Oklart ansvar i ny myndighetsstruktur
Många politiker kommer säkert att applådera besparingspotentialen på 550 miljoner kronor, men det finns en baksida. Stora strukturomställningar i verksamheten leder till att man under processen förlorar kompentens och tappar i produktion samtidigt som man inte alltid når sina besparingsmål.
Ett närliggande exempel på detta är det ändrade uppdraget för HSAN vars verksamhet skulle inkorporeras i Socialstyrelsen. Mycket snart kom anmälningsärendena att hopa sig på Socialstyrelsens hyllor i brist på kompentent personal.
I en jämförelse med våra nordiska grannländer så brottas vi med stora strukturproblem som många landstings- och regionpolitiker underblåser genom revirstrider, samtidigt som staten inte vill eller kan ta något ansvar.
Socialstyrelsen har länge genom Lars-Erik Holm haft som mål att ta större ansvar för rikssjukvården som exempelvis danska Sundhetsstyrelsen har gjort.
Norge har nått samma effekt genom att staten har tagit ett övergripande ansvar genom inrättande av tre professionellt styrda regioner. För Sveriges del kommer den processen inte att underlättas av en splittrad myndighet.
Det finns också en stor fara med den fristående nya infrastrukturmyndigheten. Visserligen finns ett behov av en myndighet som bygger broar mellan våra sjukvårdshuvdmän, men samma myndighet måste också vara underställd en myndighetsutövning som tar ansvar. Ett bra exempel på detta är regleringen av patientens tillgång till sin egen journal på nätet.
