”Historiens största omorganisation”
Nyheter
Den handlar om den största omorganisationen som har genomförts i svensk sjukvårdshistoria.
Det menar Pia Lundbom, en av organisationens nya förvaltningschefer.
För två år sedan blev Region Skånes 13 förvaltningar fyra vilket berörde närmare 28 000 anställda. Ökad tillgänglighet och minskade kostnader är resultatet, enligt henne.
Förvaltningarna, eller rakare uttryckt sjukhusen i Skåne, hade utvecklats åt fel håll – till konkurrerande enheter med för många chefer inblandade. Det var mot den bakgrunden beslutet om att genomföra den omfattande omorganisationen fattades av regiondirektören Jonas Rastad, berättar Pia Lundbom.
Reduktion av antalet chefer
I dag är hon en av fyra återstående förvaltningschefer med huvudansvar för det område som kallas Skånevård Kryh – ett område som inte bara inkluderar sjukhusen i Hässleholm och Kristianstad utan även det i Ystad, primärvården, dietistverksamheten i hela Skåne samt den palliativa verksamheten, samtliga ungdomsmottagningar och habiliteringen.
– Det har skett en reduktion med 17 procent i alla chefslager inom Kryh och ungefär samma siffra gäller för de övriga tre områdena, säger Pia Lundbom. I sjukhusstaberna har det gjorts en effektivisering med 15 procent. Det är alltid bra när man har en pressad ekonomi att administrationen reduceras.
Men det var primärt för patienternas skull som omorganisationen genomfördes, menar Pia Lindbom. Genom att stärka samarbetet i den högsta chefstoppen skulle vården lyftas ur ett Skåneperspektiv och den ständigt kritiserade tillgängligheten förbättras.
– Att primärvården blev en integrerad del i alla de nya förvaltningarna handlar om att öka samarbetet framför allt mellan internmedicin, akutmottagningarna och primärvården. Tidigare hade vi en produktionsdirektör – nu sitter förvaltningscheferna själva i koncernledningen, men vi har samma divisionsindelningar. Det blir ett jättenära samarbete de högsta cheferna emellan.
Fördelarna med att kunna träffas i en intimare chefsgrupp var 14:e dag är många, menar Pia Lindbom. Skånes befolkning blir allas gemensamma uppdrag vilket underlättar samordningen mellan sjukhusen.
Större förståelse för värdet av samarbete
– Vi har ju till exempel alla olika kösituationer där vi har möjlighet att aktivt hjälpa varandra. Vi inom Kryh har tagit en hel del operationspatienter från SUS, bland annat kejsarsnitt, enklare tarmoperationer och strumor. Innan gjorde man också det här men inte alls i den omfattningen som man gör idag. I dag finns en större förståelse för varandras situation ”om ni tar detta så kan vi ta det här”. Fokus hamnar mycket mer på processer och flöden.
Ur patienternas synvinkel har det mindre betydelse om en ”en gång i livet-operation” görs några mil längre från hemmet, menar Pia Lindbom.
– De flesta patienter jag har pratat med menar att de inte har märkt av den här organisationsförändringen över huvudtaget vilket är jättebra. Och från primärvården har vi fått signaler om att tillgängligheten har blivit bättre.
Att de geografiska områdena är större efter omorganisationen är en av de stora utmaningarna, menar Pia Lundbom.
En del av kritiken är att det är långt till cheferna
– I bland får jag höra från medarbetarna att det är långt till cheferna nu och det är klart att jag har ju hand om hela området från Ystad och vidare upp till Kristianstad och Hässleholm. Divisionscheferna sitter ju visserligen ute på sjukhusen och de har ett stort beslutsmandat, men visst krävs det en annan dialog och en annan arbetsform i dag. Det blir mycket videokonferenser och möten via länk. Som fungerar väldigt bra.
Kanske underskattade hon betydelsen av att ”kunna ta på” sin närmaste chef, berättar Pia Lindbom. Att det är först då man känner att man träffar personen på riktigt. Det är en lång väg att gå innan alla har förstått att chefen även kan vara tillgänglig på ett annat sätt, menar hon.
– Sedan har vi många olika sjukhuskulturer som ska samsas inom den nya verksamheten. Och det är något som tar tid – det finns ingen quick fix. En sådan här omorganisation skapar alltid oro hos medarbetarna och framför allt kanske hos de förvaltningschefer som ju skulle minska i antal från 13 till fyra.
Men ute i sjukvården tycker jag inte att jag har märkt av det speciellt mycket och min uppfattning är att till exempel läkarna inte har påverkats i sin vardag. Detta trots att det här handlar om den största omorganisationen som har genomförts i svensk sjukvårdshistoria.
