Psykiatrin har blivit en utredningsfabrik – patienterna betalar priset

– Det råder ingen tvekan om att det pågår en intensiv aktivitet på nationell nivå. Vi ser stora statliga satsningar och flera nya uppdrag till myndigheter som Socialstyrelsen och SBU, säger Bjarne Olinder, överläkare och medicinsk rådgivare i Region Östergötland. Han har även ett delat ordförandeskap för kunskapsstyrningens nationella programområde, NPO–psykisk hälsa.

Han välkomnar särskilt satsningen på den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention, som gäller från 2025 till 2034: ”Det handlar om livet”.

Totalt deltar 28 myndigheter i arbetet. Socialstyrelsen tillsammans med Folkhälsomyndigheten har ansvar för att leda, stötta och följa upp arbetet.

– Ambitionen är bred och handlar om ett ökat fokus på förebyggande arbete, bättre samverkan mellan myndigheter och tidiga insatser. Satsningen är viktig, både på strategisk nivå för en bättre överblick över vad som pågår och i arbetet med att ta fram nya kunskapsunderlag eftersom kunskapsstyrningen ska kroka arm med myndigheterna.

Nationellt programområde psykisk hälsa har tagit fram flera kunskapsstöd som samlar evidensbaserade åtgärder i syfte att bidra till en mer jämlik vård.

– Det handlar inte om att uppfinna hjulet på nytt, utan att koka ned den bästa tillgängliga kunskapen, säger Bjarne Olinder.

Intresset har varit särskilt stort för områden som adhd och självskadebeteenden där efterfrågan på kunskapsunderlag varit hög från specialistpsykiatrin, primärvården och skolan. I dag handlar cirka 70 procent av läkarbesöken i BUP om adhd-frågeställningar. Motsvarande siffra i vuxenpsykiatrin är cirka 60 procent.

– Det har blivit en slagsida mot utredning på bekostnad av behandlingsinsatser och stora undanträngningseffekter. Inom kunskapsstyrningen förordar vi de tidiga insatserna utifrån funktion, även utan fastställd diagnos. I bästa fall kan sådana insatser minska behovet av omfattande utredningar längre fram, säger Bjarne Olinder

Kunskapsstyrningens kunskapsstöd vilar på Socialstyrelsens riktlinjer. Enligt de rekommendationer som finns där ska man inte i förväg ha bestämt vilken diagnos som ska utredas, vilket innebär att utredningar ska göras utifrån en bred ansats.

– Det vore ju förfärligt om man väntar på en utredning och ingenting görs.

Trots ambitiösa kunskapsstöd pekar både forskare och kliniker på att implementeringen ofta blir lidande; produktiviteten är och arbetsbelastningen är hög i vården och förutsättningarna att ta emot kunskapsstöd varierar kraftigt mellan regioner.

– Just därför är det så viktigt att kunskapsstöden finns, inte minst för patienterna. Kunskapsstöden ger åtminstone en gemensam målbild att sträva mot. Alternativet att lägga sig på lägsta nivån är inte acceptabelt. Vi vill göra riktlinjer mer verksamhetsnära och enklare att implementera. Här har huvudmännen ett stort ansvar.

Bjarne Olinder lyfter även behovet av bättre uppföljningar och fungerande kvalitetsregister med högtäckningsgrad inom psykiatrin, något som länge har varit en akilleshäl jämfört med andra medicinska områden.

– Vi har många processmått, men vi behöver förstärka möjligheterna att få mer kunskap om hur det går för patienterna, vilket ju är väldigt viktigt. Vi samarbetar med myndigheter, professionen och patientföreningar för att utveckla och implementera patientmått i kunskapsstyrningen. Intresset är väldigt stort.

Med ökade politiska ambitioner, nya strategier och växande kunskapsunderlag finns förutsättningar för förändring, menar Bjarne Olinder. Men utan tillräckliga resurser och fungerande implementering riskerar satsningarna att stanna på pappret, samtidigt som de mest sårbara patienterna får vänta.

– Psykiatrins kärnuppdrag är vården av patienter med svåra, ofta livslånga tillstånd. Psykossjukdomar, svåra depressioner och samsjuklighet står för enormt lidande och stora samhällskostnader. Det är där psykiatrin verkligen behövs och det är där vi inte får misslyckas.