• 20 september 2016
• 3
• AV: Malin Gavelin

Patienter kan få vänta i åratal på att få lägga ner sin stomi eller på andra ingrepp som ”bara” handlar om livskvalitet – en undanträngningseffekt av prioriteringen av den maligna kirurgin i det allt mer pressade Västerbottens läns landsting.

Överläkaren,  Jeff Wennerlund, på kirurgi och ortopedikliniken på Lycksele lasarett berättar om sin vardag.

– Det som inte är livsavgörande utan snarare handlar om livskvalitet får tyvärr ofta vänta länge. Vi försöker hitta tid och möjlighet att operera de här patienterna men sedan blir det inte av utan rinner ut i sanden och köerna byggs på. Det är hela tiden canceroperationerna som måste prioriteras, säger Jeff Wennerlund, som själv mest ägnar sig åt övervikstoperationer och bråck.

Sedan ett år tillbaka har man öppnat ytterligare en operationssal på hans abetsplats i Lycksele, berättar han. Antalet kirurger är tillräckligt, men frustrerande nog saknas både resurser i form av övrig operationspersonal och vårdplatser.

– Många av de operationer vi gör kräver inte så långa vårdtillfällen, men det är ju trots allt ett till två dygn som patienten måste vara inneliggande. Och de vårdplatserna finns inte.

De egna kötiderna i Lycksele och Skellefteå är egentligen rätt hanterbara, menar Jeff Wennerlund. I stället är det köerna från Norrlands universitetssjukhus som ”spiller över” på de andra kringliggande sjukhusen i landstinget, anser han.

– Norrlands sjukhus har allt mindre möjlighet till andra typer av ingrepp utan gör nästan uteslutande canceroperationer. Det som inte är cancer görs numera nästan uteslutande hos oss på de mindre sjukhusen och det gör såklart att köerna byggs på allt mer. Det blir en undanträngningseffekt av den maligna kirurgin.

I bland får Jeff Wennerlund reaktioner från patienter som upplever att väntetiden har varit oförsvarligt lång, berättar han, men det är inte speciellt ofta. Det som får mest uppmärksamhet i medierna är i stället de problem som har varit kring canceroperationer eftersom de handlar om liv och död och inte ”bara” livskvalitet.

Vad upplever du att Västerbottens läns landsting gör för att komma åt problematiken med långa vårdköer?

– Vårdköerna har funnits i många, många år. Det har inte förändrats särskilt mycket. Ibland har vi mer brist på ett ställe än ett annat men i grund och botten har det inte hänt mycket alls. Möjligen är väntetiderna något bättre för stora diagnoser som höft och gastric bypass än de var för fyra till fem år sedan. Just nu vet jag att flera sjuksköterskor är under vidare­utbildning till operationssköterskor, men det innebär samtidigt att vi tappar resurser inne på avdelningarna.

Vad anser du att man borde göra för att komma tillrätta med situationen?

– Det finns vissa begränsningar i journalsystemet som gör att man inte kan samarbeta så bra sjukhusen emellan. Man har pratat i många år om att ha en gemensam väntelista för många diagnoser så vi bara kan plocka in patienter från hela länet i mån av tid. Men i det nuvarande systemet NCS Cross går inte det. Då måste man tillhöra samma klinik. Som här under sommaren när vår dagkirurgilista plötsligt var helt tömd. Hade vi bara haft tillgång till fler vårdplatser så hade man kunnat operera betydligt mer.

Så en förbättrad logistik hade kunnat minska köerna betydligt?

–Ja, ofta är det lite mer komplicerade fall som står på listan som kräver två specialister som står och opererar. Det händer bara någon enstaka gång per månad att vi har den bemaningen, men då skulle man kunna passa på att beta av köerna. Mycket av problemen hade gått att komma tillrätta med med bättre logistik och ett mer välfungerande journalsystem.