Plats för kompetens
Är nationella avtalet, hyrstopp och en kraftig reducering av vårdkonsulter rätt väg att gå för att lösa kompetensförsörjningen, stärka arbetsmiljön och skapa en långsiktig stabil bemanning?
Ja. Det menar SKR tillsammans med landets regioner. Genom att minska kostnaderna och beroendet av hyrbemanning kan andelen anställd personal successivt öka, arbetsmiljön stärkas samt kontinuiteten, tryggheten och tillgängligheten för patienterna förbättras. Det är åtminstone grundtanken.
– Målsättningen med det nationella hyravtalet är att ställa tydligare krav på både kvalitet och kostnader gentemot bemanningsbolagen. Och genom att samtliga regioner ställer sig bakom samma avtalsregler kan vi undvika den osunda konkurrensen regionerna emellan, säger Christian Törnqvist, utredare på avdelningen för vård och omsorg på Sveriges kommuner och regioner.
Det har aldrig funnits fler anställda i vården, trots det kämpar hälso- och sjukvården hårt för att bemanna sina verksamheter.
– Pandemin har pressat verksamheterna under en längre tid, vilket påverkat arbetsmiljön och ytterligare försvårat möjligheterna att bemanna. Mellan första halvåret 2022 och 2023 såg vi en kraftig ökning av hyrbemanning. Det handlar om nästan en miljard kronor eller nära fem procent av den totala personalkostnaden inom regionernas hälso- och sjukvård. Det var nödvändigt att bromsa den utvecklingen, eftersom hyrbemanning över en längre tid får tydliga negativa konsekvenser på arbetsmiljö, kontinuitet, patientsäkerhet och verksamheternas utvecklingsarbete, säger Christian Törnqvist.
Sedan 2016 har regionerna enats om en målnivå med hyrpersonal på högst två procent, men ytterst få regioner har under de senaste nio åren lyckats klara det målet. I juni 2024 var det endast tre av landets 21 regioner som hamnade under två procent.
– SKR har tillsammans med alla regioner diskuterat vad som är möjligt att göra gemensamt för att säkerställa bemanningen och stärka medarbetarnas arbetsmiljö. Det finns olika stöd och strategier som regionerna kan använda för att minska hyrbemanningen och skapa långsiktigt hållbara arbetsmiljöer och verksamheter. Det är arbetsgivarens ansvar.
I Region Skåne minskade hyrkostnaderna med 47 procent mellan första halvåret 2023 och 2024. Tillsammans med Region Stockholm och Västra Götalandsregionen har Skåne även lyckats nå målet om max två procent av egna personalkostnader.
För regionerna i norr har det varit mycket svårare att minska hyrberoendet. Utmaningarna är annorlunda och i vissa fall tuffare.
I exempelvis Region Norrbotten har hyrberoendet minskat med cirka 25 procent, men regionen hamnar långt ifrån målvärdet på två procent och hyreskostnadernas andel av egna personalkostnader, ligger i dag på cirka 11 procent, bland de högsta i landet.
– Jag skulle önska att jag kunde säga att det är möjligt att nå målvärdet på två procent, men det kommer att dröja om det ens är möjligt att nå fram. Vi har dock behövt ändra vårt hyrmönster och minska hyrberoendet när det gäller ordinarie verksamhet. Vid toppar och perioder av semestrar är vi dock beroende av hyrpersonal, säger Pia Näsvall, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Norrbotten.
Ambitionen att minska hyrberoendet och ansluta sig till det nationella hyravtalet är ändå rätt väg att gå, menar Pia Näsvall.
– Det är bra att regionerna har ett gemensamt ramavtal. Förr, när det fanns olika ersättningar och avtal i regionerna, trissades priserna upp. Vi har också lagt ett stort arbete på att rekrytera egna medarbetare, cirka 320 förra året. Vi har även dubblerat OB-ersättningen och öppnat ett nytt bemanningscentrum med 16 anställda sjuksköterskor. Det här är ett sätt för Region Norrbotten att minska hyrberoendet och använda egna medarbetare som trivs med att jobba på olika enheter och platser i regionen.
Det handlar till syvende och sist om att gå från ord till handling om det verkligen ska bli någon verkstadAnn-Marie Wennberg Larkö, fram till nyligen ordförande för Nationella vårdkompetensrådet.
Om regionerna verkligen vill skapa goda arbetsmiljöer och säkra framtidens kompetensförsörjning finns verktygen i den Nationella planen för kompetensförsörjning. Det menar Ann-Marie Wennberg Larkö, fram till nyligen ordförande för Nationella vårdkompetensrådet.
– Vi har presenterat en gedigen kokbok med många konkreta förslag som regionerna direkt kan implementera och som handlar om att bättre tillvarata medarbetares kunskap och kompetens i kärnverksamheten. Ett av många exempel är 80/20 modellen som vid sidan av produktion skapar utrymme för fortbildning och kompetensutveckling.
– Men det handlar till syvende och sist om att gå från ord till handling om det verkligen ska bli någon verkstad.
Ann-Marie Wennberg Larkö är dock bekymrad över regionernas svårigheter att ta fram underlag för bedömning av de framtida behoven av personal.
– Det finns ingen nationell sammanställning, vilket är bekymmersamt om vi ska kunna göra tillförlitliga prognoser för framtidens kompetensförsörjning.
Socialstyrelsen presenterar i Nationella planeringsstödet tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården. Men planeringsstödet är långt ifrån fullständigt. Fredrik Bergenfeldt är utredare på Socialstyrelsen och menar att myndigheten saknar vissa uppgifter för att kunna göra en mer precis bedömning och prognos, bland annat när det gäller specialistläkare.
– Vi behöver bryta ned uppgifter om tillgången på specialistläkare på verksamhetsnivå och sedan relatera den till efterfrågan på vård inom respektive verksamhet. I dagsläget saknar vi sådana uppgifter i våra register. Socialstyrelsen ambition är därför att arbeta närmare tillsammans med SCB och regionerna för att kunna tillhandahålla bättre bedömningar på tillgång och efterfrågan på specialistläkare.
Kloka åtgärder.Minska hyr beroendet.