• 22 februari 2016
• 0
• AV: Sara Gunnarsdotter

Flera norska akutsjukhus utan akutkirurgi. Det blir resultatet om stortinget röstar igenom regeringens förslag under våren. Norska läkare är mycket kritiska och befarar att ett sådant beslut kan var ett första steg mot de små sjukhusens död.

– Just nu pågår en animerad debatt i Norge om vad ett akutsjukhus är. I Norge är sjukhusen statliga sedan 2002. I november i fjol lade regeringen fram en nationell hälso- och sjukhusplan som bland annat innehåller en satsning på att tydliggöra sjukhusens uppdrag (se ruta). Enligt förslaget ska det framöver finnas fyra typer av sjukhus; regionsjukhus, stort akutsjukhus, akutsjukhus och sjukhus utan akutfunktion. Ett akutsjukhus ska i så fall betyda akut internmedicin och anestesi dygnet runt, däremot enbart elektiv kirurgi.

Regeringen tänker sig att man genom att överföra planerad kirurgi till de små sjukhusen kan frigöra kapacitet vid de större sjukhusen, som därmed kan ta emot en större volym akuta patienter. Med elektiv kirurgi vid de små sjukhusen bibehålls aktiviteten för att behålla anestesiologerna, som behövs i den internmedicinska akut- och intensivvården samt för förlossningsverksamheten.

Den norska legeforening anser däremot att akutfunktionen förutsätter dygnetruntberedskap inom internmedicin, kirurgi och anestesi samt tillgång till radiologi- och laboratorietjänster, och att välfungerade lokalsjukhus är nödvändiga i den akutmedicinska behandlingskedjan (se ruta).

På flera småsjukhus i Norge har man redan för flera år sedan lagt ner akut­kirurgin men i regeringens sjukhusplan namnges ytterligare fem akutsjukhus som föreslås bli utan akutkirurgi.

– Om regeringen får stortingets bifall befarar vi att man på sikt kommer att lägga ner akutkirurgin på ännu fler sjukhus.

Det säger Christian Grimsgaard, vice ordförande i Norsk overlegeforening och ledamot av Den norske legeforening.

– Vi protesterar mot att förslagen inte är kloka utifrån befolkningens behov och det är inte heller ekonomiskt försvarbara.

Regeringens argumentation bygger på att kvaliteten skulle vara bättre på de stora sjukhusen, att centraliserad kirurgi skulle båda för en mer jämlik hälso- och sjukvård, samt att detta är ett sätt att möta en besvärlig personalförsörjningssituation.

Men Christian Grimsgaard är skeptisk.

– Vi har inte upplevt att det är svårare att rekrytera kirurger just till dessa mindre sjukhus. Tvärtom så är vår uppfattning att rekryteringsproblemet uppstår i frånvaron av akutkirurgin, för då blir det en för liten miljö. En miljö som är amputerad.

Christian Grimsgaard säger att det i en sådan miljö inte heller finns möjlighet att ge utbildning till AT- och ST-läkare.

Han tror också att labb och röntgen  skulle jobba mindre effektivt om akutkirurgin läggs ner, något som ytterligare skulle öka kostnaderna istället för tvärtom. Han menar att nedläggningen av akutkirurgin riskerar hela verksamheten och ser i värsta fall framför sig en sjukhusdöd bortom de större städerna.

I regeringens förslag får sjukhuset i Nordfjord, som blev av med akutkirurgin redan 2005, stå som ett lyckat exempel. Men Christian Grimsgaard säger att där bygger snart hela verksamheten på stafettläkare. Har väl kirurgerna börjat fly fältet så följer de andra specialisterna efter ganska omgående.

– Det blir både dyrt och dåligt och kommer inte att stärka möjligheten till rekrytering eller utbildningskapacitet.

Ett annat av regeringens argument handlar om den ökade subspecialiseringen. Allt färre kirurger har så bred kompetens att de kan operera ett omfattande spektrum av akutkirurgiska tillstånd, står det i hälso- och sjukhusplanen. Men även om Christian Grimsgaard håller med om att trenden går mot ökad specialisering så håller han inte med om slutsatsen.

– Även en urolog kan stoppa en blödning och stänga ett sår, men en urolog ska förstås inte göra en komplicerad tarm­resektion.

Christian Grimsgaard säger att den nya och komplicerade kirurgin redan är centraliserad, men menar att Norges geografi med många timmar mellan sjukhusen kräver beredskap för akuta händelser, även inom kirurgi. Att kirurgin utvecklar sig och ändras behöver leda till ändrad praxis vid de mindre sjukhusen.

– Det finns fortfarande behov av jourberedskap  på de små sjukhusen för de enklaste ingreppen och för de allvarligaste händelserna. Den norske legeforening har också efterfrågat dokumentation på att det faktiskt är dålig kvalitet på de små sjukhusen.

– Utredningen innehåller ingen dokumentation. I Danmark har det kommit en stor registerstudie som visar 30 procent ökad dödlighet vid de största sjukhusen för lårbenshalsbrott.

Christian Grimsgaard är också mycket tveksam till att det skulle gå att spara pengar genom att genomföra regeringens förslag.

– Sjukhusen som har elektiv kirurgi måste ändå ha en jourline. Då borde den också kunna täcka akuta tillstånd vid det sjukhuset. Att ha bakjourslinje för akutkirurgin kostar ungefär en miljon.

Han påpekar att Helsedirektoratet (motsvarande Socialstyrelsen) ökat från 500 till 900 anställda inom loppet av fem år.

– Om Helsedirektoratet kunde klara sig med fem färre byråkrater, så skulle vi ha pengar för att klara jourerna på de här fem sjukhusen.

Christian Grimsgaard anser man i det norska sjukvårdssystemet lägger alltför mycket pengar på central hälsoadministration och förvaltning.

– Att istället släcka beredskapen och kvaliteten där patientbehandling pågår, det sparar man väldigt lite pengar på.