• 09 december 2013
• 0
• AV: Helene Thornblad

”Flera landsting i Sverige har gjort tveksamma upphandlingar av sjukhusmaten som kommit att serveras i plasttråg, exploderat i mikrovågsugnar och fyllts upp med tillsatser. Även om man med exakthet kan definiera näringsinnehållet i enportionsmat när den lämnar fabrikens löpande band är denna kunskap värdelös om inte maten äts upp.”

– Sjukhusmaten har hamnat på agendan igen efter några år av irrfärder med upphand­lingar där lägsta pris fått styra. Men även om det pågår många spännande projekt känns det ändå som att det är en lång väg kvar att gå för många sjukhus, säger han.

Juryn har vägt samman många aspekter och det var inte lätt att utse en vinnare, med tanke på att det inte bara är maten utan helheten kring nutrition och måltider som värderats.

Både styrkor och svagheter

Besöken på de tre sjukhusen har visat att det finns både starka och svaga sidor hos dem alla. En gemensam styrka är dock att alla finalister har egna tillagningskök och inte bara kan erbjuda nylagad mat utan också snabbt kan ändra eller lägga till efter patienters önskemål och behov. En gemensam akilleshäl verkar vara möjligheten för patienterna att få äta ifred utan att störas av provtagningar, tv-apparater som står på eller larm från kringliggande patientrum.

Även om samarbetet är gott mellan kök och vårdpersonal är det svårt att nå ända fram till patienten med information om alternativa maträtter och vad det egentligen är som ligger på tallriken. Juryn tyckte här att kantinserveringen i Falun innebar en fördel, eftersom den serverande personalen själva lägger upp och hanterar alla tillbehör. När allt kommer färdigportionerat på bricka kommer kunskapen om maten inte lika naturligt.

Valfrihet för patienten

– Kantinsystemet som används i Falun ger också patienterna en valfrihet när det gäller portionsstorlek och tillbehör till maten. Svinnet behöver inte vara större med ett kantinsystem jämfört med brickdukning om det sista steget fram till patienten fungerar bra.

Juryn har delat ut beröm och hedersomnämnanden, men också en del kritik.

– Jag kan konstatera att alla journalsystem inte är optimala för att hantera och överföra information om nutritionsbedömning och åtgärder. Det är också tråkigt att man inte försökt engagera läkarkåren mer, även om det på flera orter tycks förekomma en utbildningsstrimma för AT-läkare i nutrition, säger Bengt von Zur-Mühlen.