Telefonen ringer. Det är grannen som undrar om jag kan ta gardinerna till kemtvätten. Hon sitter i karantän och får inte gå ut. ”Jag lägger dem utanför så du slipper gå in” säger hon. ”Det viktiga är att vi håller 1,83 meters avstånd” svarar jag.

• 09 mars 2020
• 3
• AV: Kristina Wallin, bosatt i Italien

För det har forskarna sagt är avståndet som är säkert om man inte vill att coronaviruset ska hoppa över till en själv. Nu har visserligen inte min granne några tecken på sjukdom, men hon jobbar i en stad i norra Italien och anses därför vara en riskfaktor. Själv funderar hon på om smärtan i bihålorna kan vara ett symptom, men problemet är att ingen av oss riktigt förstått hur man vet, eller rättare sagt misstänker, att man är smittad. Hon åkte till sjukhuset för att bli testad, men de vägrade, eftersom hon inte var tillräckligt sjuk ännu. Regeringen vill inte att siffrorna på smittade ökar för mycket, så den har förbjudit tester om man inte har rejäla tecken på covid-19.

Munskydd och handsprit har blivit rena svartabörsvarorna. Eftersom det inte finns några att hitta, annat än till spekulationspriser, går en del runt med halsdukar eller kragar för munnen. Andra använder samma munskydd dag efter dag, vilket väl snarare kan vara ett bra sätt att vara säker på att viruset förr eller senare fastnar på det. Än så länge handlar det om en minoritet som går runt med skydd, men varje dag berättar nyheterna om nya fall i närheten, och rädslan börjar nu bli kännbar och maskerna fler.

Livet med corona runt hörnet har förändrats en hel del. Det är samtalsämnet med alla man träffar, oavsett om det är middag med svärföräldrarna eller en pratstund med en annan hundägare på morgonpromenaden. Folk vill inte gärna ta i varandra, fast receptionisten hos frisören ville absolut ta oss alla i hand för att visa att hon inte var rädd för att vi kunde smitta. Antar att hon använde handspriten, som enligt lag måste finnas tillgänglig, så fort vi kommit runt hörnet. Jag förbjöd killarna att närma sig farmor och farfar när vi träffades, för även om vi själva inte är rädda så bör man vara extra rätt om två 80 plus, speciellt som svärfar har diabetes plus ett antal andra åkommor och svärmor lider av flimmer.

Rean på outlet, som normalt sett innebär en timmes väntan på parkeringsplats och vassa armbågar för att komma in i affärerna, visade sig vara nästan folktom. Däremot fick jag en chock när jag kom till mataffären dagen efter det första fallet registrerats i Florens. Det var som värsta lördagsruschen, och när jag kom fram till mjölet fanns inte ett enda litet paket kvar. Samma med pastan. Rädslan för karantän fick folk att hamstra basvaror. Svärmor, som varit med om andra världskriget, hävdar att hon aldrig sett något liknande.

Massor av grejer ställs in. På mina killars skola fick de inte ha några aktiviteter utanför klassrummet, däremot fick de gärna stå och trängas tillsammans i bussen eller på tåget på väg till och från skolan. Regeringen hade inte förklarat för oss varför det skulle vara mindre smittsamt än att lära sig att använda en drönare efter ordinarie skoltid. Eleverna fick inte heller gå på bio, trots att den bokats bara av deras skola. Deras skolresor har ställts in, vilket skapat en något tryckt atmosfär här hemma. Till slut bestämde sig regeringen för att det var bättre att stänga alla skolor i hela Italien, vilket förhoppningsvis minskar smittrisken, men omedelbart ökade paniken.

Alla aktiviteter som kräver att man samlas på något sätt är förbjudna. Till och med Pokemon har stoppat alla event de hade planerat i Italien, eftersom de innebär att fler än två personer är på samma plats. Fast det stoppar inte entusiasterna som tycker att jakten på de små monstren är viktigare än ett litet virus. De samlas ändå i små grupper, och ger känslan av någon slags illegal aktivitet i dessa mörka tider, där de står tätt ihop och knackar på sina telefoner.

Nu har det visat sig att corona var med på jättekonsert i Milano på Alla Hjärtans Dag. En av besökarna är officiellt smittad, men hur många av de andra tusentals har tagit med sig den objudne gästen hem? Man kan ju fråga sig hur effektivt det är att sätta några jordbrukskommuner i karantän, när viruset hittat så bra sätt att spridas landet, och världen, över, utan några som helst kontroller.

Vi hoppas bara att ingen upptäcker några fall här där vi bor och omringar oss med militär och journalister, som det blivit i norra Italien. 18-åringen har redan flyktplanerna klara. Han tänker sig att ta sig över fälten och bäcken på natten, iklädd mörka kläder. Det är känslan av att inte få röra sig fritt som får honom, och oss andra, att rysa bara vid tanken. En av de isolerade i norra Italien berättade att han går ut och kramar träden, eftersom han saknar mänsklig kontakt. Så om olyckan är framme får jag väl vara tacksam över att mina olivträd inte har något emot om jag slänger mig om stammen på dem, med eller utan corona.