• 18 februari 2015
• 0
• AV: Sara Gunnarsdotter

Det har skett ett genombrott för insikt och förståelse av vad dåliga IT-system ställer till med i sjukvården. Det anser författaren till Jävla Skitsystem, boken om digital arbetsmiljö, som kom ut för drygt fyra år sedan. Men skitsystemen själva, de kommer att hänga kvar ett bra tag.

Jonas Söderström är informationsarkitekt och har arbetat med användbarhet i datasystem sedan mitten av 1990-talet. Han säger att de senaste åren inneburit ett genombrott för insikt och förståelse av problemen med dålig digital arbetsmiljö och problemens omfattning, inte minst inom sjukvården.

– Att vi överhuvudtaget har Göran Stiernstedts utredning och de väldigt tydliga ställningstaganden han har gjort, det är ett framsteg, säger Jonas Söderström.

I mitten av januari presenterade Göran Stiernstedt ett PM i halvtid av utredningen om effektivt resursutnyttjande i hälso- och sjukvården, där han bland annat lyfte fram behovet av ett nationellt omtag ”i syfte att åstadkomma genomgående och långsiktiga förbättringar av informationssystem i hälso- och sjukvården”.

Allt ska mätas

Men Jonas Söderström menar också att såväl fiaskot med det avskydda ordinationsverktyget Pascal som journalsystemet PMO, som region Skåne lade ner efter påtryckningar från fackligt håll, har bidragit till en större benägenhet till förändring och även i viss mån försiktighet inför nyheter och förändringar.

– Vi har också insikterna om att NPM [New public management] som styrmetod har egendomliga effekter eftersom det ofta ligger en IT-lösning i botten: ”Nu kan vi mäta det här!” Då gör man det och låter sig styras av vad som är möjligt mer än vad som är viktigt.

I sin bok Jävla Skitsystem beskrev Jonas Söderström hur enskilda medarbetare inte alltid vågar framföra klagomål på IT-systemen eftersom de lägger problemen hos sig själva och sin egen förmodade oförmåga. Jonas Söderström tycker att det ha skett en väsentlig förbättring även på den här punkten under de senaste åren.

– Nu har det slagit igenom att ”det är inte mig det är fel på utan systemen”.

Fast i systemen under lång tid

Men trots insikterna och utrednings­aktiviteterna på området har det egentligen inte skett någon stor förändring i systemen som användarna har att hantera i sin yrkesvardag.

– Nä, vi kommer att sitta fast i de här systemen och strukturerna under relativt lång tid framåt och det är bekymmersamt på många sätt, säger Jonas Söderström.

Somliga menar att helt enhetliga IT-system i den svenska sjukvården vore en lösning för att slippa de problem som ideligen uppstår när systemens förmåga att kommunicera med varandra fallerar.

”Finns för få system – inte för många”

Jonas Söderström säger att det kan låta som en dröm, men menar istället att Sverige har för få olika system i sjukvården.

– En del av bristerna, i till exempel journalsystemen, handlar om för svag konkurrens som inte pressar fram tillräckligt bra system. Det är en oligopol­situation, där de som har stora delar av marknaden inte behöver anstränga sig.

Han lägger till att konkurrensen för just journalsystemen egentligen är halvbra, där finns ändå flera leverantörer, men för väldigt många andra av den offentliga sektorns IT-system finns det endast en eller två aktörer.

Presstödet en förebild

Jonas Söderström tycker att det statliga presstödet till vissa publikationer skulle kunna vara en modell även för vården för att främja mångfald och konkurrens.

Han påminner om att den förra regeringen gick in med cirka 200 miljoner kronor i subventioner till Facebook för att bygga en serverhall i Luleå.

– Så uppenbarligen kan det finnas både pengar och vilja att stödja. Så varför inte vården? Bra hälsolösningar har dessutom en global marknad.

IT-miljard

Göran Stiernstedt har också föreslagit en statlig IT-miljard med minst motsvarande åtagande från landstingen och kommunerna, inte uttalat för att främja konkurrensen utan mer vagt för satsningar i gemensamma investeringar.

– Men jag är också lite orolig för vad en glad och kreativ IT-industri skulle kunna göra om de plötsligt får en hel miljard, säger Jonas Söderström.

Han menar att ett känt problem inom alla IT-sektorer är en tendens att börja fila på tekniska lösningar på varje problem innan man noggrant analyserat vad behovet egentligen består i.

I en dyster framtid blir då systemen mer och mer ihopkopplade. En liten förändring någonstans drar då med sig krav på ändringar på andra ställen, och det blir mer och mer svåröverskådligt vilka konsekvenser förändring eller byten av något slag faktiskt får.

– Störningar i ett system fortplantar sig som chockvågor genom alla anslutna system. Vi kommer att bli tvungna att göra alltfler snabba åtgärder och förändringar. Då har vi det mörka scenariot, då kommer vi att få nya Pascal och PMO – som båda infördes snabbt på grund av brådskande förändringar – och alla kommer att två sina händer och säga att ”vi var tvungna”.

”Med ett system kan hela sjukvården slås ut”

Jonas Söderström menar att detta också är en anledning att vara skeptisk till ett enda nationellt journalsystem för sjukvården. Vid problem skulle det finnas risk att sjukvården i hela Sverige slogs ut.

Vad som istället behövs enligt Jonas Söderström är system som lättare kan bytas ut mot varandra. Han säger att det handlar om att det ska gå att processa, lagra och klassificera information på identiska sätt, så att man kan växla över rakt av från en applikation till en annan.
– Det är en jätteutmaning men ett måste för att komma framåt med det man kallar öppna standarder, det betyder en och samma grundläggande struktur som man i längden hoppas att alla tillverkare ska använda.

Hoppas 3R blir ett bassystem

Jonas Söderström nämner 3R-samarbetet och säger att han hoppas det ska utveckla ett sorts bas-system, en minsta gemensamma kärna för patientinformation, som man sedan kan låta andra inolvera kring och i konkurrens bygga många olika tjänster eller moduler ovanpå.

– Jag hoppas att man inte satsar på att försöka göra både ett nytt heltäckande journalsystem som dessutom ska göra information åtkomlig för patienterna. Då syftar man mot en lösning med ännu högre komplexitet än vad vi har idag. Spåren efter andra sådana projekt för heltäckande, enorma lösningar förskräcker.

Jonas Söderström poängterar också vikten av verksamhetsnära innovation, även om den också bör ske inom grundläggande ramar. Men också att all utveckling inom offentlig verksamhet måste ske på öppen källkod som alla ska kunna använda fritt och kunna bygga vidare på.

– Man pratar mycket om det nationella omtaget, men det är absolut nödvändigt att de som är direkt verksamma engagerar sig i sina IT-system och förbättringen av dem.

Även om inte alla som arbetar inom vården kan eller ska ägna sig åt innovation tror Jonas Söderström att det finns tillräckligt många medarbetare som har bra idéer om hur systemen kan utvecklas. Därför är det viktigt att stimulera initiativ på lokal nivå, men också att identifiera och dra lärdom av dem.

Medarbetarna måste vara med

– Det innebär inte att vi ska lägga hela ansvaret på medarbetarna men om de inte är med så kommer det att bli skit igen, för Sverige har generellt chefer med alltför dålig inblick i vad verksamheten verkligen håller på med.

Även facket har stort ansvar och stora möjligheter i sitt arbetsmiljöarbete, säger Jonas Söderström. Men utbildningen till arbetsmiljöombuden behöver uppgraderas till att också omfatta IT-system så att de kan identifiera och ta sig an problemen.

De IT-ronder som sedan några år tillbaka görs bland annat i Västra Götalandsregionen är ett steg på vägen, tycker Jonas Söderström, men han anser också att fackförbunden måste utveckla metoder för att bli mer proaktiva.

– Man måste kräva att få vara med vid beställningar av IT-system och när de utvecklas ställa krav på hur projekt ska drivas.
Han påpekar att sådana krav helt och hållet är förankrade i arbetsmiljö­­­­lag­en (1977:1160) andra kapitlet 1§ där det står att medarbetarna har rätt att bidra till utformning i förändringar på arbets­platsen.

Optimist på lång sikt

Jonas Söderström är optimist trots att utvecklingen kan kännas trög. Och även om det flesta anser att det är bråttom att komma till skott med åtgärder tror han på att skynda långsamt med både utredningar och införande av nya IT-system. Han jämför med miljörörelsen.

– Kunskapen om miljöförstöring började slå igenom i slutet på 1960-talet, men det dröjde till en bra bit in på 1980-talet innan vi fick verkliga åtgärder inom området. Men när omsvängningen kom så gick det fort.

Jonas Söderström exemplifierar med att alla svenska pappersbruk ungefär samtidigt upphörde att klorbleka papper. Det blev med ens en helt onödig och till och med otänkbar metod.

Fotnot: Jonas Söderströms bok Jävla Skitsystem kommer i en ny, uppdaterad utgåva under våren 2015. Den nya upplagan kommer bland annat att innehålla mer om den tilltagande byråkratiseringen, inte minst inom vården.