Nyhetsarkiv

Neurologins framsteg når inte patienterna

– För att vi ska kunna utnyttja alla nyheter inom området krävs snabba bedömningar och insatser redan på sjukhusens akutintag, konstaterar Ingela Nilsson Remahl, avgående ordförande i Svenska neurologförening.

Neurologi utvecklas precis som andra specialiteter mot en subspecialisering där akutneurologi och neurologi
med interventionspåbyggnad står först i kön.

Lång erfarenhet krävs

För att upptäcka en stroke i hjärnans bakre cirkulation krävs lång erfarenhet eftersom symtomen är helt
annorlunda mot en stroke i hjärnans främre delar.

Även vid MS och epilepsi är symtomen helt skilda beroende på var i hjärnan som sjukdomsfokus finns.

– Men sjukvården har en föråldrad bemanningsstruktur, betonar hon, och bara ett fåtal sjukhus
har idag en neurolog i frontlinjen.

– Tidigare kunde vi inte göra mycket annat än peka ut sjukdomsorsaken utan att kunna erbjuda botande
behandling. Men i dag har vi både flera nya utredningsmöjligheter där exempelvis neuroradiologi kan ge oss betydligt proffsigare hjälp än för 20 år sedan och nya behandlingar som förhindrar en handikapputveckling.

För att plocka ut en identifierad propp vid en stroke krävs i dag en särskild läkare förutom neurologen, ofta en röntgenläkare, som tekniskt går in och hämtar ut eller löser upp proppen medan neurologen tolkar symtomen och väger samman riskerna. Men i framtiden menar Ingela Nilsson Remahl att det bör finnas möjlighet för en subspecialitet där neurologen blir ”allt i ett” med en påbyggnad av interventionsteknisk kunskap.

”Nationella riktlinjer behövs”

Riktlinjer utfärdade av Socialstyrelsen inom de tre stora sjukdomsgrupperna Parkinsons, MS och epilepsi är ett annat önskemål från specialiteten.

– Det skulle ge ett nationellt stöd till patienter för en likvärdig vård oavsett var i Sverige man bor. Inom neurologin är det i dag bara strokevården som har riktlinjer konstaterar Ingela Nilsson Remahl.

Skillnaderna är också mycket stora i Sverige när det gäller tillgång till nya behandlingar. Det beror främst på bristen på neurologer där Sverige bara har hälften så många specialister som genomsnittet i Västeuropa. I Sverige finns det 34 neurologer per miljon invånare, jämfört med 65 i genomsnitt i Västeuropa.

Neurologbristen värst i Gävleborg

Allra sämst är det i Gävleborg där man har tre neurologer på 375 000 invånare eller 8 per miljon invånare.
Bäst ligger Skåne till med 54 neurologer per miljon invånare. Men få ST-block och stora pensionsavgångar de
närmaste tio åren gör att Skåne väntas rasa i den nationella nivån ganska snart. Också övriga nordiska länder har betydligt fler specialister inom neurologi än vad Sverige har. I Finland finns det 58 neurologer per miljon invånare och i Norge 49.

– Trots att neurologföreningen varnat för brist på specialister har det inte skett annat än marginell ökning av utbildningstakten, konstaterar Ingela Nilsson Remahl.

Intresset från unga läkare under utbildning är dock stort för specialiteten och i Stockholm är det
inte ovanligt med tio sökande per ST-plats. Bristen på specialister inom området gör att många patienter hinner utveckla handikapp och får bestående skador innan de fått rätt diagnos och behandling. Samhället
får då istället betala kostnaden för en handikappad patient som kan behöva stöd med hjälpmedel och assistans i hemmet.

Bristfälliga uppföljningar

Ingela Nilsson Remahl varnar också för att uppföljningen av nya potenta mediciner inom neurologiområdet
inte heller blir tillräckligt effektiv när andra specialistläkare tvingas ta över uppföljningar eller när patienterna inte får träffa sin neurologläkare tillräckligt ofta.

– Det krävs lång erfarenhet och vana för att avgöra om en patient utvecklat allvarliga biverkningar till exempel antikroppar mot ett MS-läkemedel och medicinen blivit ineffektiv och behöver bytas ut.

Hon pekar på fallet Gulli, det omskrivna fallet med kvinnan som alla trodde var döende men som vaknade
till liv när man slutade ge henne mediciner. Det var en epilepsimedicin vars biverkningar inte uppmärksammats i tid som bidrog till att hon fick diagnosen demens. Sådana situationer kan undvikas menar Ingela Nilsson Remahl om patienterna följs av en och samma läkare med rimlig tid mellan besöken.

– Man måste vara specialist inom området för att kunna värdera effekt kontra biverkningar när det gäller mediciner, säger Ingela Nilsson Remahl.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera