Onkoplastik allt vanligare vid operation av bröstcancer
Vid Karolinska Universitetssjukhusets Bröstcentrum erbjuds nästan alla patienter som opereras med bröstbevarande kirurgi också onkoplastik. För kvinnor som tar bort hela bröstet direktrekonstrueras 35 procent. Det är betydligt vanligare än vid andra sjukhus i landet.
– Onkoplastik innebär att vi kombinerar kirurgiska principer för att ta bort tumören med plastikkirurgiska principer för rekonstruktion av bröstet, berättar Catharina Eriksen, biträdande överläkare vid Bröstcentrum.
I dag opereras ca 60 procent av alla bröstcancerpatienter med bröstbevarande kirurgi vid Bröstcentrum och det är bröstkirurgen som tar bort tumören som också utför plastikingreppet.
Ökningen av onkoplastik har kommit successivt vid Karolinska sjukhuset. Det beror dels på att finns en betydande kunskap att utföra onkoplastik här men också på en ökad efterfrågan från patienterna.
– Många kvinnor ställer frågan om möjligheten till rekonstruktion i samband med att tumören ska opereras, säger Catharina Eriksen.
Men hon betonar att det också finns patienter som inte bör genomgå ytterligare påfrestningar i samband med operationen på grund av risk för komplikationer. Det kan bero på avancerad tumörstatus, övervikt, att de är rökare eller att patienten inte är mentalt redo för ingreppet.
Catharina Eriksen berättar att Karolinska sjukhuset av tradition har ett bra samarbete mellan bröstkirurger och plastikkirurger. Det innebär bland annat gemensamma samoperationer.
Att göra plastiken samtidigt som tumören tas bort har visat sig ha flera fördelar.
– Dels är det lättare att göra plastik vid operationstillfället eftersom det finns mer hud att använda. För patienten är det psykologiskt en fördel att vakna upp med två bröst istället för ett, säger Catharina Eriksen.
Hon pekar också på att antalet sjukskrivningsdagar minskar om de båda ingreppen görs vid ett och samma tillfälle. Men hon betonar samtidigt att en bröstrekonstruktion nästan alltid innebär minst ett par ingrepp oavsett om det är en primär eller sekundär rekonstruktion.
– Oberoende av det, minskar riskerna för infektion med färre ingrepp och vi slipper söva patienten vid ytterligare ett tillfälle, konstaterar hon.
De sekundära rekonstruktionerna som görs ett par år efter bröstcanceroperationen utförs däremot av plastikkirurger. Det handlar om patienter som på grund av en avancerad cancer som på grund av onkologisk tilläggsbehandling rekommenderas att vänta med plastikoperationen eller efter patientens egen önskan.
En pågående studie och uppföljning av den onkologiska säkerheten i samband med primära bröstrekonstruktioner visar att det inte är svårare att upptäcka lokalrecidiv hos de patienter som fått onkoplastik. Det är inte heller fler komplikationer eller lokalrecidiv i denna grupp jämfört med dem som inte genomgår primär rekonstruktion.
Catharina Eriksen betonar att man vid Bröstcentrum försöker göra så enkla rekonstruktioner som möjligt om det föreligger risk för onkologisk efterbehandling och erbjuder endast de mer komplicerade operationsmetoderna med lambå och kroppsegen vävnad vid primärrekonstruktion till ett fåtal patienter.
– Ju mer omfattande kirurgiska ingrepp som görs vid rekonstruktionen desto mer risk är det för infektioner och komplikationer. Vi väljer därför hellre säkrare former av plastik, säger Catharina Eriksen.
