Norges sjukvårdsreform – ledde den till guld och gröna skogar?
– Hälsoföretagsreformen har inneburit en tydligare styrning av sjukvården. Det politikerna bestämmer får de också betala för men å andra sidan har det blivit för stort fokus på ekonomi och för lite på den professionella verksamheten.
Norge är ju ett lika avlångt land som Sverige. Har tillgängligheten till sjukvård blivit bättre för norrmännen, och har sjukvården blivit mer jämlikt spridd över landet?
– Tillgängligheten har blivit bättre men det har kostat mycket pengar. Det har uppstått ett underskott på 18 miljarder norska kronor under dessa fem år.
Nio miljarder i nedskrivningar och nio miljarder i underskott i den patientrelaterade driften. Skillnaderna i kvalitet och tillgänglighet över landet har inte minskat eftersom de fem regionala hälsoföretagen, som äger sjukhusen i sina respektive geografiska områden, sköter driften olika så att de ekonomiska förutsättningarna för vården blir helt olika.
Har reformen givit fler negativa effekter?
– Ja, det beställs mindre utbildning och handledning vilket kan få farliga konsekvenser på sikt. Av kortsiktiga ekonomiska skäl placerar man nu hellre en erfaren överläkare på dagkirurgen för att operationerna skall gå fort och tänker inte på att nästa generation kirurger måste få utrymme till träning under handledning. Norge utbildar många medicinstudenter nu, men det råder kapacitetsbrist på AT-tjänster vilket gör att de nyutbildade läkarna inte kommer vidare.
Har Norge en vårdgaranti likt den i Danmark eller Sverige?
– Norge hade tidigare en vårdgaranti, men har gått över till ett system för prioritering där patientens rätt till sjukvård fastställs via individuell värdering. Prioriteringen startar hos distriktsläkaren.
Leder det till större rättvisa?
– Jag tycker prövningen ger större rättvisa än vårdgarantin eftersom de medicinska indikationerna väger tyngre, men bedömningarna divergerar och det är stor spridning i resultaten. I mitt-Norge bedöms 90 procent av befolkningen ha rätt till sjukvård mot 65 procent i resten av landet.
Vi träffats här i Köpenhamn idag för att diskutera det europeiska arbetstidsdirektivet, har Norge implementerat direktivet i sin lagstiftning eller i sina sjukhusrutiner?
– Vi har ett centralt skrivet kollektivavtal som gör att Överläkarföreningens lokala avtal, kan göra avsteg från 11 timmars dygnsvila ner till minimum 8 timmar. I Norge har vi enligt Helseloven (motsvarande Hälso- och sjukvårdslagen) rätt att gå hem dagen efter extravakt (när du måste inställa dig på sjukhuset under bakjouren), men det kollegiala trycket gör det svårt.
Sjukhusföretagen har ett eget arbetsgivaransvar för att individen har rimliga arbetstider, men det rör sig om systemperspektiv snarare än individnivå.
Vilka andra viktiga frågor arbetar den norska Överläkarföreningen med?
– I Norge är det Överläkarföreningen som förhandlar sjukhusläkarnas löner så det är en ständig, viktig och tidskrävande uppgift.
Hur ser du på vårt nordiska samarbete?
– Våra länder liknar varandra både politiskt och språkligt precis som våra utmaningar. Detta trots att de geografiska förutsättningarna skiljer sig åt inte minst när det gäller Danmark som arealmässigt motsvarar Finnmark Fylke. Sverige har avfolkat sin glesbygd medan Norge har upprätthållit en spridd bosättning vilket ger oss möjlighet till flexibilitet när konjunkturerna för våra grupper ändras. Sådant är intressant att diskutera sinsemellan.
