
”Precisionsmedicin är den enda vägen framåt”
Säg precisionsmedicin och de flesta tänker på kostsamma läkemedel och tuffa etiska överväganden. Men enligt årets cancerforskare Anna Martling är detta arbetssätt snarare något vi inte har råd att vara utan – och definitivt den enda vägen framåt för svensk sjukvård.
När professor Anna Martling började sin bana som kolorektalkirurg för 25 år sedan fick omkring 30 procent av patienterna lokalt återfall i sin tarmcancersjukdom. Idag skräddarsys behandlingen på ett helt annat sätt och tillsammans med nya, förbättrade behandlingsmetoder, ser statistiken betydligt mer upplyftande ut. Bara en patient av 20 drabbas idag av återfall lokalt efter genomgången operation och behandling.
– Ja, det är precis det här som är precisionsmedicin och också det som fick mig att fastna för forskning inom det här området. Även om frågan till viss del har kommit att handla om den här diskussionen kring vilka läkemedel vi har råd med och inte. Men genom att ge rätt behandling till rätt patient i rätt tid blir behandlingarna inte bara effektivare utan också mer ekonomiskt lönsamma och vi minskar också onödigt lidande hos patienterna. Det är där jag tycker att vårt fokus bör ligga, säger hon.
Och det är också precis här Anna Martling hittar sin främsta drivkraft som kirurg och forskare, berättar hon. Att ständigt kunna vara med och skruva på detaljerna, ringa in behovet av ännu en tilläggsbehandling som förbättrar utfallet för just den här specifika patienten – det är helt enkelt djupt tillfredsställande för en läkare och forskare som fullkomligt brinner för det hon gör – och gladeligen erkänner att hon har forskningen som sin främsta hobby.
– Det är väldigt uppslukande, säger hon med ett skratt men blir allvarlig i nästa stund.
– För mig är precisionsmedicin framtidens sjukvård. Vi har ingen annan väg att gå. Utvecklingen går så fort nu och vi kan både göra mer och bota fler. Vi kan få fram så mycket mer information som kan komma patienterna till gagn. Jag menar att vi därför inte har råd att INTE göra det här.
För mig är precisionsmedicin framtidens sjukvård. Vi har ingen annan väg att gå. Anna Martling, årets cancerforskare
Och att göra all form av behandling tillgänglig för alla patienter i landet och inte bara för dem som bor nära eller själva har kunskap och förmåga att kontakta ett högspecialiserat universitetssjukhus – det är en av precisionsmedicinens stora utmaningar just nu, berättar Anna Martling. Och det var bland annat den utmaningen som hon blev ombedd av ledningen för Karolinska Institutet och Karolinska universitetssjukhuset att ta tag i våren 2020, mitt under brinnande pandemi.
– Jag fick i uppgift att leda en arbetsgrupp vars uppdrag är att accelerera implementeringen av precisionsmedicinen inom hälso- och sjukvården. Många komponenter finns redan på plats så vårt främsta fokus ligger på att försöka koppla ihop alla de här generiska frågorna som måste lösas för att komma vidare.
För att lösa upp de största knutarna valde arbetsgruppen tre fokusområden till att börja med, berättar Anna Martling. Det första området gäller att försöka få till övergripande avtal för att kunna arbeta sömlöst och organisera verksamheten på ett klokt sätt mellan inblandade huvudmän. Ett steg på vägen mot detta blev uppstarten av ett precisionsmedicinskt centrum i slutet av februari i år.
– Det andra fokusområdet handlar om datahantering och datalagring. Precisionsmedicin handlar ju i grund och botten om att samla så mycket information som möjligt om patienten under hela resan genom vården. Det kan röra sig om allt från journaluppgifter om tidigare sjukdomar ner till uppgifter på cellnivå om proteiner och biomarkörer i blodet med mera. För att det ska fungera kräver det en hel del av sjukvården, menar Anna Martling.
Därför är det så viktigt att KI jobbar MED sjukvården, betonar hon. Tidigare har akademin bidragit med främst ny kunskap och nya metoder men nu behöver de även vara en aktiv del av patientens behandling och även se till implementera nya metoder under behandlingens gång.
– Då är det jätteviktigt att kunna hantera stora datamängder! Alla beslut inom sjukvården fattas ju grundat på data, men med precisionsmedicin har man så mycket större mängder och mer komplexa data att ta hänsyn till och det ställer helt andra krav.
Vi behöver kunna driva innovation och snabbt implementera nya metoder och ny diagnostisk i vården. Anna Martling
Det tredje fokusområdet handlar om diagnostisk utveckling, berättar Anna Martling.
– Vi behöver kunna driva innovation och snabbt implementera nya metoder och ny diagnostisk i vården. Även där har vi många saker som måste lösas mellan akademin och sjukvården innan det kan börja fungera på ett smidigt sätt.
En annan besvärlig knut som behöver lösas för att precisionsmedicinen ska kunna implementeras fullt ut i vården är dagens lagstiftning, berättar Anna Martling. Det finns helt enkelt väldigt många olika lagstiftningar inom det här området som i dagsläget är i otakt med varandra.
– Vi behöver kunna dela data mellan huvudmän. Där har vi en lagstiftning som inte riktigt är anpassad till det här nya arbetssättet. I dag är vi så begränsade att man inte ens får dela data mellan vårdgivare. Den stora frågan är: Hur får vi till en lagstiftning som gör att vi kan hantera den här stora mängden data och samtidigt beakta den personliga integriteten?
Vilka lösningar tror du själv på i den här frågan?
– Det pågår flera arbeten på nationell nivå för att möjliggöra det här med att dela data. Här måste vi vara generösa och hjälpa varandra. Det gäller att fokusera på olika saker i olika regioner och tillsammans finna en väg framåt. Precisionsmedicin finns med på agendan i både den regionala och nationella life science-strategin och är en av de allra viktigaste faktorerna som bara måste falla på plats framåt. Framgångsfaktorn handlar om att konkretisera det vi vill göra och hålla en tät kontakt mellan rektor och sjukhuschef. Det är lätt att det blir för abstrakt och det måste vi komma bort ifrån.
Vad hoppas du på för framtiden?
– Jag hoppas att vi kan lyckas ta de här stegen som är så viktiga och avgörande för att precisionsmedicinen ska kunna praktiseras fullt ut och det är det jag även önskar på lång sikt. Jag ser det här som en process. Det här är steg vi måste ta och fråga efter fråga måste lösas och sedan implementerar vi under tiden. På lång sikt hoppas jag att vem man än är, var man än bor och vilken socioekonomisk grupp man än tillhör så ska man kunna få tillgång till likvärdig behandling. Arbetet hittills har varit väldigt fokuserat på cancer och sällsynta sjukdomar – men behov finns även inom andra stora folksjukdomar till exempel neurologi och reumatologi. Det är därför också en stor förhoppning för framtiden att vi ska kunna lära av varandra och att kunskaperna kan komma flera olika specialiteter till del.
Vad har du själv för intressant forskning på gång inom precisionsmedicin den närmaste tiden?
– Dels håller jag på att slutföra en stor nordisk studie där vi tittar på en särskild genförändring och om vad tillägg av vanlig acetylsalicylsyra kan göra för skillnad för dessa patienter. Vi drar också igång en ny stor studie om cirkulerande tumörfragment i blodet där vi hoppas kunna hitta arvsmassan med hjälp av ett vanligt blodprov och på så vis enkelt kunna konstatera om det finns spår av tumören kvar efter behandlingen. Detta skulle då kunna indikera ett tidigt återfall, något som helt kan revolutionera hela behandlingen av tarmcancer och bota en fjärrspridning tidigt. Detta är ett typexempel på hur precisionsmedicin kan användas praktiskt och det är naturligtvis jättespännande inför framtiden.
Hur kändes det att bli utsedd till Årets cancerforskare 2021?
– Det är förstås extremt hedersamt och det känns också väldigt roligt att det arbete vi har lagt ner får en kvalitetsstämpel av det här slaget. Det betyder mycket, inte bara för mig, utan för hela min grupp – för forskning är som bekant ett teamwork och en utmärkelse som denna blir en gemensam drivkraft och bekräftelse på att vi jobbar med rätt frågor. Det är också kul att man uppmärksammar just tarmcancer eftersom det inte är den cancerform man pratar mest om. Att medvetandegöra för en bred allmänhet att sjukdomen finns leder förhoppningsvis till att fler söker hjälp vid symtom och blir utredda i ett tidigare skede. Få saker skulle göra mig gladare än just det.