Kan ett gäng vilda fyraåringar verkligen förbättra det fysiska och psykiska måendet hos gamla på ett äldreboende? – Utan tvekan, säger Anne W Ekdahl, överläkare i geriatrik vid Helsingborgs lasarett.

• 09 november 2020
• 0
• AV: Katarina Arnstad Elmblad

Tillsammans med forskaren i demenssjukdomar, Ingmar Skoog, har hon genomfört ett socialt experiment för att se om ungar rentav kan ha en bättre effekt på depression­­ hos äldre än ”lycko­piller”.

– Barn är bättre än de starkaste mediciner, konstaterar Anne.

Få har väl missat den underbara serien ”Fyraåringarna på äldreboendet” som gick på TV4 i höstas?

Under sex veckor fick barnen från förskolan ”Vildnissarna” umgås och lära känna Roger, Åke, Renate, Inga, Kristina, Hedi, Claes, Elvy, Aina och Lars på Attendo Maria Winkvists äldreboende i Norrtälje.

Förhoppningen med experimentet var att se om de yngre kunde bringa livsglädjen tillbaka till sina gamla kompisar.

Med hjälp av en serie tester ville Ekdahl och Skoog se om de äldres förmågor förbättrades och om livslusten kom tillbaka.

Sex veckor senare stod de två äldreforskarna stumma av förvåning.

Sju av tio hade förbättrat sina förmågor.

– Det är ett under. Om jag inte utfört testerna själv hade jag inte trott på resultaten, säger Ingmar Skoog.

Anne blev lika förvånad som sin kollega.

– Både jag och Ingmar har ju jobbat med demenssjukdomar i väldigt många år, sedan 90-talet, så vi har ju lite att jämföra med, och här ser vi att barnen är mycket, mycket bättre än någon annan medicin, säger Anne som till vardags arbetar som medicinskt ansvarig överläkare på den geriatriska akutvårdsavdelningen, GAVA, på Helsingborgs lasarett.

Vi måste börja se de äldre på boenden som människor. Anne W Ekdahl, överläkare i geriatrik

Detta att barn och gamla på äldreboenden umgås är i sig ingen nyhet, berättar Anne.

– Det har funnits på flera håll tidigare, men det har aldrig skett under ordnade former med utvärdering så som med ”Fyraåringarna på äldreboendet”, säger Anne.

Hon brinner för äldrevården men är bekymrad över hur gamla människor mer eller mindre förvaras på äldreboendena.

– Vi måste börja se de äldre på boenden som människor och inte bara personer som behöver vård. Äldreboenden ska inte vara en förvaring, som det är på många ställen idag – det ska vara ett sätt att leva, vilket framgår så fint i serien ”Fyraåringarna på äldreboendet” där de äldre verkligen börjar att leva genom att umgås med barnen. Jag hoppas att programmet ska bli en väckar­klocka för andra boenden att göra likadant, säger Anne som förstår Åke som beskriver tillvaron på äldreboendet som att befinna sig i dödens väntrum.

– De äldre hade det sååå tråkigt innan barnen kom. Men i takt med att de blev sedda av barnen och det övriga tv-teamet ökade deras självförtroende, säger Anne.

I flera länder, som Tyskland, England och Australien har man testat att låta barn umgås med äldre i liknande tv-program, också med goda resultat.

– Det finns enbart lite forskning inom området, men den som finns stöder att gamla mår bättre när de får umgås med barn, säger Anne.

När hon och Ingmar fick förfrågan från TV4 om att delta i experimentet, tvekade ingen av dem.

Det är ett gäng förväntansfulla 70-90-åringar som sitter uppradade i det kombinerade all- och lekrummet när barnen tillsammans med pedagogerna Michael och Malin kommer in sjungandes på ”Här kommer Pippi Långstrump”.

Och det dröjer inte länge förrän gamla och unga börjar umgås som den naturligaste sak i världen.

I de fyra programmen får vi följa med när det anordnas skattjakt, disco och båttur bland annat.

– Det är nog väldigt viktigt för äldre och yngre att få vara tillsammans, säger 79-åriga Kristina.

Ett uttalande som både Ingmar och Anne skriver under på.

Men att resultaten skulle bli så häpnadsväckande bra förvånade dem storligen­­.

När Ingmar och Anne i det avslutande programmet konstaterar att 81-åriga Renate i stort sett tillfrisknat från sin demens och att Inga, 89, fått sin livslust tillbaka, efter att ha varit suicidal i första avsnittet, tror de knappt sina ögon.

Innan barnen från förskolan ”Vild­nissarna”­­ fick komma in på äldreboendet och efter att de sex veckorna var till ända testade Anne och Ingmar bland annat rörelseförmågan, minne och depression hos de äldre.

Efteråt uppvisade de flesta en förbättring i sin kognition, och exempelvis minnet hade förbättrats avsevärt, de äldre hade blivit mindre beroende av hjälp av vårdpersonalen och de flesta mådde även bättre psykiskt.

”Man kan ju inte låta bli att bli munter”, som 78-årige Roger uttrycker saken när han träffar vildnissarna för första gången.

Det är orimligt att behandla en hel patientgrupp på det här viset. Anne W Ekdahl, överläkare i geriatrik

– Att ordinera barn på recept, för att de äldre ska må bättre, vore väldigt bra, säger Anne när vi i dessa coronatider hörs på telefon.

Även om Anne förstår regeringsbeslutet från i våras om att inrätta besöksförbud på landets äldreboenden för att skydda de äldre och sköra, tycker hon att det var fel att dra alla gamla över en kam.

– Många äldre är ju pigga. Även om deras kronologiska ålder visar 70 plus är det inte så att alla äldre är sköra och multisjukliga. Det är orimligt att behandla en hel patientgrupp på det här viset, säger Anne som gläds över att besöksförbudet äntligen hävts.

– Jag hoppas verkligen att någon forskar på de äldres psykiska mående under coronapandemin för att se vilka negativa effekter det har haft på de äldre att inte få träffa nära och kära, för det är jag övertygad om att det har haft.

Efter programmet har Anne och Ingmar, blivit kontaktade av lokala politiker.

– De vill ha med oss på ett hörn som rådgivare när de planerar nya äldreboenden eftersom de vill kunna anpassa lokalerna så att det blir lättare för äldre och yngre att umgås. De förstår vitsen med att förskolor och äldreboenden ligger närmare varandra, säger Anne.

Responsen från tittarna har varit överväldigande.

– Det har varit ”en massa hjärtan och lite tårar”, säger Anne och skrattar.

Hon imponeras storligen av de unga som helt utan egen vinning hjälper och stöttar de äldre.

– Barnen är helt underbara, säger hon.

Hon hoppas också att coronapandemin har satt fokus på äldrevården i landet.

– En gissning är att det är ”tack vare” pandemin som programmet fick ett sådant genomslag, säger Anne.

Vad hoppas du att serien ska leda till?

–Jag hoppas att fler börjar förstå att personer som bor på äldreboenden är helt vanliga människor med samma behov som alla oss andra. Vi behöver alla bli sedda och känna oss behövda, få stimulans och få röra på oss.

Höja statusen på personalen?

–  Absolut, det ska inte gå att få jobb på ett äldreboende utan att ha någon form av omvårdnadsutbildning i bagaget. Även om många av de som arbetar där älskar att jobba med äldre så finns tyvärr även de som söker sig dit för att ”ha något att göra”, eller för att de inte kan få andra jobb, säger Anne.

Hon är dessutom orolig över bristen i omfattningen på den medicinska specialiteten geriatrik och geriatriska vårdplatser.

– Det finns flest geriatriska vård­platser i Stockholm, tillägger hon, detta trots att huvudstaden faktiskt har landets yngsta befolkning. Annars är det stor brist på geriatriker. Involvera geriatriken i utformningen av vården av äldre, säger Anne som själv var med och byggde upp den geriatriska vården på Helsingborgs lasarett.

– Det är en ren tillfällighet att det finns en geriatrisk vårdavdelning i Helsingborg. Den kom till när man saknade en läkare på en avdelning som vårdade sköra äldre i behov av mera omfattande utskrivningsplanering. Man hade upptäckt att patienterna hade en del medicinska problem och behövde mera fast läkartillsyn – och då fick jag frågan om jag ville vara läkare där. Det ville jag ju – och nu har den vuxit sig betydligt större med mobila team och annat och jag är inte ensam geriatriker längre, säger hon.

Utöver sjukhusen vill hon även ha geriatriker på flera äldreboenden.

– På samma sätt som personer med hjärtproblem tas om hand av en kardiolog borde även äldre sjuka och sköra i större omfattning tas om hand av geriatriker. Varför ska vi inte ha flera specialister i geriatrik på äldreboendena, det förstår jag inte. I Helsingborg och på andra ställen har man sett att när geriatriker tar över ett äldreboende, särskilt den form som heter korttidsboende, behöver inte lika många äldre skickas in till akuten. De problem som uppstår sköts via regelbundna ronder och telefonkontakter, med vår speciella kunskap och kompetens, säger hon.

Vilka förändringar anser du behöver göras för att vi ska få en bra äldrevård i Sverige?

– Bygg äldreboenden på ett sådant sätt att de blir naturliga mötesplatser för både barn och äldre. Och vi behöver flera äldreboenden. Men allra viktigast är nog att höja statusen på personalen med bättre anställningsförhållanden. Det ska vara fint att jobba med äldre.

Hur skulle du själv vilja bo när du blir äldre och dina förmågor börjar avta?

– Helst hoppas jag att jag slipper bo på äldreboende, men OM jag ska det, vill jag bo på ett äldreboende där man kan få plats innan man blivit för demenssjuk. Jag vill kunna prata med de andra som bor där, vilket är svårt när demenssjukdomen blivit för djup. Jag vill också att de som vårdar mig har en bra utbildning och gillar att jobba med äldre, och att det finns geriatriker kopplade till boendet, säger Anne som dock hoppas kunna bo kvar hemma länge, och helst i närheten av sina barn och barnbarn i Helsingborg.

– Det var de som fick mig och min man, som är kardiolog, att söka oss från Linköping, där jag arbetade som geriatriker, till Skåne, säger Anne som såklart hoppas på en ny säsong med vildnissarna, Renate, Inga, Claes och resten av gänget.