”Parallella system kan åsidosätta lagen”
Läkemedelsmarknaden består av flera olika delmarknader: receptläkemedel som omfattas av läkemedelsförmånen, receptläkemedel utanför förmånen samt läkemedel som rekvireras och används inom sjukvården. På senare tid har även en ny delmarknad tillkommit; avtal för vissa kostsamma läkemedel som tecknas mellan enskilda läkemedelsföretag och enskilda landsting och regioner – och där priset behandlas med sekretess.
Vi har också en utveckling där gränserna mellan vilka läkemedel som ska hanteras i öppen- respektive slutenvården alltmer suddas ut; ett läkemedel som exempelvis administreras i droppform kan hanteras som ett klinik- eller sjukhusläkemedel, men samma substans i tablettform kan hanteras som ett öppenvårdsläkemedel.
Man kan fundera över om uppdelningen mellan öppenvårds- och slutenvårdsläkemedel fortfarande är relevant utifrån patienternas behov, menar Anders Blanck.
Han är kritisk till den utveckling som sker i dag och menar att en mer genomgripande utredning behöver tillsättas som på allvar tar ett samlat grepp om den svenska läkemedelsmarknaden inför framtiden.
TLV:s roll undergrävs
– Vi har TLV som är en statlig myndighet och som med lagstöd och med utgångspunkt i hälsoekonomiska analyser utifrån ett samhällsperspektiv beslutar om vilka läkemedel som ska ingå i läkemedelsförmånen. Samtidigt prisförhandlar NLT-gruppen inom SKL för de läkemedel som inte tas in i förmånen och parallellt finns ett annat system där NLT- gruppen väljer ut vilka läkemedel som TLV ska bedöma i det s.k. Klinikläkemedelsprojektet.
– Men hur de verkliga prioriteringarna och urvalet i dessa senare processer går till, det vet vi inte eftersom det i praktiken är helt oreglerat. Så kan vi inte ha det. Jag tycker att den granskning som Vårdanalys har gjort är mer eller mindre mitt i prick, säger Anders Blanck.
Undergräver läkemedelsförmånen
Det är uppenbart, menar han, att om vi tillåter parallella system undergrävs intentionerna med en statligt reglerad läkemedelsförmån och TLV:s myndighetsfunktion. Det innebär också en tydlig risk för att regelverk som offentlighets- och sekretesslagen, samt hälso- och sjukvårdslagen sätts åt sidan.
– Det är svårt att idag se vilken ordning som råder. Vi har hamnat i en situation där vi har ett statligt förmånssystem, som var tänkt att säkerställa att patienter i hela Sverige får tillgång till läkemedel på lika villkor – men som nu i allt större utsträckning omfattar äldre och/eller generiska läkemedel – medan nyare läkemedel får allt svårare att kvala in. Får ett läkemedelsföretag nej hos TLV tar NLT-gruppen över och inleder prishandlingar med företaget – något som i vissa fall resulterar i en överenskommelse om att priset behandlas med sekretess. Ska vi ha parallella system så måste detta vara tydligt reglerat, rättssäkert och förutsägbart. Så är det definitivt inte nu, säger Anders Blanck.
Kan leda till prissänkningar i övriga Europa
Skälet till att företagen vill att de avtalade priserna ska behandlas med sekretess är att de allra flesta länder i Europa tillämpar en prissättning som baseras på ”internationella referenspriser”. Det betyder att en sänkning av priset i Sverige som blir offentlig, direkt leder till prissänkningar i övriga Europa – referenspriser innebär helt enkelt att man tittar på vad andra betalar och sedan justerar sin egen prissättning utifrån detta.
– En ”rabatt” i Sverige skulle därigenom innebära en rabatt även till de andra 25 länder i Europa som har referensprissättning. Man glömmer lätt bort att nya innovativa läkemedel är dyra att ta fram. Enligt tidskriften Nature är den genomsnittliga kostnaden för ett nytt godkänt läkemedel cirka 1,8 miljarder dollar, oavsett om det är biologiskt eller kemiskt – oavsett om det är avsett för en liten eller större patientgrupp. Vi har sett en utveckling med kraftigt ökande FoU-kostnader och företagen arbetar nu intensivt för att hitta nya modeller för att finansiera och bedriva framtidens forskning och utveckling bättre och mer effektivt, säger Anders Blanck.
OK att förhandla om öppenvårdsläkemedel?
Läkemedelsmarknaden utmanas nu av ytterligare en prismodell som omfattar receptbelagda läkemedel på apotek. På våren 2012 utmanade Region Skåne TLV då de gick ut med en rabattförfrågan till de läkemedelsföretag som marknadsför TNF-hämmare mot reumatoid artrit. Regionen fick ett bra erbjudande från företaget UCB Pharma och gjorde då en kontroversiell direktupphandling i syfte att pressa priserna på öppenvårdsläkemedel. TLV protesterade och menade att direktupphandlingen stred mot lagen om läkemedelsförmåner.
Frågan har prövats i olika rättsliga instanser och är ännu inte avgjord. Region Skåne vände sig i slutet av förra året till kammarrätten och överklagade en tidigare dom från förvaltningsrätten som slog fast att det inte var tillåtet för regionen att omförhandla pris på öppenvårdsläkemedel. I väntan på kammarrättens dom, får region Skåne inte ingå eller förnya avtal med företag om öppenvårdsläkemedel.
Bryter mot lagstiftningen
– Som branschorganisation anser vi att lagstiftningen inte ger något utrymme för landstingen och regionerna att prisförhandla kring förmånsläkemedel. Det nationella läkemedelsförmånssystemet säger att vi ska ha samma pris på alla apotek i landet och högkostnadsskyddet ska vara lika över hela Sverige. Så ser systemet ut. Om vi ska ha ett system med olika prismodeller och en struktur som skiljer mellan öppenvårds- och slutenvårdsläkemedel så måste frågan utredas, tycker jag.
