar för sjukvården, och inte 21 olika huvudmän som går i olika riktningar, säger Andreas Fischer.

Nyligen tillsatte regeringen en utredare som ska granska relationen mellan staten och SKR. Utredare är Lena Marcusson, professor emerita i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet. Senast 20 juni 2024 ska utredningen redovisas.