• 04 november 2013
• 1
• AV: Christer Bark

– Det var den bild de hade, men det har de slutat att säga nu. De har börjat förstå att överbeläggningar och utlokaliseringar är ett stort problem, berättade Margareta Berglund Rödén, SKL:s projektledare för mätningar av överbeläggningar och utlokaliseringar när hon talade på Sjukhusläkarnas seminarium om vårdplatser den 18 oktober.

Det var den goda nyheten.

Den dåliga nyheten var att politiken inte vill ha problemet hos sig.

– Politikerna hemma hos oss vill inte ha det här problemet i knät. De vill inte höra om problem med överbeläggningar. De vill kunna säga att vi har satt av x antal miljarder kronor till sjukhusen och då får de minsann klara sig på det och det är ingen idé att ge dem mer pengar för då gör de bara av med mer.

Lyft debatten!

Men problemet hör hemma hos politiken, menade Margareta Berglund Rödén och sade att professionen måste lyfta debatten till det det handlar om; Hur mycket pengar är vi beredda att satsa på hälso- och sjukvård?

– Man kan inte köpa två kilo kaffe för tio kronor eftersom 1 kilo kostar 20 kr. Men Margareta Berglund Rödén, riktade inte bara kritik mot politikerna, när hon intervjuades av Sjukhusläkaren efter sitt anförande.

– Professionen måste också vara självkritisk och sluta bevaka sina egna revir. Hur många vill lämna vårdplatser till en annan klinik? Hur många är öppna för det? Är det verkligen för patientens bästa när man kräver en robot för 20 miljoner kronor, eller är det så att man tänker på sig själv och sin specialitet och tycker att det är kul med modern teknik? Jag räknade ut att om de 20 robotar som finns i Sverige idag används 300 dagar om året så blir det en halv operation per dag.

Vår uppgift att beskriva fakta och verklighet

Som politiker måste man tänka på helheten menar Margareta Berglund Rödén och det måste professionen också göra.

– Annars förstår jag om man inom den politiska sfären tycker att vi inte är så trovärdiga. Politikerna har blivit politiker för att de har ett samhällsengagemang och vill något gott, så vi måste också lyssna på dem. Vi måste ha bilateral respekt för varandra. Vår uppgift som profession är att beskriva fakta och verkligheten från ett patientperspektiv så att politikerna förstår. Vi ska inte göra dem till slagpåsar.

Lära oss politikens språk

Den politiska arenan har ett helt annat språk och andra intressen som vi måste lära oss, menade Margareta Berglund Rödén i sitt anförande.

– Det vet jag av erfarenhet eftersom jag åkte ut med buller och bång 2009 då jag var sjukhusdirektör på Sundsvalls sjukhus. Det berodde bland annat på att jag inte kunde kommunicera på den politiska arenan. Jag kunde kommunicera med byråkraterna och ekonomerna och hade landstingsdirektörens öra, men jag kunde inte prata med politiken och då upplevdes jag som hotfull och de trodde inte på det jag sade. Där tror jag att vi inom professionen skulle behöva bli lite utbildade, för vi behövs i ledningen för svensk hälso- och sjukvård om den ska bli bra. Det är bara doktorerna som har den profesionella kompetensen att leda sjukvården.

”Resan har bara börjat”

Margareta Berglund Rödén poängterade under sitt anförande att resan att ta itu med överbeläggningar och utlokaliseringar bara börjat.

– I mycket av den statistik vi nu presenterar har man använt disponibel vård­plats och fastställd vårdplats som ungefär samma sak, men en fastställd vårdplats är ett rent byråkratisk beslut hur mycket pengar landstinget bestämt att satsa på just den avdelningen. Om man sedan har resurser att disponera dem för vård är en annan sak. Har man vinterkräksjuka och halva styrkan är borta så ska man redovisa färre vårdplatser. Men det här är ett tänk som inte landat.

Här menade överläkaren Bengt von Zur-Mühlen i publiken att budskapet om disponibla vårdplatser nog trängt fram till viss personal, men att man inte brukar ta hänsyn till läkarstaben eller läkarschemat. I princip kan alla läkare vara sjuka, men man har ändå lika många disponibla vårdplatser.

Mycket ansvar och makt ligger lokalt

Margareta Berglund Rödén tyckte ändå att man fått en hel del impact för att börja tänka annorlunda, bara på den här korta tiden. Men det kommer att ta tid, för det kräver ett nytänkande, sade hon.

– Vi lägger mycket ansvar och makt ute i verksamheten. Varken SKL, landstingsdirektören eller sjukhusdirektören kan bestämma vad som är en disponibel vårdplats, det måste enhetschefen och läkarna göra.

En stor del av Margareta Berglund Rödéns framförande ägnades åt statistik.

I korthet berättade hon att:

1. Samtidigt som antalet vårdplatser minskat från nästan 4 per 1 000 invånare 1999 till 3 per 1 000 invånare tio år senare så har beläggningsprocenten ökat från cirka 80 procent till cirka 90 procent under samma tidsperiod.
– Ska man disponera sjukhusets resurser rätt så ska man ligga på 80-85 procents beläggningsgrad. Över det så blir det problem och överbeläggningarna ökar exponentiellt. Och det här är inget som bara gäller vårdplatser, det vet man från all forskning kring flödes­analyser, sade Margareta Berglund Rödén.

2. Antalet överbeläggningar är inte kopplat till antalet vårdplatser per 1 000 invånare. Sollefteå sjukhus har betydligt fler överbeläggningar än Gävle trots att man har fler vårdplatser per invånare. Sollefteå har 3,4 vårdplatser per 1 000 invånare mot Gävles 2,3 vård­platser per 1 000 invånare.

– Överbeläggningar är symtom på något. De kan vara ett symtom på att flödet till och från hemmet inte fungerar. En kartläggning som gjorts i Stockholm visar att kommunerna agerar väldigt olika när det gäller att ta hem färdigbehandlade patienter och det var inte de rikaste kommunerna med bästa skatteunderlaget som var bäst, som man skulle kunna tro. Det kan också vara så att flödet på sjukhuset är dåligt organiserat, eller att det faktiskt finns för få vårdplatser. Överbeläggningar kan ha många orsaker

3. Flest överbeläggningar har sjukhusen mitt i veckan, runt tisdag-onsdag, då den elektiva verksamheten är som störst.

4. Länssjukhusen har flest disponibla vård­platser, därefter kommer regionsjukhusen och sist länsdelssjukhusen.

5. Regionsjukhusen har störst problem med vårdplatser.

– Det tror jag beror på att regionsjukhusen ligger i områden som har störst befolkningstillväxt. Man hinner inte med, eller är inte tillräckligt intresserade politiskt att satsa på nya vårdplatser. Jag kommer från Västernorrland. Vi blir färre och färre, så vi har ingen brist på vårdplatser. Vi har korridorer fulla med sängar i källaren. Vi lider brist på doktorer och sköterskor. Det är inte konstigt att Stockholm får problem när det flyttar in ett Sollefteå om året, menade Margareta Rödén.
– Men Stockholm har råd att bygga nya om man skulle vilja.

6. Antalet disponibla vårdplatser inom den somatiska sjukvården minskar från cirka 20.000 till 15.000 under sommaren.
Slutligen poängterade Margareta Berglund Rödén att den statistik som nu publiceras från SKL:s nationella databas ska ses som en röntgenbild av läget kl 06.00 på morgonen. Läget kan vara värre senare på dagen. Statistiken är ett index för att man ska ha något att jämföra med när man ska förbättra situationen, inte procentsiffror på absolut fakta om överbeläggningar.