Nedmonteringen av Vrinnevi sjukhus stoppades
Han tvingades bryta upp från både hus, hem och arbetsplats efter att hans överordnade försökte lägga munkavle på honom och sätta stopp för hans framtida karriär. Men Sjukhusläkarens allra första Visslarpristagare Roger Skogman ångrar inte sina protester för ett ögonblick – och i dag är han verksamhetschef på annan ort.
– Det är klart att det var en stor omställning både professionellt och socialt att flytta till Falun efter allt som hände. Visst saknar jag och min hustru våra vänner i Norrköping och det liv vi hade byggt där. Men jag ångrar ingenting. Tvärtom. Jag åkte därifrån med rak rygg.
Det har gått nästan åtta år sedan Roger Skogman flyttade till Falun för att tillträda den överläkartjänst han nekades på hemorten. Och ungefär lika länge sedan han tog emot det allra första Visslarpriset efter att ha varit öppet kritisk mot omorganisationen av sjukvården i Östergötland och engagerad i föreningen ”Rädda Vrinnevi”.
I bokhyllan på kontoret glimmar fortfarande statyetten som en påminnelse om det som hände – om hur hans chef kallade in honom och berättade att hans överläkartjänst var rökt.
– Jag lyckades fånga samtalet på band så det fanns tydliga bevis för det han hade sagt. Men efter en tid valde jag och min hustru ändå att flytta och det har inneburit ett lyft för mig såväl professionellt som karriärmässigt. Även om jag på sätt och vis ser tillbaka på det här med Visslarpriset som en av topparna i min läkarkarriär. Jag förstod inte riktigt hur stort det var då – att jag hade varit med om att en ny och viktig tradition hade påbörjats där man belönar de som vågat säga i från och stå upp för sin sak.
I dag är Roger Skogman inte bara överläkare i Falun – han är även verksamhetschef. Och det utan att ha försökt dölja ett dugg av sitt förflutna som ”bråkstake”.
– Jag har den här händelsen inskriven på mitt CV och har varit helt öppen med det från dag ett. När jag var på anställningsintervju inför tjänsten som verksamhetschef förvissade jag mig om att landstingsdirektören kände till detaljerna i min bakgrund. Hon svarade att hon snarast såg det som en merit. Men jag tror inte att alla landstingsdirektörer ser på det på samma sätt. Det handlar nog om hur trygg man är i sig själv och i den linje man driver. Då har man argument och klarar av att bli motsagd av sina anställda.
Och viljan att skapa ett öppet debattklimat där alla får komma till tals och säga sin mening är en filosofi som Roger Skogman har tagit med sig in i sin roll som verksamhetschef.
– Jag håller min egen linje och har kollegor som är mycket öppna med sina kritiska åsikter och jag har inga som helst avsikter att tysta dem. Det har med yttrandefrihet att göra. Man har rätt att debattera för sin sak och när man gör det med schyssta ärliga medel leder det till positiva förändringar i organisationen.
Vad har du för råd till kollegor som befinner sig i en liknande situation som du gjorde då?
– Händelserna jag var inblandad i lärde mig hur viktigt det är att stå upp för sin sak. Är man övertygad om att någonting är rätt ska man stå fast vid det, samtidigt som man givetvis ska lyssna in vad motparten har att säga. Vi försökte föra en dialog länge men i det fallet ledde det ingen vart. Men om man går till hårt motangrepp mot sin arbetsgivare får man kanske vara medveten om att det kan leda till att man tvingas byta arbetsgivare. Det måste inte vara något negativt utan kan tvärtom leda till något bättre någon annanstans. Om man har fog för sin kritik kommer man att segra tillslut. I det här fallet fick både landstingsdirektören och centrumchefen avgå som en konsekvens av kritiken från Justitieombudsmannen, även om det inte hette så officiellt.
