Oro för att regionalisering ska försämra läkarutbildningen
Mårten Werner (bilden) är överläkare och chef vid Medicincentrum/gastroenterologi på Norrlands Universitetssjukhus. Han ställer sig kritisk till beslutet att läkarutbildningen ska regionaliseras, om det sker till priset av att lärartjänster dras in i Umeå.
Skälet är, menar han, att utlokaliseringen av studenter och resurser till andra orter tar viktiga resurser från Umeå. Det ökar belastningen på landstingets anställda läkare. En annan kritik är att vissa ämnesområden tappar kopplingen till universitet, vilket försvårar forskning och utveckling.
– I Umeå har man valt att inte återbesätta lektorat och professurer. Från universitet anser man att de ämnesområden som inte längre har lektorer, istället ska skötas av landstingsanställda läkare, säger Mårten Werner.
Det innebär att bland annat gastroenterologin inte längre har en akademisk företrädare med anknytning till universitetet. Landstingsanställda läkare ska inom ramen för sin anställning vara ämnesansvariga och sköta bland annat föreläsningar och undervisning för läkarstudenter.
Förlorar det akademiska fotfästet
– Vi tar över uppgifter och ansvar som vi bara till en viss del får täckning för. Det innebär att belastningen på oss läkare ökar ytterligare och vår egen tid för forskning blir lidande. Men den viktigaste kritiken handlar om att vi förlorar det akademiska fotfästet och inte längre får tillgång till duktiga lärare som kan driva viktiga frågor. Vi är oroade för möjligheten att forska inom de ämnen som inte har en förankring i akademin. Det undergräver vår attraktionskraft och möjlighet till vidare forskning. Som jag ser det riskerar universitetssjukhuset på sikt att bli ett länssjukhus med den här utvecklingen, säger Mårten Werner.
Åke Danielsson är professor i gastroenterologi. Sedan 1980-talet har han haft en kombinerad lärar- och läkartjänst. I somras gick han i pension, men arbetar nu på timbasis med bland annat webb-baserade föreläsningar.
– Om regionaliseringen är bra eller dålig får framtiden utvisa. Men jag känner besvikelse över att gastroenterologin inte kommer att vara ett forskarämne med ämnesrepresentant framöver. Personligen har jag mentalt lagt ned denna fråga, jag har ingen position kvar att arbeta utifrån, säger Åke Danielsson.
Fler studenter, men inte mer pengar
Dekanus Bengt Järvholm är ansvarig för medicinarutbildningen. Han har viss förståelse för kritiken, men menar samtidigt att snäva budgetramar och ett politiskt beslut om en regionalisering, kräver en förändring av hur läkarutbildningen organiseras.
– Vi har fått fler studenter, men vi har inte fått en motsvarande ökning av budgeten för att täcka kostnaden för utlokaliseringen. Det är dyrare att utbilda studenter på avstånd än att utbilda dem i Umeå. Nästa år räknar vi med att få en uppräkning av budgeten med 0, 2 procent. Det motsvarar rationaliseringskrav på cirka 10 till tolv miljoner kronor för vår fakultet. Och konsekvensen blir att vi inte kan ha samma lärartäthet i Umeå, säger Bengt Järvholm.
Han kan förstå den oro som finns bland landstingsanställda läkare, att vissa ämnesområden förlorar akademiska företrädare.
– Visst, en och en annan specialitet som inte får en återbesättning kan komma i kläm. Vi har haft en diskussion inom medicin, där det finns många subspecialiteter. Vi har sagt att när det är dags att återbesätta en tjänst, så vill vi ha duktiga forskare och lärare som passar in i vår forskningsprofil, snarare än någon med en viss subspecialitet. Men vi lever i tuffare budgettider och vi har ett nytt overheadsystem som belastar fakulteten mer än tidigare, det gör att vi tvingas avvakta med tillsättningar tills vi vet hur mycket pengar vi har att röra oss med, säger Bengt Järvholm.
Håller med om att denna neddragning av lärartjänster i Umeå är en oacceptabel konsekvens! Landstingen måste vara med och betala lärartjänsterna i regionen!