Gruppen ”Vem tar hand om doktorn?”, ett forum i sociala medier där läkare kan ventilera och stötta varandra i frågor om stress och stressrelaterad sjukdom, firar på fredagen tvåårsjubileum. Sedan starten har initiativet vuxit kraftigt – och det fortsätter att växa. Det är givetvis roligt, enligt Jill Taube, en av initiativtagarna, men samtidigt säger det en del om dagens situation.

• 23 augusti 2019
• 0
• AV: Adam Öhman

Den 23 augusti 2017 startade Jill Taube, specialist i psykiatri, och distriktsläkaren Maria Zetterlund Gustafsson Facebook-gruppen ”Vem tar hand om doktorn?”. Mot bakgrund av att fler och fler kollegor drämde in i den beryktade väggen ville de bidra med något som de verkligen brinner för – goda levnadsvanor! De planerade en återhämtnings- och träningsresa till Rhodos, och behövde ett forum för att sprida information om resan.

Tämligen snabbt började dock medlemmarna att trilla in i en takt som de aldrig hade kunnat föreställa sig. Inom loppet av några veckor hade gruppen fått cirka 500 medlemmar.

Efter att Jill Taube och Maria Zetterlund Gustafsson medverkat i TV4 Nyhetsmorgon ökade tillflödet ytterligare.

– Vi förstod att Facebook-gruppen per se skulle bli ett chattforum, men vi hade inte tänkt arrangera mer än en resa. Sedan har det vuxit. Vi blir inbjudna av facket lokalt och andra möten. Vi kommer i kontakt med forskare och ökar vår egen kunskap inom arbetsmiljö, utmattningssyndrom och återhämtning, säger Jill Taube.

I dagsläget har gruppen drygt 6 900 medlemmar.

– Det är givetvis roligt. Frågan är hur det ska sluta…? Det är många chefer, sjuksköterskor och patienter som vill vara med i gruppen, men vi säger alltid att den är specifikt för läkare. Vi samarbetar dock gärna på andra sätt, säger Jill Taube.

– Samtidigt är det givetvis tråkigt att det ska behövas ett sånt här forum. Det säger en del om hur situationen ser ut i dag…

Jill Taube tror att problemen i grund och botten inte sällan handlar om brist på tid. Tuffa produktionskrav, som inte alltid motsvarar förutsättningarna, medför tajta scheman, som i sin tur sätter stor press på den enskilde medarbetaren.

– Jag tror att många känner igen det här. Sjukvården försöker bedriva en form av industriproduktion, och det får konsekvenser. Man äter en macka framför datorn på lunchen, man sitter kvar länge på kvällarna… Till slut kan det helt enkelt bli för mycket. Det som händer är att man blir en arbetsmaskin. Man får inget kollegialt utbyte, man hinner inte lära sig något nytt. Det blir mycket etisk stress. Och det viktigaste: Man struntar i sig själv och sin egen hälsa, säger hon.

Hittills har det blivit närmare 30 aktiviteter, inte minst resor och evenemang, inom ramen för ”Vem tar hand om doktorn?”. Senaste längre resan var under första veckan i juni, då ett sällskap reste till Brela i Kroatien. På schemat stod yoga, dans, träning, workshops och föreläsningar.

– Det var en härlig resa. Vårt koncept är att kombinera teori och praktik kring levnadsvanor. Det är kunskap som läkare kan använda både för egen del och i sitt arbete. Vi upplever att det finns en brist inom läkargruppen kopplat till de mjukare frågorna om levnadsvanor, säger Jill Taube.

Vårt bidrag är på den kollegiala nivån, men vi vet att det inte räcker.  Jill Taube, psykiatriker

Initiativtagarna bjuder löpande in forskare. Till hösten planerar de exempelvis en visit till Åre med yoga, vandring på fjället och samtal med psykiatrikern och suicidforskaren Ullakarin Nyberg. Och i februari planerar de en resa till Marstrand, då professor Ingibjörg Jonsdottir, chef för Institutet för stressmedicin i Göteborg, ska delta.

– Vi är lekmän på området, men vi har en hel del erfarenhet kring hur andra mår. Det behövs förändringar på individplanet – att sätta gränser, att inse att du bara är en människa och inte en robot – men också på facklig och politisk nivå. Vårt bidrag är på den kollegiala nivån, men vi vet att det inte räcker. Facket måste som aktör fortsätta att förändra det som det kan påverka, säger Jill Taube.

Hur ser du på ”Vem tar hand om doktorn?” i framtiden?

– Det kollegiala nätverket på Facebook är grunden, men vi ser oss också som en aktör på en utbildningsmarknad. Vi bygger vidare och kommer framöver att utveckla verksamheten mer affärsmässigt. Det är otroligt inspirerande!