Efter sex år som ordförande för Scandiatransplant lämnar nu Bo-Göran Ericsson över stafettpinnen till sin efterträdare. Sjukhusläkaren bad honom summera vad organisationen har åstadkommit sedan starten och vilka viktiga förändringar som har skett inom området organdonation genom åren.

• 13 mars 2023
• 0
• AV: Eva Nordin

Vilken betydelse har en organisation som Scandiatransplant? 

– Den startade för över 50 år sedan och är en unik organisation. Det har varit fantastiskt att få leda en professionsdriven organisation med omfattande beslutanderätt och som försöker hitta de bästa lösningarna. Det finns ett nära samarbete mellan de olika ländernas transplantationskliniker och stora möjligheter att vara snabbfotad vid förändringar och viktiga beslut. Samarbetet leder också till att vi får ett mycket större patientunderlag och bättre och säkrare resultat. Det leder även till många vetenskapliga publikationer.
Vi har också en egen IT-avdelning med egna programmerare som snabbt kan anpassa eller göra förändringar, exempelvis om det behövs nya variabler eller nya sätt att bedöma data och förändra utbytesregler. Det är en viktig framgångsfaktor.

I somras kom en ny donationslag. Vilka är de viktigaste förändringarna? 

– Det har blivit en mycket större tydlighet kring vad man får och inte får göra om det finns en tänkbar donator. Det är också tydligare kring vad man får göra i organbevarande syfte. Sannolikheten att en person ska avlida på ett sätt som överensstämmer med vad som krävs för att kunna ta till vara organ är ju väldigt liten. Nu är det möjligt att under ett drygt dygn lägga en potentiell donator i respirator för att vårda organen, förbättra förutsättningarna för transplantation och kunna ta reda på den avlidnes vilja. Om personen inte uttryckt ett nej, tolkas det som att hen är positiv. I dag är cirka 80–90 procent av befolkningen positiva till organdonation.

Den nya lagen ger också ett bättre stöd till närstående. Vid tveksamheter kan de luta sig mot nuvarande regler där den avlidnes vilja står i fokus, det underlättar något.

För lite mer än ett år sedan genomfördes den första xenotransplantationen av grishjärta till människa. Patienten avled dock cirka två månader senare. Kommer vi att lyckas med xenotransplantationer i framtiden? 

– Vi har kommit en bit på väg när det gäller hjärta, som i detta avseende är det enklaste organet eftersom det finns sätt att komma runt den hyperakuta avstötning som sker direkt under operationen när organ från djur kopplas in hos människa. Men den stora utmaningen är att organet sedan ska kunna samspela och kommunicera med resten av kroppen på ett effektivt sätt. Vi måste förstå de här signalerna mycket bättre än vad vi gör i dag. Vi kanske kommer att lyckas med hjärtan framöver och eventuellt njure. Däremot är jag mer tveksam när det gäller xenotransplantation av lever som ju är en fabrik för produktion av en mängd ämnen och signaler som resten av kroppen skall kunna tolka. Det vill säga, vi behöver veta mer om ett djurorgan pratar samma språk som motsvarande humana organ.

Vilket vetenskapligt genombrott skulle du gärna vilja se? 

– Ända sedan 1950-talet har forskare diskuterat hur man kan organtransplantera utan att behöva ge livslång immunhämmande läkemedelsbehandling. Experimentellt har vi sett att det går, men mycket sällan på människa. Men nu finns det vissa öppningar och vi står i startgropen för en kliniskt studie som vi hoppas mycket på. Faller studien väl ut och når hela vägen fram till klinisk användning skulle man successivt kunna sätta ut immunhämmande läkemedel under en period på 1, 5 år. Det vore ett verkligt genombrott.