I början av 2022 var situationen besvärlig för många cancerpatienter i Region Halland. Bristen på onkologer var stor. Hundratals patienter stod i kö och väntetiderna var långa. Då bestämde sig ledningen för att satsa på en ny onkologklinik. Nu är köerna borta, en verksamhetschef är på plats och kliniken är väl bemannad.

• 07 januari 2025
• 0
• AV: Eva Nordin

När Lars Johansson fick diagnosen prostatacancer hösten 2021 fanns det ingen onkologisk klinik i Region Halland. Vid den tiden var den onkologiska verksamheten spridd och organiserad under kirurgkliniken i Halmstad. Bristen på onkologer var stor och den enda specialisten i prostatacanceronkologi hade slutat. Lösningen var stafettläkare.

– Så fort jag var färdigbehandlad var det tack och hej och jag blev hänvisad till tre olika vårdgivare. Det var svårt att veta vem jag skulle vända mig till. Nu känner jag mig äntligen trygg och väl omhändertagen. Det gjorde jag inte tidigare.

Hans fru Katarina som följt sin mans cancerresa och är med vid ett uppföljningsmöte på onkologmottagningen i Varberg bekräftar bilden.
– Det finns nu tydliga kontaktvägar och en röd tråd i omhändertagandet. Jag jobbar själv som sjuksköterska och fick tidigare lotsa Lars rätt i vården och organisera hans omvårdnad, annars hade han ramlat mellan stolarna.

Lars är 62 år, arbetar heltid på Volvo och har metastaserad prostatacancer med spridning till skelettet. För honom är regelbunden uppföljning och god kontinuitet viktiga hörnstenar i cancervården.
– Det är stor skillnad nu jämfört med tidigare. Jag har terminalcancer och vet inte om jag har ett eller flera år kvar att leva. Nu har jag tack och lov fått ett ”dreamteam” på onkologiska kliniken och kan mitt i ovissheten leva med god livskvalitet.

Innan den nya kliniken var etablerad var situationen dyster. Det fanns endast några enstaka specialister och ST-läkare. Verksamheten var beroende av stafettlösningar, hundratals patienter stod i kö, väntetiderna var långa och det brast i kontinuitet och uppföljning.

– Onkologin och det palliativa konsultteamet var inrymd i den stora kirurgkliniken i Halland och förde en ganska tynande tillvaro. Det var svårt att rekrytera onkologer. Vården var beroende av dyra konsultlösningar och fanns behov av ett närmare ledarskap, säger kirurgen Christina Svärd, som mitt under pandemin i maj 2020 rekryterades som områdeschef till Hallands sjukhus.
Hon blev också ansvarig för den utredning som hade målet att stärka framtidens onkologi och den palliativa vården i Halland.

– Utredningens viktigaste slutsats var att det behövdes en egen onkologisk klinik för att utveckla cancervården för patienterna, stärka självbilden, ledarskapet och rekryteringsmöjligheterna. Det handlade också om att stärka samarbetet mellan olika kliniker och verksamhetsområden.
Så snart utredningen var presenterad fattade sjukhusledningen snabbt ett beslut.

I januari 2022 fick Hallands sjukhus en egen klinik för onkologi och palliativ medicin.
Helena Gladh, tidigare chefsläkare på Hallands sjukhus, rekryterades som verksamhetschef.

– Det kändes spännande att komma tillbaka till kliniken. Som chefläkare får man en god kunskap om bland annat sjukvårdsstrukturer och lagstiftningsfrågor, man blir väldigt systemkompetent. Men när jag fick frågan om att bli verksamhetschef tvekade jag inte. Jag längtade tillbaka till kliniken och ville använda mina kunskaper i det mer vardagsnära arbetet.

Den nya onkologiska kliniken frikopplades från den kirurgiska kliniken. Nu gällde det att kavla upp ärmarna och starta bygget på en ny grund. Frågorna och utmaningarna var många: hur får man ihop helheten med en växande verksamhet som rymmer stora tumörgrupper som bröstcancer, GI-cancer, prostatacancer samt övrig urologisk cancer?
– Det var också svårt att dimensionera uppdraget då patientantalet kraftigt hade ökat. Mycket var oförutsägbart. En utmaning var att få kompetens på plats för samtliga tumörgrupper som vi behandlar. Vi har också allt fler cancerpatienter som lever längre tack vare nya behandlingsmöjligheter. Det ställer helt nya krav på vård, omvårdnad och uppföljning, säger Helena Gladh.

En viktig förutsättning för att klara bygget av en ny klinik var det samarbete som redan fanns på plats mellan olika kliniker, kontaktsjuksköterskor, medicinska sekreterare, röntgen, patologen och det palliativa konsultteamet.

– De har gedigen kunskap och lång erfarenhet. De har verkligen varit spindlar i nätet och avgörande för att vi skulle orka med det hårda arbetet som vi har gjort tillsammans. Sektionsansvariga för klinikens samtliga tumörgrupper har gjort ett mycket stort arbete. Vi hade heller inte lyckats utan uppbackning från chefer och sjukhusledning, säger Helena Gladh.

På kort tid har mycket hänt. Kliniken har i dag 18 fast anställda onkologer varav hälften är ST-läkare, full bemanning av sjuksköterskor, strategisk satsning på kontinuitet med patientansvarig läkare och patientansvarig sjuksköterska, tätare samarbete mellan onkologi och det palliativa konsultteamet, stärkt ST-utbildning med tydlig struktur och många fler sökanden än platser.
– I rekryteringen av medarbetare har det varit viktigt att välja personer som vill engagera sig i förbättrings- och utvecklingsarbete och delta i systembygget. Jag är jätteimponerad av de medarbetare jag har på kliniken, säger Helena Gladh.

En särskilt eftersatt grupp i Region Halland, innan den nya kliniken bildades, var patienter med prostatacancer. Det var därför viktigt att bygga upp en välfungerande prostatacancersektion. En av de personer som rekryterades för att leda det arbetet var överläkaren Ingela Franck Lissbrant, prostatacanceronkolog. Hennes mångåriga erfarenheter av att driva forskning- och utveckling, etablera vårdprocesser och vidareutveckla prostatacancervården på Sahlgrenska universitetssjukhuset skulle visa sig vara en stor tillgång. I dag arbetar hon som sektionsansvarig för prostatacancervården i Region Halland.

– Det var förstås ett stort steg att byta arbetsplats från ett stort universitetssjukhus till ett länssjukhus. Samtidigt var det en oemotståndlig utmaning och en fantastisk möjlighet att få vara med och bygga en ny onkologisk klinik från grunden.

När Ingela kom till Halland fanns det ingen prostatacanceronkolog, köerna var långa och många patienter hade inte träffat en onkolog på väldigt länge.
– Det saknades en tydlig sömlös prostatacancerprocess med stor tillgänglighet och där vård och omhändertagande var kvalitetssäkrad och personcentrerad på ett tydligt sätt.

Men, menar Ingela, det går inte att starta ett klinikbygge med en effektiv och bra organisation med långa köer. Högst på prioritetslistan var därför att beta av köerna för patienter med prostatacancer. Tillsammans med onkologkollegan Charlotte Alverbratt, som också rekryterades från Sahlgrenska universitetssjukhuset, arbetade de målmedvetet.

– Efter att ha jobbat bort körerna behövde vi bestämma vårdinnehållet. Vi har vårdprogram att följa, men de täcker inte alla gråzoner. Dessa måste tydliggöras och sedan behöver samtliga inblandade i patientens resa vara överens om vad som ska göras och av vem. Syftet är skapa förutsägbarhet, för både patienter och medarbetare, säger Ingela Franck Lissbrant.

Därefter gjordes en kartläggning av vårdkedjan; från att patienten kommer till mottagningen till behandling och uppföljning. Den vårdkedjan är idag mycket längre än tidigare eftersom antalet patienter som lever med prostatacancer har fyrdubblats.

– Patienterna upptäcks tidigare och har många år av livet framför sig. De ställer därför högre krav på kompetens och resurser för utredning, behandling i tid och rehabilitering.

Nästa steg var att sätta siffror på uppdraget och skapa kontinuitet för patienterna. Det innebar bland annat att stafetterna ersattes av fasta onkologer. Patienterna fick även en patientansvarig läkare (PAL) och en patientansvarig sjuksköterska (PAS).

– Våra kontaktsjuksköterskor skötte en hel del av uppföljningen. Trygga patienter mår bättre och hör av sig mer sällan. Det är ett kostnadseffektivt sätt att bedriva vård, säger Ingela Franck Lissbrant.

Genom att jobba på det här sättet har teamet lyckats ta bort köerna och utöka antalet besök från 600 till 1 700, på bara ett år, trots att prostatacancerverksamheten har tredubblats.

– Under 2024 har verksamheten ökat med ytterligare cirka 20 procent. Och vi lyckas ändå hålla undan köerna. Sedan vi startade har vi bland annat tagit över samtliga kurativa patienter med prostatacancer från Sahlgrenska universitetssjukhuset, säger Ingela Franck Lissbrant.

En annan viktig framgångsfaktor, menar hon, är sektionens MDK (multidisciplinär konferens) som äger rum en gång i veckan. Tidigare var den regional.

– Att vi nu har en lokal MDK har gjort att vi fått en mycket bättre dialog med våra kirurger, patologer, radiologer, sjuksköterskor och våra ST-läkare. Det gör att vi också gör mer lika, vilket skapar en bättre förutsägbarhet.

Prostatacancersektionen har också fått en närmare kontakt med det palliativa konsultteamet (PKT) genom de så kallade ”tisdagsronderna”. Då är samtliga onkologi- och urologisjuksköterskor tillsammans med specialister uppkopplade mot PKT-teamet som annars är utspridda i regionen.

– Patienter som inte kan botas och behöver palliativ vård kan fångas upp och tidigare skrivas in. Övergången blir smidigare och de behöver inte vänta tills de är i slutfasen av sina liv. Det innebär också att de slipper söka vård akut, säger Ingela Franck Lissbrant.

Lärdomen hittills, menar hon, är att när man skapar vårdprocesser som följer patientens resa och även skapar förutsättningar för att medarbetare ska kunna gå i takt, då går det att uträtta storverk på kort tid.

– Jag skulle verkligen önska att studenter på läkarutbildningen får träna sig mer på process- och förbättringsarbete. Det vi har åstadkommit på kort tid är professionsdrivet och hade inte gått utan fokus på prioriteringar, samarbete, vårdprocesser, implementeringsstrategier och uppföljning.