Nu hoppar han av långpendlandet
– Arbetsgivaren kräver att jag ska arbeta i Hässleholm fem dagar i veckan för patientkontinuitetens skull. Man vill att jag ska ta hand om mina patienter från början till slut.
Niclas Ramberg håller med om att det vore bäst för patienterna om han som operatör kunde följa dem hela vägen, men menar att det blir en ohållbar livssituation för honom.
– Det blir för drygt att gå upp 05.20 varje arbetsdag och kuska runt två timmar i bil fem dagar i veckan på min fritid. Jag har min familj i Viken och kan inte tänka mig att flytta till Hässleholm.
Niclas Ramberg har alltså erfarenhet av den specialisering och industrialisering av sjukvården som många läkare och patienter i bland annat Östergötland och Skåne nu tvingas till under protest.
Han lockades till Hässleholm när en kollega blev chef där och valde frivilligt att långpendla.
Efter tre år säger han att han inte tror på idén att vården blir bättre om den ”industrialiseras”.
– Jag tror inte att det är bra att exempelvis bara hålla på med primärproteser dag ut och dag in. Jag tror att man blir en bättre doktor om man har en mer varierad arbetssituation. Det finns en gammal klyscha inom ortopedin som säger att den akuta verksamheten bär den elektiva och tvärtom. Jag tror den är sann.
– Niclas Ramberg tycker att det var optimalt som det var tidigare i Helsingborg då det fanns både akut och planerad verksamhet under samma tak.
– Ska man vara bakjourskompetent så håller det inte att bara göra knän och höfter hela dagarna. Man måste även hålla på med frakturkirurgi. Gör man inte det förlorar man bakjourskompetensen ganska snabbt.
Det måste också finnas någon på akutsjukhuset som kan ta hand om protesnära frakturer och annat och revidera dem när patienter kommer in akut. Då kan inte alla doktorer med de kunskaperna finnas på det elektiva sjukhuset nio mil bort, menar Niclas Ramberg.
Han menar också att det är en fara för patienten att gång på gång bli betittad av olika doktorer som var och en måste sätta sig in i patientens problem.
– Man får inte samma ansvarskänsla för en patient som man inte kunnat följa från början till slut. Det är lätt att information går förlorad och att problem inte blir lösta, menar Niclas Ramberg.
– Jag tror att den totala patientkontinuiteten då man är insatt i allt från början till slut ger patienten den bästa vården. Det finns ju också patienter som är lite speciella där det är viktigt att en och samma doktor är insatt i patientens alla problem.
Men det är inte bara nackdelar att arbeta på olika ställen, menar Niclas Ramberg.
I Hässleholm har han arbetat mest med höftrevisioner, men även med primära proteser.
– Jag har fått operera det jag tycker är kul och kunnat förkovra mig. Det är också stimulerande att jobba på olika ställen. Det är ju olika kulturer på olika sjukhus, menar Niclas Ramberg, som vill betona att verksamheten i Hässleholm fungerar väl.
– Jag har haft privilegiet att kunna arbeta både med planerad vård i Hässleholm och akut verksamhet i Helsingborg under dessa år.
Men inför valet att bara arbeta med elektiv vård och pendla 18 mil varje dag fem dagar i veckan såg han inget annat alternativ än att avsluta sin anställning i Hässleholm.
Niclas Ramberg tycker att de styrande i landstingen, nu när trenden är att specialisera vården till olika sjukhus, ska vara försiktiga med att använda tvång.
– Det är en sak att göra något frivilligt och en helt annan sak att tvingas till något, menar han. Vissa nyckelpersoner kommer inte att ställa upp på att utföra för ensidiga arbetsuppgifter och att långpendla. Tar man inte hänsyn till detta förlorar sjukvården deras kompetens vilket leder till sämre vård för patienterna.
Niclas Ramberg har under åren han pendlat använt egen bil och endast ersatts med milersättning. Restiden har inte räknats in i hans arbetstid utan pendlandet till och från Hässelholm har skett på fritiden.
