Chans att skapa rättvisare pensioner
Nyheter
Nuvarande tjänstepensionsavtal, KAP-KL, från 2006 blev inte långlivat. Det kunde vi förutspå redan då det slöts. Men handen på hjärtat, KAP-KL är inget riktigt bra avtal. Alltför många fallgropar har lett fram till att förlorare skapats i ett på ytan generöst avtal. Detta även om de värsta fallgroparna täpptes till genom en tilläggsklausul 2007.
Men ett system som bygger på att totallönen skall maximeras de sista yrkesverksamma åren är inte sunt. Tillstötandande sjukdom eller önskan om en nertrappning av arbetsinsatsen på ålderns höst kan leda till stora skillnader i tjänstepension på upp till 25 000 kronor per månad, trots liknande livslön mellan individer.
Pension är ingenting annat än uppskjuten lön där vi som läkarprofession oftast jobbar betydligt fler timmar per år jämfört med andra grupper i samhället och också bidrar med stora summar skattemedel.
Tydligt och förutsägbart
Det är därmed inte orimligt att reglerna för pension är tydliga och att pensionen är förutsägbar i kronor och ören innan man väljer att sluta sitt yrkesverksamma liv.
Med tanke på det stressiga och slitsamma arbete som ligger i yrkesrollen önskar många en möjlighet till pension vid en ålder då man förhoppningsvis har några friska år kvar.
Ett stort problem idag är den inlåsningseffekt som KAP-KL systemet skapar.
Med nuvarande tjänstepensionskonstruktion finns ingen möjlighet att jobba med flera arbetsgivare som specialist i vårdvalet, förutsatt att man önskar en pension att leva på. För även om det finns en klausul i pensionsavtalet som skyddar så att man inte blir helt lottlös med dåliga sista nio år så kommer pensionen att påverkas.
Omöjligt att få besked om pensionen
Den som vill ha en prognos över kommande pension och inte varit hos en och samma arbetsgivare de sista 30 åren kommer att bli förvånad. Skriver man till KAP-KL får man besked att pensionsprognoser inte ligger på deras bord utan de hänvisar till senaste arbetsgivaren.
Kontaktar man därefter senaste arbetsgivaren så är det inte alltid de vill ta sitt ansvar för hela pensionsberäkningen. Tvärt om kan det hänvisas till tidigare arbetsgivare och de samlade beräkningarna blir ofta mer förvirrande än tydliga.
Riktigt oroande är det att när man kontrollerar om tidigare arbetsgivare verkligen registrerat alla tjänsteår så visar det sig att så inte alltid är fallet.
Hur olika länder gör för att för att trygga försörjningen av äldre varierar, men en koppling mellan att yngre generationer betalar till äldre är vanligt. Staten ansvarar oftast för regelverket med en direkt koppling till samhällsekonomin.
Ett land som ofta beskylls för att ha tappat kontrollen över sina sociala kostnader är Grekland med en pensionsålder på 58 år. Men många greker jobbar lite längre. Även om grekisk pensionsålder kan tyckas låg, skiljer den sig inte i någon större omfattning från den faktiska genomsnittliga pensionsåldern i många andra europeiska länder, som Frankrike 58,8, Danmark 60,9, Tyskland 61,3 eller Sverige 63,7.
En kalldusch
När vi presenterade det nya tjänstepensionssystemet här i tidningen 2006 beskrev Nisse Simonson hur pensionsbeskedet kom som en kalldusch då han insåg att pensionen i hans fall inte utgjordes av 80 procent av de tio bästa åren utan 80 procent av tio basbelopp.
I Simonsons krönika finns en ljusglimt i historien då han som ung kirurg tecknade en pensionsförsäkring i Skandia på 4.000 kronor i månaden men med ett skatteavdrag på 80 procent. Med åren blev det mycket pengar. Men denna möjlighet för individen att ta eget ansvar, med uppskjuten beskattning, för kommande ålderdom har nuvarande regering täppt till.
Nuvarande möjlighet till ett skattesubventionerat pensionssparande på 12 000 kronor per år räcker knappast till att skapa förutsättningar för ett pensionsboende i solen. Nej, regeringens jobblinje har knappast som mål att erbjuda några sköna pensionärsår på slutet av en lång läkargärning om man så skulle vilja.
I de okomplicerade fallen jobbar man hos en och samma arbetsgivare de nio sista åren och med förhoppningsvis ganska hög lön. Årslönen till grund för tjänstepensionen kan bättras på genom uttag av innestående jourkomp och övertid.
Idag får man, beroende på ålder, 55 – 62,5 procent av medellönen i förmånsbestämd tjänstepension på inkomster mellan 7,5 och 20 inkomstbasbelopp, beräknad på de sista nio åren, och mellan 27,5 och 31,25 procent på inkomster mellan 20 och 30 inkomstbasbelopp. (Inkomstbasbeloppet 2013 är 56 600 kr).
För att få full tjänstepension måste man ha jobbat i 30 år. Se artikel i Sjukhusläkaren nummer 4/2011.
Utöver den förmånsbestämda tjänstepensionen får alla även en avgiftsbestämd del som ger 4,5 procent av lönen varje år från första kronan upp till 30 inkomstbasbelopp.
Men systemet missgynnar en del och gynnar dem som varit en arbetsgivare trogen och orkar arbeta som mest de sista nio åren.
Vi hoppas nu på, ett för många, bättre tjänstepensionsavtal när förhandlingarna är klara mellan OFR (Offentliganställdas förhandlingsråd) och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Ett avtal som för övrigt inte berör en majoritet av tidningens läsare då det nya avtalet troligtvis bara kommer att gälla födda 1986 och senare.
Thomas Zilling, ordförande för Sjukhusläkarna
