RCC försvarar kritiserad cancersatsning
När den särskilda satsningen på förbättringsprojekt i årets nationella canceröverenskommelse presenterades möttes den av skarp kritik från flera specialitetsföreningar. Samtidigt försvarar Regionala cancercentrum i samverkan modellen – om än med förbehåll.
Anna–Lena Sunesson, chef för RCC Norr och ledamot i RCC i samverkan.
Invändningarna från professionen är flera: tidsramarna håller inte, ansökningsperiod och genomförandetid beskrivs som orealistiskt korta, vilket riskerar att urholka effekten samtidigt som nationella, strukturella behov hamnar i skymundan.
– Vi ser den särskilda satsningen på förbättringsprojekt i canceröverenskommelsen som en fantastisk möjlighet att fånga lokala behov och driva förbättringar. Men visst, vi ser utmaningarna och skulle gärna vilja se en längre tidshorisont än ett år för projekten, det står högt på vår önskelista. Vi kan se i de uppföljningar vi gjort att vissa sökt medel för att fortsätta med projekt påföljande år, och dessa projekt kommer i regel längre i utvecklingsarbetet, säger Anna–Lena Sunesson, chef för RCC Norr och ledamot i RCC i samverkan.
Bakgrunden till tidsproblematiken är konstruktionen av statliga medel; de ska användas inom samma år som de betalas ut, vilket begränsar utrymmet för långsiktiga satsningar.
För att stärka möjligheterna har vi nu tillsatt en nationell samordnare inom RCC för projekt inom patologi och bilddiagnostik
Fördröjningar i årets process har dessutom förvärrat läget. Den uppdaterade nationella cancerstrategin och överenskommelsen presenterades senare än väntat, vilket ytterligare pressade tidsplanen.
– Hade vi haft längre ansökningstid hade projekten i praktiken fått ännu kortare genomförandetid, konstaterar Anna–Lena Sunesson.
En annan kritik som först fram är att medlen fördelas regionalt via RCC. Det gynnar lokala initiativ, men försvårar större nationella satsningar. Exempelvis har radiologin pekat på behov av nationella satsningar på gemensamma AI-plattformar och teknisk infrastruktur, projekt som kräver samordning och betydligt större budgetar än vad enskilda regioner kan hantera.
– Det är en balansgång mellan lokala behov och nationella satsningar. Men visst, det skulle innebära stora fördelar med vissa nationella initiativ, då måste man också ansöka på ett sätt som möjliggör för oss att tilldela medel. För att stärka möjligheterna har vi nu tillsatt en nationell samordnare inom RCC för projekt inom patologi och bilddiagnostik, säger Anna–Lena Sunesson.
Flera specialitetsföreningar efterlyser också större inflytande över prioriteringarna. De menar att regeringen i första hand samråder med RCC i samverkan och inte med professionen.
– Förhoppningsvis blir kommunikationen bättre med våra nya nationella expertgrupper. De har representation från både specialitetsföreningar och regionala programområden i alla sjukvårdsregioner, syftet är att just stärka dialogen.
Trots invändningarna lyfter RCC fram positiva resultat. Hundratals utvecklingsprojekt har fått stöd de senaste åren och många visar på konkreta förbättringar i vården, menar Anna–Lena Sunesson. Men frågan om långsiktighet kvarstår.
– Vi ser en god potential i många projekt och vi är positiva till de möjligheter som ges att jobba med förbättringar, tack vare medlen. Vi har haft dessa i två år och går nu in på vårt tredje. Totalt är det flera hundra projekt som fått medel. Men det är klart att det finns barriärer, alla projekt leder inte till varaktiga förändringar.
