Såväl ledning som politiker finner situationen på Sahlgrenskas Neurokirurg bekymmersam. De är rörande överens om att vårdkön beror på personalbrist, men varför personalen flytt sjukhuset finns det delade meningar om. Förhoppningsvis kan en utredning ge fler svar i höst.

• 30 maj 2018
• 0
• AV: red

Per Albertsson är områdeschef för område 6, som bland annat omfattar hela neurosjukvården på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Han ”bejakar siffrorna” beträffande vårdkön till neurokirurgiska operationer och finner läget mycket bekymmersamt.

– Det beror på brist på operationssköterskor och narkospersonal; något som för övrigt gäller hela SU, säger han.

Vad gör ni för att lösa situationen?

– Allt för att rekrytera! Vi ser över arbetstidsmodeller. Vi undersöker ifall andra yrkeskategorier, till exempel läkare under utbildning, skulle kunna gå in och assistera vid vissa typer av ingrepp. Dessutom genomför vi operationer på andra kliniker, exempelvis Angereds Närsjukhus. Vi sänder också patienter till andra sjukhus, vilket kostar mycket mer än om vi skulle ha gjort det själva, säger Per Albertsson.

Han menar att personalbristen på Neurokirurgen beror på att personal valt att arbeta på sjukhus som enbart har dagverksamhet.

– Men SU har ett uppdrag att tillhandahålla kirurgi 24 timmar om dygnet 365 dagar om året.

Hur förklarar du då varför andra storsjukhus lyckas behålla sin personal i större utsträckning och därför har mycket kortare köer än SU?

– Vi är väldigt hårt konkurrensutsatta av andra sjukhus; framförallt av privata aktörer som har expanderat kraftigt de senaste åren. Arbetar man på Sahlgrenska blir man väldigt kompetent och erfaren och sålunda attraktiv på arbetsmarknaden, säger Per Albertsson.

Att patientsäkerheten skulle vara hotad stämmer inte, menar han. Den som har störst behov prioriteras alltid först. Det är läkarnas uppgift att informera om vårdgarantin och den som ska opereras kan fråga hur farligt det är att vänta i kön. Ifall svaret är att det innebär en ökad risk, så kan patienten begära att få bli opererad någon annanstans.

– Om vi finner att det är farligt att vänta gör vi en omprioritering och opererar den patienten så snart som möjligt.

Per Albertsson värjer sig mot påståendet att sjukhusledningen inte lyssnat på de frustrerade neurokirurgerna.

– Vi har träffat dem förstås. Vi har tillsatt en utredning, som ska se över hela processen gällande all kirurgi på SU. Den blir förhoppningsvis klar i september. Och vi hade en heldagsdiskussion i går om hur vi ska kunna öka operationskapaciteten. Det här är den absolut viktigaste frågan på SU just nu, säger han.

Johnny Bröndt (M) är arvoderad ordförande i Sahlgrenska universitetssjukhusets styrelse. Han saknar detaljkännedom om situationen på Neurokirurgen, men ska ta upp den till diskussion med sjukhusdirektören på fredagens styrelsemöte. Att neurokirurgerna redan i januari i en skrivelse larmade om en hotad patientsäkerhet, är en nyhet för honom.

– Det är allvarligt om de upplever situationen så. Jag har pratat med områdeschef Per Albertsson och han är inte lika pessimistisk. Jag har svårt att överpröva vad han säger, säger Johnny Bröndt.

Liksom Per Albertsson anser han att det är bristen på narkospersonal och operationssköterskor som orsakat den långa vårdkön på neurologen.

– Personalen som jobbar på operation är attraktiv på arbetsmarknaden. De går till vårdgivare som betalar bättre; exempelvis privata. Andra sjukhus i Västra Götalandsregionen lockar också med högre löner och bättre arbetsvillkor, bland annat dagtjänstgöring.

Johnny Bröndt förklarar att detta inte är något som SU:s styrelse kan påverka; det är en fråga för ”regionens centralstyrda lönepolitik”.
Några konkreta förslag till lösningar har han inte, utan återkommer i intervjun till att han ska diskutera situationen med sjukhusledningen.

Cecilia Dalman Eek (S) är arvoderad vice ordförande i Sahlgrenska Universitetssjukhusets styrelse. Liksom Johnny Bröndt saknar hon detaljkännedom om situationen på Neurokirurgen och förklarar att politikerna inte kan gå in och lösa problemen i det akuta läget.

– Men jag är oerhört orolig. Exemplet med barnen som fått vänta på sina läkemedelspumpar, visar hur fel det har gått. Så kan vi faktiskt inte ha det, säger Cecilia Dalman Eek.

Hon håller med om att personalflykten från SU är ett stort problem.

– Den moderatledda ledningen i Västra Götalandsregionen har misslyckats. De har inte givit långsiktiga och rimliga förutsättningar för SU:s verksamhet. De har exempelvis gjort upphandlingar av katarakter hos stora privata aktörer med fasta flerårsbudgetar, medan sjukhusen bara fått ettårsbudgetar. Ingen tar ansvar för helheten i regionen. Ledningen skjuter in nya besparingsuppdrag under innevarande budgetår i mångmiljonklassen. De lovar pengar till anställningar, men sedan kommer det inga pengar, säger Cecilia Dalman Eek.

Bristen på kontinuitet leder till en uppgivenhet hos cheferna.

– De får svårt att skapa motivation hos medarbetarna, att få dem att känna att deras kompetens utnyttjas på bästa sätt. Det spelar ingen roll vad man gör; det är ingen idé att vara kvar, säger hon.

Runt hörnet lockar nya privata aktörer med högre löner och arbete på dagtid.

– För att hejda personalflykten måste vi skapa långsiktiga förutsättningar så att personalen kan lita på att det som är sagt gäller. Vi socialdemokrater vill ha tillbaka den jämställdhetspott på 50 miljoner för bristyrken som moderaterna tagit bort. Vi tror att det är viktigt att höja grundlönerna för exempelvis operationssköterskor för att höja statusen, säger Cecilia Dalman Eek.

Av: INGEMO ORSTADIUS