• 09 juni 2011
• 2
• AV: Helene Thornblad

Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson inledde med kritik mot riskkapitalbolagen i vården, mot bakgrund av att mediernas uppmärksamhet riktats mot att vårdens riskkapitalbolag inte skattar i Sverige.

Gunnar Németh, vd för Capio AB, underströk att Capio arbetar efter grundvärderingen att svensk sjukvård ska vara solidariskt finansierad och erbjuda sjukvård efter behov.

– Ägare kommer och går, men Capio består och vi arbetar med patienternas bästa för ögonen. Som medborgare kan jag tycka att företag verksamma i Sverige ska betala skatt i Sverige, men som anställd har jag inga synpunkter på ägaren.

– Jag anser att det är viktigt att skapa ett förändringstryck genom att blanda offentliga och privata aktörer. Genom vårt arbete på S:t Göran har vi förbättrat hela sjukvården i Stockholm. De avarter som påpekats i privat vård, till exempel att multisjuka måste gå flera gånger till vårdcentralen – en gång för varje krämpa – har inte med privat eller offentligt att göra utan hänger samman med ersättningssystemens utformning.

Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv, menade att företagsvinster var ”en detalj i sammanhanget”:

– Det viktigaste är vad sjukvården gör för patienterna. Jag noterar att de som vurmar mest för offentlig vård är så ointresserade av hur den offentliga sjukvården ska bli bra. Detta har skapat efterfrågan på privata lösningar. Upphandlingsmodellen gynnar stora koncerner medan vårdvalsmodellen gynnar små aktörer. Erfarenheterna från hemtjänstområdet visar att vårdpengs- och vårdvalssystem ledar till att riskkaptialbolagen drar sig tillbaka och antalet små företag växer.

Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja, sa att diskussionen om riskkapitalbolagen mer är en fråga om bolagslagstiftning än om sjukvården.

– Huvudfrågan för sjukvården är hur vi ska klara av att skattefinansiera sjukvården i och med att efterfrågan i princip är omättlig. Vi måste styra efter prioriteringar, regelverk och styrmekanismer. I dag ökar vårdkostnader på grund av genomkorkade ersättningssystem, exempelvis får primärvården växa ohämmat i Stockholm samtidigt som det fattas 3000 vårdplatser på sjukhusen.

Göran Dahlgren, fd chef för Socialstyrelsens sjukvårdsenhet, tog avstånd från utvecklingen mot allt mer privat sjukvård:

– Vissa patienter är lönsamma, och andra är det inte. I dag är läkare allt ofta pressade av prioriteringar på andra grunder än de medicinska. Jag vill se en vidareutveckling av den offentliga vården. Om man tror på resonemanget att vinst är en drivkraft är risken stor att det leder till att man skär ned på kvalitet.

Jan-Åke Zetterström, sjukhuschef på Ersta sjukhus, berättade om Ersta som en vinstgivande verksamhet med mål att använda vinstmedel till att utveckla nya verksamheter för behövande, till exempel hospice för ungdomar och mottagningar för invandrade kvinnor.

– Vi gillar vårdvalet. Vi tror att det är bra när patienterna kan styra genom att välja mellan en mångfald aktörer. För oss innebär vinst att vi kan hjälpa fler utsatta människor. Ofta ger vi till och med för mycket vård, till exempel läkarinsatser i särskilda boenden, en verksamhet vi ansökt hos äldresamordnaren om att få driva i projektform.

I frågestunden efter paneldiskussionen ställde Sol-Britt Lonne Rahm från Stockholms läkarförening en fråga om vad som händer med fungerande vårdkedjor när länkar i kedjan bryts ut i privat verksamhet.

– Vi läkare i den offentliga sjukvården får ta det medicinska ansvaret utan att ha den fulla överblicken. Hur ska detta lösas när komplexiteten ökar i vård och omsorg?

Göran Dahlgren menade att det finns en uppenbar risk för att fragmentisering av sjukvården när flera aktörer är inblandade.

– Samlad offentlig vård ger bättre möjligheter att utveckla vårdkedjan.

Gunnar Németh höll inte med om Dahlgrens analys:

– Det handlar inte om privat och offentligt utan om förädling av processer. Men det är viktigt att konkurrensen mellan vårdaktörer sker på rätt nivå – man ska konkurrera om kvalitet och resultat och inte med vilken struktur man erbjuder.