”Politikerna har inte varit tillräckligt modiga”
Det har saknats politiskt mod i Landstinget Västernorrland. Men nu ska verksamheterna dels koncentreras och framför allt planeras upp för att komma tillrätta med landstingets långa väntetider en gång för alla.
Det menar Erik Lövgren (S), landstingsstyrelsens ordförande sedan oktober förra året.
– Vi känner till att tillgängligheten är låg hos oss när det gäller de här ingreppen du beskriver och vi är självklart väldigt oroade för det. Vi har arbetar hårt tillsammans med förvaltningen för att försöka förbättra oss på det här området. Kommer inte svensk sjukvård åt tillgänglighetsproblematiken har vi svårt att försvara den svenska modellen, säger Erik Lövgren.
För tillgängligheten är inte bara ett problem i Västernorrland, det är Erik Lövgren noga med att betona. Även om man här har en något tuffare situation på grund av de långa avstånden.
– Avstånden i sig är ett bekymmer, men det är inte oöverbryggbart.Vi har naturligtvis transporter mellan enheterna,säger han.
I stället är orsaken till de dramatiska väntetiderna i landstinget att det under lång tid har saknats politiskt mod att ta tag i flera viktiga, strukturella frågor, menar han.
– Ingen har vågat planera upp verksamheten och koncentrera till exempel de elektiva höft- och knäoperationerna till Sollefteå som landstingsfullmäktige beslutade om i juni i år och som kommer att öka tillgängligheten för den här patientgruppen. Överhuvudtaget har det funnits en väldigt låg grad av samverkan mellan de tre sjukhusenheterna. Vi måste börja se det som ett enda sjukhus här uppe – ett sjukhus med långa korridorer. Svensk sjukvård håller på att förändras. Vi kan helt enkelt inte göra allt på alla ställen längre.
De här åtgärderna du beskriver har vållat en hel del protester från lokalbefolkningen.
– Om det har! Det har varit svårt för oss att kommunicera ut en bild av bakgrunden till dessa beslut – hur det ser ut i verkligheten, vad vi har för patientgrupper och vad vi har att möta i framtiden. Sedan är det klart att strukturella förändringar i en organisation som vår skapar konflikter. Oron är stor över att den akuta vården inte ska kunna tas om hand. Men det kommer vi att säkra upp, bland annat genom en utbyggnad av primärvården. Självfallet kommer ingen att lämnas utan vård. Det finns jättemånga exempel i landet där man har gjort liknande koncentrationer av verksamheten där det har lyckats väl.
– 80-85 procent av sjukhusbesöken görs i dag av kroniker och äldre äldre och givetvis måste vi se till så att den vård de behöver finns nära. Det kan vi göra genom samverkan och en utbyggnad av primärvården, precis som Göran Stjernstedt kommer fram till i sin rapport. Det är ett oerhört fint yrke att vara allmänspecialist. De är stjärnorna i vår framtida sjukvård.
[…] https://www.sjukhuslakaren.se/politikerna-har-inte-varit-tillrackligt-modiga/?fbclid=IwAR39sPtWLdE7G… […]
Vad menar Erik Lövgren med att Politikerna i Landstinget Västernorrland inte varit tillräckligt modiga? Man kan väl snarare konstatera att de varit övermodiga när de svikit alla löften om utveckling av vården i Västernorrland, en utlovad utveckling som lett till totalt kaos och nedrustning, man lovade 3 akutsjukhus och utvecklad Medicinsk Rehabilitering, av den Medicinska Rehabiliteringen finns i dag inte det minsta spår kvar, och 3 akutsjukhus har blivit 2 Sundsvall och Örnsköldsvik, detta är väl att vara modig i överkant, inte minst mot bakgrund utav att det saknas giltiga utredningsunderlag i form av Konsekvensbeskrivningar och kostnadsanalyser´, samt att man i och med denna nedrustning sätter Människors liv och hälsa på spel och äventyrar vårdpersonalens arbetssituation, detta är ett övermod som saknar motstycke.
Det är en smula bekymmersamt att politiker kommer undan med sådana floskler utan att ifrågasättas. Denna artikel är som att läsa ett pressutskick från landstinget eller ett reklamblad från sossarna. Fråga honom vad han har gjort idag, inte vad han påstår sig planera i framtiden.
Ortopedkliniken i sollefteå, den som skulle utgöra den protesfabrik Erik Lövgren bröstar sig över, har decimerats. På det som för ett år sedan var en välbemannad klinik kvarstår nu endast två ortopeder, varav den ena har nära till pensionen. Där opereras färre proteser nu än för ett år sedan.
Det har inte heller gjorts några satsningar på primärvården i västernorrland. Tvärtom ska det sparas där också, samtidigt som produktionen ska öka och man nu ska ta på sig ansvaret för den slaktade akutvården också. De redan underbemannade vårdcentralerna blöder personal. Stora delar av sköterskegruppen har sagt upp sig. Missnöjet spirar. Ledningen uppfattas som både fjärran, okunnig och fientlig. Personalen känner sig sannerligen inte som stjärnor i någon framtida sjukvård. De känner sig som hundskit man skrapar av skorna efter att man trampar på den. Vad värre är att det inte finns något hopp om bättring. Den allmänna övertygelsen bland personalen är att det kommer att bli sämre och sämre.
Landstingets lösning på arbetsmiljöproblemet? Anställer de mer personal, förbättrar arbetsvilkoren, gör något för att få personalen att trivas och stanna kvar? Ser de till att vara på plats, att sätta sig in i hur den dagliga verksamheten fungerar? Visa att vi är ett team som jobbar tillsammans för patienternas bästa?
Nej. De anställer ännu ett lager chefer mellan sig själva och verksamheten. Det låter som ett dåligt skämt, men så är det. För mig som anställd känns det som en spottloska rakt i ansiktet att höra Erik gapa om satsningar.