Nu ska mer vård definieras som högspecialiserad- trots att färdiga medicinska resultat saknas
Under de senaste tio åren har 15 vårdområden definierats som rikssjukvård och ambitionen är att de ska bli fler. Nya nämnden för högspecialiserad vård vid Socialstyrelsen har nu påbörjat sitt arbete i syfte att definiera mer vård som nationell, högspecialiserad vård, uppger Per- Henrik Zingmark, biträdande enhetschef vid Socialstyrelsen, för Sjukhusläkaren. Men inga färdiga medicinska resultat finns ännu som stöder en fortsatt centralisering, medger han.
Trots stark kritik av centraliseringsprocessen, inte minst efter de brister i Måns Roséns utredning ”Träning ger färdighet” som SVT:s Dokument Inifrån avslöjade tidigare i år, fortskrider regeringens plan på att fler diagnoser och mer vård ska centraliseras.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att gå igenom all hälso- och sjukvård för att se vilken vård som ska vara nationell, högspecialiserad vård.
– Syftet är att mer av den högspecialiserade vården, inte bara kirurgi som i dagens rikssjukvård, ska kunna utgöra nationell, högspecialiserad vård, säger Per-Henrik Zingmark, biträdande enhetschef vid Socialstyrelsens enhet för högspecialiserad vård, till Sjukhusläkaren.
Nya nämnden för nationell högspecialiserad vård påbörjade sitt arbete med ett första möte för några veckor sedan, berättar han. Under de senaste tio åren har 15 vårdområden definierats som rikssjukvård och ambitionen är alltså att de ska bli fler.
Ser du ingen risk i en fortsatt snabb centralisering, som att detta avlövar akutsjukvården vid de mindre sjukhusen?
– Vi är väl medvetna om de röster och den kritik som framförts. Men för vår del handlar det om att göra konsekvensanalyser inför ett beslut och beakta den typ av möjliga konsekvenser innan beslut sedan fattas, säger Per- Henrik Zingmark, och tillägger att en av dessa viktiga analyser är just vad besluten får för inverkan på akutsjukvården.
Anser du inte att centraliseringen redan har fått inverkan på akutsjukvården?
– Socialstyrelsen ansvarar för arbetet med nationell högspecialiserad vård och det handlar framför allt om vård som i dag endast bedrivs vid universitetssjukhusen. Många landsting jobbar i dag med att regionalt nivåstrukturera vården. Dessa beslut påverkar akutsjukvården mer än Socialstyrelsens arbete.
Hur ska man kunna bromsa centraliseringen regionalt – flera landsting har ju hänvisat till just ett nationellt pådrivande i sina beslut om att centralisera vissa ingrepp?
– Det finns goda skäl till att samla vissa ingrepp till vissa center. Få tycker väl till exempel att barnhjärtkirurgi ska bedrivas på annat sätt än det gör i dag. Och rikssjukvården utgör endast en promille av all hälso- och sjukvård.
Men om högspecialiserad vård kommer att omfatta allt fler diagnoser– hur ska mindre sjukhus regionalt kunna argumentera för att ändå ha denna vård kvar?
– I nya systemet för nationell, högspecialiserad vård kommer experter att genomlysa all hälso- och sjukvård utifrån nya definitionen. Det kommer framför allt att handla om vård som i dag bedrivs på universitetssjukhusen. Och att koncentrera en viss åtgärd från exempelvis fem universitetssjukhus till tre påverkar inte de mindre sjukhusen.
Vad är huvudskälet för ännu mer centralisering?
– För att upprätthålla vårdkvalitet och möjliggöra en mer jämlik tillgång till de främsta experterna behöver fler ingrepp göras på färre ställen.
Men vad lutar ni er mot för medicinska resultat när det gäller era argument för att pådriva centraliseringen?
– Det finns inga sådana färdiga resultat. Utgångspunkten för arbetet är att skapa bättre förutsättningar för en god och jämlik vård och möta framtidens utmaningar med en allt snabbare teknisk och vetenskaplig utveckling. Underlag för beslut kommer att arbetas fram av experter inom vårdprofessionen.
Hur ska ni undvika att begå samma misstag som skedde när det gäller Måns Roséns utredning där den önskade slutsatsen kommer först, sedan försök att hitta argument för den?
– Jag kan bara uttala mig om vårt arbete på Socialstyrelsen och Socialstyrelsen har tagit fram en arbetsprocess för nationell, högspecialiserad vård som bygger på öppenhet och samverkan. Den prövas nu i sex pilotgrupper med sakkunniga som får göra en bedömning, bland annat utifrån internationell forskning.
Den typen av expertbedömning kommer att ligga till grund för beslut om vad som ska utgöra nationell högspecialiserad vård inom dessa ämnesområden, det vill säga vård som ska bedrivas på 1-5 enheter i Sverige. Men än så länge har vi inga färdiga underlag att diskutera kring, säger Per- Henrik Zingmark.
Läs även vad man från olika kirurgiska specialiteter svarade på Sjukhusläkarens fråga om var vård bedrivs bäst: https://www.sjukhuslakaren.se/motstridiga-svar-fran-professionen-om-var-vard-bedrivs-bast/