”Övertro på ersättningar”
Nyheter
Dessutom på två språk. Först på engelska innan någon i publiken påpekade att huvudtalaren Richard Cook lämnat salen för ett annat möte och undrade om debatten inte kunde föras på svenska.
Något som fick Birgitta Rydberg, landstingsråd (fp) i Stockholm, som just då kämpade med att hitta rätt ord och rätt meningsbyggnad på engelska, att dra en lättnadens suck.
Pyttipanna av åsikter och förslag
Men efter den något lustiga inledningen blev det allvarligare.
Birgitta Rydberg höll i sitt inledningsanförande med Richard Cook om att det svenska sjukvårdssystemet består av en rad isolerade öar och att det påverkar patientsäkerheten, men menade att det finns många andra viktiga saker att ta itu med och framförde ett potpurri av åsikter och förslag som i korta drag lät så här:
Eget rum på akuten. Bättre primärvård. Låt patienten välja doktor, inte bara klinik. Använd patientens egen förmåga att identifiera risker och styrkor. Förbättra följsamheten till vårdprogrammen med e-instrument. Bli bättre när det gäller vårdrelaterade infektioner. Försök att få lägre personalomsättning. Kommunicera bättre. Våga föra ”no-blame-diskussioner” som lyfter fram det som inte fungerar.
Efter Birgitta Rydberg var det det socialdemokratiska landstingsrådet i Gävleborg, Tommy Bergers tur.
Samordning med kommunerna
Han höll med Richard Cook om att samordningen mellan kommunerna och landstingen, framförallt när det gäller de äldre, fungerar dåligt och måste förbättras.
– Men vi måste också vara rädda om våra ”öar” så att vi inte i ivern blir så patientfokuserade att vi kastar ut barnet med badvattnet.
Ann Söderström, hälso- och sjukvårdsdirektör i Västra Götaland, menade att viktigast är att tala om kvalitet och patientsäkerhet i samma rum som man talar om ekonomi och andra frågor. Hon höll med Richard Cook om att det finns tillräckligt med registreringar idag och att det skulle gå att ta en paus och använda det som är registrerat.
– Men jag köper inte Richard Cooks åsikt att vi inte ska registrera någonting.
Var är alla läkare?
Ann Söderström undrade också i sitt inledningsanförande var alla läkare håller hus.
– Jag träffar väldigt få läkare. Jag måste utmana er att ta på er jobbet att finnas i rätt forum.
Därefter kom debatten in på ”new public management” och att styra sjukvården med kvalitetsersättningar.
Birgitta Rydberg tyckte att ”new public management” är bättre än det budgetsystem som fanns tidigare och att kvalitetsersättningar fungerat bra i Stockholm.
– På måndag öppnar vi en ryggkirurgisk avdelning där man får bättre betalt om resultatet blir bättre. Vi har prövat med höft och knäplastik tidigare och det har gett resultat.
Svårt att mäta hälsa
Ann Söderström hade inte samma tilltro till kvalitetsersättningar:
– Det svåra är att mäta hälsa. Vi har ett system där vårdepisoder ersätts, men ibland kanske det bästa är att inte operera patienten. Jag tror inte vi kan styra så mycket som vi tror med ersättningar. Jag tror att man lurar sig väldigt mycket. Det är inte de sjukhus som har mest pengar som har de bästa resultaten. Jag tror mer på att visa data. Alla vill göra rätt. Om jag ser att jag har sämre resultat än andra ändrar jag mig. Kvalitetsersättningssystem kan vara farliga. Får man lägre ersättning för komplikationer finns det risk för underrapportering.
Birgitta Rydberg:
– Det går alltid att diskutera vilket incitament som är bäst, men det finns ju andra saker man kan lägga in i sjukhusavtalen än pengar för att påverka beteenden, till exempel att strokepatienter ska vårdas på strokeavdelningen.
Evita Zoucas, kirurg i Malmö och ledamot i Sjukhusläkarnas styrelse, tog upp frågan med kvalitetsregister och menade att de inte är konstruerade för att följa den dagliga sjukvården utan är framtagna ur forskningssyfte för att mäta trender.
– Det register jag rapporterar till för det mesta är kolorektalregistret. Det har i tio år haft en komplikationsfrekvens på 20-30 procent, men alla har likadant och därmed behöver vi inte göra något åt det, även om det inte är acceptabelt. Jag tror att ni får fokusera på det.
På det svarade panelen:
Ann Söderström:
– Vi behöver ett helt annat vårdinformationssystem. Vi lappar och lagar i alla landsting, men det behövs ett riktigt vårdinformationssystem med automatisk överföring av de kvalitetsdata vi vill ha. Drömmen är att jag skriver in i min journal och så får jag ut allting som jag behöver i realtid utan dubbelinmatning.
Birgitta Rydbergs svar blev lite mer utsvävande:
– Jag tycker inte att det är okey att säga att det är okey bara för att man ligger likadant som alla andra. Man ska sikta på den som är i topp, det sjukhus som är internationellt i topp. Att ligga i mitten är inte okey. Det är en grundförändring vi behöver ha i vår inställning, sedan är det en aspekt som jag inte tycker att vi tagit upp och det är patientens medverkan, god compliance i behandlingen. Patienten som medaktör påverkar ju också vårdresultatet, hur kan vi agera för att patienten också ska göra sin del rätt, det handlar ju inte bara om läkemedel, även om läkemedel är en ganska stor del.
Tommy Berger:
– De här registren som är forskningsbaserade har haft andra bevekelsegrunder när de upprättats än att följa upp och styra den dagliga vården, det gör att de är onödigt komplicerade. Vi har infört pacemaker-information som går direkt från patienten via datorn in i journalen. Det underlättar verkligen arbetet och måste naturligtvis kunna göras på flera områden.
Shokoufeh Manouchehrpour, ledamot i Sjukhusläkarnas styrelse, från Göteborg tog upp bristen på vårdplatser och att man bara på hennes klinik stängde 14 vårdplatser förra året på grund av dålig ekonomi.
Moderatorn Thomas Zilling tog upp tråden och frågade Ann Söderström.
– Hotas patientsäkerheten när ni stänger vårdplatser på Sahlgrenska?
– Ja, det tror jag, blev hennes raka svar. Just nu tror jag att vi balanserar på en väldigt slak lina.
Bengt von Zur-Mühlen, överläkare på Akademiska Sjukhuset i Uppsala, menade att den viktigaste faktorn för ett bra patient-läkarmöte är att patienten får möta en läkare med rätt kompetens och undrade vad man gjort i debattörernas landsting för att förbättra fortbildningen.
Birgitta Rydberg svarade att det är en fråga för respektive verksamhetschef och sjukhusledning. ”Vi på beställarsidan går inte in och tittar på vad som händer inom respektive specialitet när det gäller utbildningsdagar.”
Ann Söderström:
– Vi har väldigt mycket fokus på att klara kompetensförsörjningen, det vill säga att attrahera fler ST-läkare. Jag tror vi missar den kontinuerliga fortbildningen. Där bör vi satsa mer, men jag tror också att vi kan lära mycket av varandra, både inom regionen och Sverige. Varför har vissa bättre resultat än andra? Sedan har vi diskussionen vad läkemedelsbolagen betalar och inte betalar och där är det ju ett glapp.
Tommy Berger:
– När vi tog budgeten avsatte vi pengar till 30 extra ST-tjänster. När det gäller själva fortbildningen tar fullmäktige ett blockbeslut om resurserna till hälso- och sjukvården, sedan sker fördelningen längre ner i organisationen.
Därutöver debatterades länge hur primärvården ska stärkas och vem som är bäst lämpad att styra sjukvården. När det gällde att stärka primärvården påpekade Ann Söderström att landstingen borde bli lite smartare och ta bättre hand om de utlandsutbildade läkarna som Sverige fått gratis.
Tommy Berger dementerade ryktet att man i Gävleborg inte vill ha läkare som chefer.
– Tvärtom. Vi vill ha fler läkare på chefspositioner.
Slutligen frågade Thomas Zilling de tre debattörerna i panelen vilket ”take-home-message” de hade till Sveriges sjukhusspecialister.
Birgitta Rydberg:
– Det är så många saker, men det viktigaste är kanske att vi har en dialog och lyfter patientsäkerhetsfrågorna lika högt som andra frågor.
Ann Söderströms svar blev kort:
– Ge inte upp!
Tommy Berger: – Det är många saker på många områden, men ”ge inte upp” var bra formulerat, det skulle jag också vilja understryka.
