Med högre krav, bättre villkor och förutsättningar skulle Region Stockholm kunna skapa en hållbar arbetsmiljö för att locka sjuksköterskor tillbaka till akutsjukvården. Det menar Cecilia Nordius, nybliven specialistsjuksköterska i intensivvård, som valt att tacka ja till en administrativ kombinationstjänst.

• 22 september 2022
• 0
• AV: Eva Nordin

Cecilia har lång och bred erfarenhet av ambulans-, akut- och hjärtsjukvård. Nyligen blev hon klar med sin specialistutbildning i intensivvård, en utbildning hon betalade ur egen ficka.

Efter den första terminen på specialistutbildningen blev hon erbjuden ett utbildningskontrakt. Men Cecilia tackade dock nej efter löneförhandlingar med arbetsgivaren.

Läs mer: Reportage – En dag på SÖS

– Sjukhuset erbjöd förvisso bra villkor under studietiden, men studielönen var för låg med tanke på att jag efter examen endast skulle få ett påslag på 2 000 i månaden. Jag har arbetat över elva år i Region Stockholm och skulle som utbildad specialistsjuksköterska i intensivvård tvingas gå ned flera tusenlappar i lön jämfört med vad jag tidigare tjänat som ambulanssjuksköterska. Dessutom skulle jag vara bunden till sjukhuset i två års tid, annars skulle jag bli återbetalningsskyldig för studielönen.

Vårdförbundet har nu i avtal med regionen stoppat alla studieavtal där man binds till arbetsgivaren, vilket i stället lett till att sjukhusen blivit mycket mindre benägna att erbjuda utbildningstjänster med lön under studietiden.

– Det borde vara en självklarhet att arbetsgivaren betalar för sjuksköterskors specialistutbildning. Till skillnad från legitimerade läkare som får sin specialistutbildning betald, får vi sjuksköterskor betala den ur egen ficka. Det är en väldigt konstig inställning från sjukhusens sida att man hellre tvingar personalen att jobba kvar med bindande avtal, än jobbar för att bli en attraktiv arbetsgivare med bra löner och villkor där specialistsjuksköterskor verkligen vill jobba.

Sedan augusti 2022 har hon en kombinationstjänst som sjukhusövergripande HLR-koordinator på Södersjukhuset. Det är en administrativ tjänst på halvtid, övrig tid arbetar hon kliniskt på MIVA.

– Nu har jag en lönenivå jag är nöjd med. Men jag hade inte lyckats få den här lönen om jag endast arbetat med patienter. Det cyniska är att ju längre bort du arbetar från patienterna, desto högre blir lönen. Det är inte klokt egentligen.

För elva år sedan började hon som nyutexaminerad sjuksköterska på en hjärtavdelning på Södersjukhuset och därefter på Huddinges akutmottagning.

Då fanns det tillgång till handledning med erfarna och rutinerade sjuksköterskor, men idag är läget annorlunda, menar Cecilia.

– Det är många nyutexaminerade sjuksköterskor som jobbar på akutmottagningarna i regionen och bemanningsbolagen skickar i regel många oerfarna sjuksköterskor, åtminstone oerfarna av akutmottagningsarbete. Problemet ligger i att för många har för lite erfarenhet helt enkelt, att den samlade kompetensen blir för låg.

Problemet ligger i att för många har för lite erfarenhet helt enkelt … Cecilia Nordius

– Förr fick man inte arbeta på akuten som nyutbildad sjuksköterska eller som oerfaren bemanningssjuksköterska. Det krävdes minst två års yrkeserfarenhet. Den gränsen finns inte längre. Det innebär att sjuksköterskor som just blivit klara med sin utbildning kan få jobb på akuten, men konsekvensen blir att belastningen och ansvaret på erfarna sjuksköterskor blir orimligt hög. Många går i väggen eller orkar inte arbeta kvar och slutar. Det här skapar en usel arbetsmiljö och en ond cirkel.

En lösning, menar Cecilia, skulle vara att höja lönerna för specialistsjuksköterskor och sätta en mininivå på akuten när det gäller yrkeserfarenhet. Till en början skulle det troligtvis vara svårt att rekrytera kompetens, men ryktet om satsningen skulle snart locka erfarna sjuksköterskor tillbaka till akuten.
– Det här gäller ju för hela akutsjukvården. Med högre krav, bättre villkor och förutsättningar kan du skapa en hållbar arbetsmiljö som gör det lockande för sjuksköterskor att söka sig tillbaka till akutsjukvården.