Obligatorisk certifiering av alla vårdgivare om S vinner valet
Dagens kvalitetsarbete börjar i fel ände, menar Ylva Johansson, socialpolitisk talesman för socialdemokraterna.
– I dag lägger staten resurser på tillsyn och att jaga syndabockar i efterhand. Vi vill att en större del av statens resurser i sjukvården används för att från början säkra och höja kvaliteten.
Alla verksamheter inom hälso- och sjukvården såväl privata som offentliga, ska enligt socialdemokraternas förslag, kunna garantera och visa att de har system för kvalitetsarbete samt uppfyller kraven i en nationell kvalitetscertifiering. Annars får de inte bedriva offentligt finansierad sjukvård.
Oacceptabla skillnader
Det är oacceptabelt, menar Ylva Johansson, att vården idag kan se så olika ut. Det finns idag stora skillnader i kvalitet när det gäller exempelvis cancer-, diabetes och strokevården. Inom psykiatrin är det svårt att identifiera skillnader eftersom det inte finns några jämförelsedata.
– Inom ett område har man kunnat konstatera att vården håller en jämn och hög kvalitet över landet, och det är barncancer. Det är lika upprörande varje gång man tvingas ta del av rapporter om stora skillnader i vård och behandling. Detta måste vi komma tillrätta med.
Redan idag används certifieringar i kvalitetsarbete, men Ylva Johansson menar att de på många håll skiljer sig åt och att det är svårt för patienter att veta vad certifieringarna står för och hur jämförbara de är. Därför, menar hon, behövs en obligatorisk nationell kvalitetscertifiering.
– Vårdgivarna måste följa nationella riktlinjer och ska ingå i ett nationellt system för kvalitetsregister och öppna jämförelser. Vårdgivarna ska också bli obligatoriskt granskade av externa experter, säger Ylva Johansson och med jämna mellanrum ska certifieringen omprövas.
– Skillnaden mellan vårt förslag och Alliansens förslag är att vi vill att staten tar ett ansvar för kvalitet, man ska kunna ställa skarpa skall-krav för att få driva offentligt finansierad sjukvård. Certifieringen ska kunna dras in när vårdgivare uppvisar för stora brister, säger Ylva Johansson.
”Alliansens förslag tandlöst”
Alliansens förslag på en ny myndighet för utvärdering och uppföljning av hälso- och sjukvården, menar hon, är tandlöst och liknar det system vi har idag.
– I deras förslag finns det ju inga skarpa nypor hos staten. Det behövs någon form av ingripande, anser vi, om en vårdgivare inte följer fastställda standarder. Det är bra med jämförelser och publicering av kvalitetsresultat, det driver utvecklingen i rätt riktning, men det räcker inte, säger Ylva Johansson.
Ylva Johansson konstaterar att många länder idag utvecklar system för kvalitetscertifiering av vården. Däremot är Sverige inte medlem i den internationella sammanslutning för länder som arbetar med certifiering/ackreditering, ISQUA (International Society for Quality in Health Care).
– Vi ser det som en självklarhet att Sverige ska vara ett av medlemsländerna.
Inte rädd för byråkrati
Ett av de stora problemen i hälso- och sjukvården är att den administrativa bördan på personalen ökar. Statliga regelverk och rapporteringskrav har lett till att vårdpersonal fastnat i en papperskvarn. Sjukhusläkare använder endast en tredjedel av sin tid, och distriktsläkare endast hälften av sin tid, åt patientarbete. Är inte risken stor att ett nationellt system med kvalitetscertifiering, ökar administrationsbördan ytterligare och dränerar hälso- och sjukvården på den kraft som skulle behöva läggas på patientarbete?
– Man får absolut inte ålägga sjukvården fler byråkratiska rutiner. Erfarenheter från Danmark har visat att det går, och där har just den kritiken inte blivit så stor. Det som är viktigt med en certifiering är att bedöma vad som finns på plats och vad som fungerar, då tydliggörs också bristerna. Det ska inte vara så att man skapar ytterligare ett system med pärmar för papper som hamnar på en hylla till ingen nytta. Här har Danmark en bra modell som vi tittar på, säger Ylva Johansson.
Det finns mycket att lära av den danska modellen, menar hon, men det finns även modeller i länder som är intressanta.
– Väsentliga delar av den danska modellen vill vi ta med. Det jag kan vara tveksam till är att staten och alla sjukvårdshuvudmännen äger modellen tillsammans. Nackdelen blir att man inspekterar sig själv samtidigt som ett nära samarbete med sjukvårdshuvudmännen är nödvändigt.
Vem ska stå för granskning och uppföljning?
– I detta läge är det ingen bra idé att bestämma om det är ett institut eller en ny statlig myndighet eller en helt annan lösning. Först är det viktigt att besluta om vilket innehåll kvalitetsmodellen ska ha, därefter välja formen, säger Ylva Johansson.
Vilka personer ska granska kvaliteten i er modell?
– Jag är attraherad av det danska systemet där professionen själv går ut och inspekterar vårdenheter där de själva inte arbetar. På Nya Zeeland har man företag som utför oberoende granskningar. Men den modellen ligger nog lite långt från våra traditioner.
Tycker ni att man bör jämföra och offentliggöra enskilda läkares kompetenser och erfarenheter?
– Jag tror inte att ett sådant system har särskilt stor potential att bli välfungerande. Vi har ju haft ett system med invidrepressalier och jag är högst tveksam att det driver fram så mycket bättre vård. En mer framkomlig väg är att granska och jämföra kliniker och titta på hur de lever upp till riktlinjer och standarder, säger Ylva Johansson.
En viktig lärdom från Danmark, menar hon, är att sjukvårdshuvudmännen och professionen aktivt deltar i utvecklingen av standards och en svensk kvalitetsmodell.
– Det går inte att tvinga på sjukvården ett system som inte har förankring i vardagen. Vi hoppas att vi får väljarnas förtroende att under nästa mandatperiod genomföra detta, säger Ylva Johansson.
