Högre överlevnad, färre komplikationer och färre operationer som måste göras om. Att koncentrera avancerad cancerkirurgi till färre vårdgivare har en rad positiva följder, främst för att kirurgerna helt enkelt får operera mer, enligt en ny rapport från Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS).

• 18 december 2019
• 0
• AV: Adam Öhman

Sedan två år tillbaka pågår ett stort arbete med att koncentrera den högspecialiserade vården till färre vårdgivare, ett arbete som Socialstyrelsen leder utifrån ett uppdrag som baseras på betänkandet ”Träning ger färdighet – koncentrera vården för patientens bästa”. Det pågår för närvarande tillståndsutlysningar inom fyra områden, däribland ryggmärgsskador, och fem andra områden bereds för närvarande för beslut om att klassificeras som nationell högspecialiserad vård.

Tidigare studier har visat att det finns positiva samband mellan patientvolym och vårdkvalitet. Det finns dock få undersökningar som visar att det är den ökade volymen som leder till bättre kvalitet, vilket är en central slutsats i denna rapport.

Tillsammans med kollegor har Daniel Avdic, forskare i hälsoekonomi vid Monash Business School i Australien, med hjälp av registerdata studerat effekterna inom cancerkirurgin när ett antal sjukhus lade ned sin kirurgverksamhet under 1990- och 2000-talet. Förändringarna innebar att antalet patienter på kvarvarande sjukhus ökade markant.

Förbättrad patientöverlevnad, minskad risk för komplikationer och förbättrad livskvalitet efter operation – enligt rapporten finns ett flertal positiva följder med att fler patienter fick vård på samma sjukhus.

– En nationell centralisering vad gäller de studerade ingreppen kan, enligt våra beräkningar, rädda runt 100 liv per år. Det är i grova drag den magnituden vi talar om. Våra beräkningar bygger på ett antal antaganden och är ingen exakt sanning, men vi baserar det på ett starkt underlag, säger Daniel Avdic.

Man måste se till att alla läkarna gör fler ingrepp, inte enbart en eller två av kollegorna. Daniel Avdic, forskare

En central orsak till de positiva följderna är, enligt forskarna, sannolikt att kirurgerna helt enkelt får operera mer, vilket medför att de får mer erfarenhet. Daniel Avdic säger att det av den orsaken är av stor vikt att reformer som koncentrerar vården fokuserar på de enskilda läkarna.

– Individuellt lärande baserat på erfarenhet spelar troligtvis en viktig roll för våra resultat. Fördelningen av patientvolym inom en vårdenhet bland läkare är av stor vikt. Man måste se till att alla läkarna gör fler ingrepp, inte enbart en eller två av kollegorna.

Daniel Avdic betonar samtidigt att rapportens resultat, som alltså handlar om cancerkirurgi, inte kan överföras hur som helst till andra vårdområden. En särskilt viktig sjukvårdskategori i detta sammanhang är, enligt Avdic, akutsjukvården som sannolikt riskerar att påverkas negativt av en koncentra­tion på grund av den försämrade tillgänglighet som blir en direkt följd. Tidigare forskning har visat att koncentrationen av akutsjukvården på 1990-talet ledde till kortsikti­ga effekter på dödlighet utanför sjukhus bland hjärtinfarktpatienter. Detta är, enligt forskarna, sannolikt av mindre betydelse för planerade ingrepp som cancer­kirurgi.

Om man centraliserar alltför mycket finns det en risk att vårdpersonalen får en alldeles för stor arbetsbörda. Daniel Avdic, forskare

Ett annat område som relativt nyligen har varit föremål för en tydlig resurskoncentration är möd­ra-­ och neonatalvården. Daniel Avdic har tillsammans med kollegor i en preliminär rapport visat hur denna koncentration på 1990- och 2000-talet skapade en ökad arbetsbörda för personalen, som i sin tur ledde till ökad risk för förlossningsskador. Mot bakgrund av det måste man säkerställa att sjukvårdskoncentrationen inte skapar problem med överbeläggningar och stress och andra faktorer som påverkar vården negativt, betonar Daniel Avdic.

– Om man centraliserar alltför mycket finns det en risk att vårdpersonalen får en alldeles för stor arbetsbörda. Här måste man vara försiktig, säger han.

– Inom vissa områden kan den här typen av centralisering vara nyttig. Men man ska givetvis inte centralisera vård om man inte tror att det är någon nytta med det. Socialstyrelsen har, som jag ser det, en gedigen process där de vänder och vrider på alla för- och nackdelar.