Nyhetsarkiv

Obligatorisk fortbildning avtalsfråga i Norge

En viktig faktor bakom beslutet har varit att läkemedelsindustrin i Norge år 2011 helt upphörde med ekonomiskt stöd till deltagande i internationella kongresser. I dagsläget har endast tre norska sjukhus, däribland Oslo universitetssjukhus, tecknat lokala avtal om pengar till extern fortbildning. Det är i dag stora skillnader mellan olika sjukhus när det gäller ersättningsvillkor för att åka på kurs eller kongress.

– De flesta sjukhus har inte avsatt medel i budgeten att möta upp med för att betala kurs- och kongresskostnader. Och våra egna fonder har begränsad kapacitet, säger Jon Helle (bilden), ordförande i norska Överläkarföreningen.

Söktrycket har ökat till norska läkarförbundets egna fortbildningsfonder och det har blivit allt svårare att få medlen att räcka till. Fonderna täcker enbart rese- och boendekostnader, inte konferensavgift (denna täcks dock ofta av sjukhuset), mat och andra kringkostnader. Dessutom betalas en egenandel på 500 NOK av den enskilda läkaren.

Varierande intresse

Precis som i Sverige ingår fortbildning i arbetsgivarens lagstadgade ansvar, men det räcker inte långt i praktiken när det inte finns pengar avsatta och varierande intresse och förståelse från arbetsgivaren.

– Vi har också hört bland våra medlemmar att de upplever att det blivit svårare att få ledigt för att åka på kurs eller kongress. Det är svårt att få tid till fortbildning i en stressig vardag.

Under 2012 genomförde norska läkarförbundet en enkät riktad till specialitetsföreningarna för att samla in synpunkter om utbud, behov och hinder för fortbildning samt inställningen till obligatorisk fortbildning och förnyelse av specialistbevis (recertifiering).

Majoritet för obligatorium

Enkätresultaten visar att 68 procent av respondenterna ville ha ett system med obligatorisk fortbildning och recertifiering, och 78 procent angav att det önskade att läkarförbundet skulle arbeta vidare efter denna linje.

Norska läkarförbundet utredde frågan och la fram ett underlag till landstyremötet (motsvarar läkarförbundets fullmäktige) i juni i år. Huvudalternativet i utredningen var obligatorisk fortbildning utan krav på recertifiering, vilket stöddes av landsstyrelsen i ett enhälligt beslut.

Beslutet innebär att norska läkarförbundet ska arbeta för att specialistläkares rättigheter och skyldigheter när det gäller fortbildning ska klargöras i avtal på central och lokal nivå samt i individuella anställningsavtal. Varje specialist ska över en femårsperiod planera, genomföra och dokumentera sin fortbildning i förhållande till krav som definieras av specialitetsföreningen. Fortbildningen ska anpassas till läkarens arbetssituation och arbetsplatsens behov. Arbetsgivarna ska vara skyldiga att se till att det finns praktiska och ekonomiska förutsättningar för att genomföra fortbildningen.

Kan mista rätten att utbilda ST-läkare

Beslutet innebär även att utvärdering ska ske av fortbildningsinsatserna. Om sjukhuset inte kan dokumentera att alla läkare genomfört fortbildningen ska det kunna leda till att fallerande sjukhusenheter mister rätten att utbilda ST-läkare.

– I Norge pågår en process om ny specialitetsindelning, och vi har sett att det finns en möjlighet att koppla ihop den med kravet på obligatorisk fortbildning. Vi har fört fram våra krav till Helsedirektoratet (motsvarar Socialstyrelsen) och hoppas att få se skrivningar även om fortbildning när rapporten om ny specialitetsstruktur presenteras i mitten av december.

– Jag väljer att tro att arbetsgivaren vill verka för kompetensutveckling och kvalitet. Obligatorisk fortbildning kan inte bara vara ett individansvar, det måste vara kombinerat med arbetsgivarförpliktelser om tid och pengar. Det handlar om både individ och system, säger Jon Helle.

Allmänspecialister recertifieras

Redan på 1970-talet infördes specialistutbildning i allmänmedicin i Norge, ett system som utformats och organiseras av professionen, med krav på recertifiering vart femte år. För att behålla specialistbeviset ska läkaren ha varit yrkesaktiv minst ett år under femårsperioden och varit med på definierade fortbildningsaktiviteter som t ex kurser och hospitering. Det finns inget krav på specialistbevis för att arbeta som allmänläkare, men specialister får ersättning enligt en högre taxa. Omkring 60% av allmänläkarna i Norge är specialister i dag.

Norska läkarförbundet slöt 1979 ett centralt avtal för sjukhusspecialister, kallat överläkarpermission, med rätt till fyra månaders betald tjänstledighet vart femte år. Tanken med systemet var ursprungligen att specialister skulle kunna hospitera vid andra sjukhus inom eller utanför landet för att hålla sig uppdaterade med den medicinska utvecklingen. Än i dag används permissionen ofta till hospitering, men också till att exempelvis uppdatera sig på medicinsk litteratur, forska eller ägna sig åt kvalitetsprojekt enligt utbildningsplanen.

– Sjukhusen är skyldiga att bevilja överläkarpermission senast efter fyra år och åtta månader, men i dag är det inte självklart att det går. Särskilt på mindre sjukhus förekommer det att ledigheten skjuts upp, säger Jon Helle och betonar att permissionen tillhör ett eget system och inte ska sammankopplas med den reguljära fortbildningen.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera