IVO: ”Missar många andra viktiga faktorer”
Nyheter
Vårdplatsbristen är inte den enda orsaken till att vårdskador sker – om man fokuserar för mycket på det missar man andra viktiga bakomliggande faktorer. Det menar Peder Karlsson, enhetschef på IVO:s avdelning Mitt.
Hans omedelbara reflektion efter att ha tagit del av Sjukhusläkarens granskning som visar att vårdplatsbrist och personalbrist var en bidragande orsak till var fjärde dödsfall under förra året är ”så enkelt är det inte”.
– När vi tittar på våra Lex Maria-ärenden ser vi också de här problemen, men det är viktigt att poängtera att det vanligtvis finns ytterligare bakomliggande orsaker som påverkar varje händelse. Vi tycker att det är oerhört väsentligt att vårdgivarna själva jobbar med ALLA dessa och därför begär vi ofta kompletteringar när vi anser att deras analyser och åtgärder är för ensidiga och otillräckliga. Det är viktigt att man inte lurar sig själv genom att tro att det bara är en isolerad faktor som har bidragit, säger han.
IVO:s interna söksystem i dag är inte uppbyggt så att dödsfall automatiskt går att sortera fram och sortera efter orsak, förklarar Peder Karlsson.
– För oss räcker det att kunna peka ut några viktiga områden; diagnos, vård och behandling, samverkan – kända faktorer som återkommer år från år och som är viktiga områden att utveckla vidare. Ska vi söka fram just dödsfall ur vår interna statistik och analysera varför de har inträffat så måste vi gå in och läsa varje enskilt fall. Men jag vet också att vi har ett pågående arbete i myndigheten där vi försöker förbättra sökbarheten och få fram mer nyanserad statistik. Men därifrån till att säga att det finns EN faktor som är orsaken till varje dödsfall är att ta ett steg för långt. Oavsett hur systemen utvecklas kommer vi sannolikhet inte att kunna konstatera något i den vägen.
Men är det inte viktigt att belysa att vårdplatsbristen ändå i stor utsträckning bidrar till att patienter dör?
– Min uppfattning är att det oftast inte är huvudorsaken, inte enkom. Men visst är förekomsten av dödsfall högre om det råder vårdplatsbrist. Vi har tagit upp det här – vi har sett att vårdplatsbristen och utlokaliseringen ofta är en bidragande faktor till att vårdskador uppkommer. Det är oerhört väsentligt att vårdgivaren själv jobbar med det och vi tycker inte att vårdgivaren alltid har ett svar på hur många som faktiskt behövs. De tittar förmodligen bakåt och ser retroperpektivt – hur många som behövs vid ett normalläge. Vårt jobb är att identifiera när det brister och då återkopplar vi och begär att få förtydliganden i bakomliggande orsaker. Hur jobbar ni, hur tänker ni för att patienterna ska vårdas på rätt nivå?
Peder Karlsson tar ambulansverksamheten som exempel och berättar att det har förekommit enstaka dagar på vissa orter då alla ambulanser har varit upptagna och patienter har behövt transporteras i ett annat fordon in till sjukhuset.
– Ska vi ha ännu fler ambulanser då? Om detta inträffar någon enstaka gång? Det vi ser är att vårdgivarna försöker fundera över: hur mycket behöver vi? Vad ska vi lägga pengarna på? Och svaret är inte alltid enkelt. I vissa fall vill man kanske ha fler vårdplatser eller fler ambulanser men det omöjliggörs på grund av personalbrist.
Hur driver ni frågan om vårdplatsbrist framåt?
– Vi driver de här frågorna genom att vi tar upp dem och anger dem gång på gång i våra rapporter. Vi har gjort många tillsyner där vi belyser tillgänglighetsproblem. Men till syvende och sist måste vårdgivaren själv göra sitt arbete med att följa upp och prioritera. Det är de som har ansvaret för att bedriva en god och säker vård – det är inte IVO. Vi är ett kontrollorgan, men också en funktion som ska bistå med lärande. Vi letar efter systematiken för att organisationen ska klara av att hantera det mesta med god kvalitet. Sedan kommer det i en normalfördelningskurva att alltid inträffa vissa tillfällen när alla vårdplatser tar slut eller ambulanserna är upptagna. Men det ska inte vara det vanliga. Överbeläggningar och utlokaliserade patienter ligger på en viss procentsats och minskar inte så som vi önskar – mycket på grund av den personalbrist som råder.
Håller med om att detta är skrämmande kommentarer av herr Karlsson. Men med dessa bekräftar han ju bara bilden av IVO som en myndighet helt utan verklighetsförankring och som inte bidrar ett dugg till patientsäkerheten i landet. Här får man alltså tydliga bevis på en vanligt förekommande patientsäkerhetsrisk och herr Karlsson väljer att försöka nonchalera och bortförklara denna. Tragiskt.
Så SoS nöjer sig med att konstatera att det är ”viktigt att problemen uppmärksammas” och IVO verkar nöjda med att de minsann ”tar upp dem och anger dem gång på gång i våra rapporter”. Detta samtidigt som människor dör i onödan på svenska sjukhus av orsaker (platsbrist) som professionen påpekat i decennier. Vilka impotenta verkschefer, skämmes!!!
Jag tycker Peder Karlssons svar är mycket pinsamt, han sopar problemen under mattan. Han borde vara rasande över denna utveckling, det är ur ett patientsäkerhetsperspektiv fullständigt oacceptabelt. Särskilt som Ivo häromdagen meddelade att det sker en kraftig underrapportering enligt Lex Maria. Det betyder att det är mångfaldigt fler gånger som vårdplatsbrist och undermålig arbetsmiljö bidrar eller är huvudorsaken till att patienter dör. Så kan vi helt enkelt inte ha det. Förtroendet för hela sjukvården urholkas. Peder Karlsson borde byta jobb. Ivos högsta chef borde ryta ifrån och säga att detta är oacceptabelt och kommer att innebära att Ivo omgående granskar vårdplatsbrister och dess orsaker på vissa utvalda sjukhus såsom SUS men även nationellt.
Det finns en annan välkänd orsak till undvikbara dödsfall inom sjukvården: Kirurgiska komplikationer – och Bristerna i utbildningen av nya kirurger. År 2015 gjordes en enkät bland nya specialister i gynekologi, där frågan ställdes: ”Känner du dig mogen att utföra en diagnostisk titthålsoperation i buken på en patient?” där 38% av de tillfrågade svarade ”Nej”. De hade fått sin specialistexamen påskriven av Verksamhetschef, Handledare och Socialstyrelsen.
Av denna anledning driver vi det internationella projektet Surgicon (www.surgicon.org) som organiserat en ny internationell kongress i Sverige vilken hållits 2011 och 2013, då vi även bjöds in till ett samarbete med WHO. Projektet har funnits sedan 2010, och samtliga högt uppsatta beslutsfattare inom Sjukvården är väl medvetna om problemet då Departementen, Socialstyrelsen, SKL och IVO har uppvaktats om projektet i 7 år. I november 2015 vid ett möte på Rosenbad bedömde chefen för Statens Innovationsråd att Surgicon är en svensk innovation på tjänstesidan. Trots detta har INGEN ställt en enda fråga till oss under sju år. Ingen har heller ställt frågan ”Hur kan vi hjälpa till att driva detta projekt vidare?”. Vi väntar än på att någon ska kontakta oss.
Samma situation råder inom alla specialiteter.
Tjänstgöringstiden kan inte vara avgörande för specialistbeviset,ej heller rimligt att verksamhetschefen skriver på. Desperata bemanningssituationer och politiska påtryckningar uppifrån tvingar cheferna ”producera ”specialister.
Inför obligatoriska moment ,placeringar med viss rimlig längd, antal operationer eller andra färdigheter som behövs för berörd specialite.
Inför specialistexamen och kontinuerlig kunskapskontroll under hela yrkeslivet.