Nyhetsarkiv

”Mer tid till patienterna kräver ändrade styrsystem”

Daniel Zetterberg inledde med att säga att Sverige troligen har flest sjukhusläkare per invånare i världen, och lägst antal läkarbesök. Och missnöjet med bristande tid för möten mellan patienter och läkare är stort – från både patienter och läkare i sluten och öppen vård.

– Det är klart att det är lite jobbiga siffror för regeringen.

Göran Stiernstedts utredning avslutas årsskiftet 2015/2016, men något slutbetänkande blir det inte. Istället kan löpande förslag läggas fram, med en tyngdvikt vid påverkansarbete.

Daniel Zetterberg gick igenom slutsatserna från Myndigheten för vårdanalys rapport Ur led i tiden, som listar fyra utvecklingsområden: Man behöver prioritera bland administrativa krav, IT-stöden måste förbättras, personalens kompetens tillvaratas bättre och personalplaneringen bli effektivare så att de personalgrupper som behövs är på plats samtidigt.

Belönar inte kontinuitet

Men det går inte att isolera dessa frågor från styr- och ersättningssystemen, betonade Daniel Zetterberg:

– Dagens system innehåller en stor mängd krav som dessutom ändras varje år. Systemen belönar inte kontinuitet och sammanhållna vårdkedjor. Och som Läkaruppropet har uppmärksammat oss på har professionen alltför liten delaktighet.

Som exempel berättade Daniel Zetterberg att utredningen kartlagt den administration som ”trillar ner på golvet” i form av intygs- och remisskrivande, författningar, kvalitetsregister, personaladministration med mera. Kanske behövs förändringar av de lagar som säger att just läkaren ska skriva alla dessa intyg.

– Enbart sjukskrivningsintygen tar upp mer än 200 läkartjänster på heltid varje år.

Arbetsuppgifter kan omfördelas

Läkaren är den dyraste resursen i sjukvården och kostar ungefär dubbelt så mycket som övriga personalkategorier.

– Effektiv vård är när läkare gör det som absolut kräver deras kompetens. Det går att omfördela arbetsuppgifter och vi har nått vägs ände när det gäller att minska antalet undersköterskor och medicinska sekreterare. Vi börjar redan se ett trendbrott

Det finns många goda exempel ute i landet när det gäller att omfördela arbetsuppgifter och arbeta effektivare, berättade Daniel Zetterberg. Men de hänger ofta på enskilda eldsjälar och sprids inte utanför den egna verksamheten.

– Vi har frågat: Vad gör ni med den vunna kapaciteten? Och svaret blev: Vi tar patienter från grannkliniken, som inte velat genomföra några förändringar. Vi behöver få större grepp på produktions- och kapacitetsplaneringen, en samsyn. Det är inte hållbart att allt ska hänga på enskilda medarbetare.

Omtag

Han berörde även vårdens IT-system och underströk att det behövs ett omtag i arbetet med vårdens IT-system. Det krävs både en nationell insats från stat och huvudmän och en ekonomisk satsning på området.

Annika Strandhäll, ordförande i Vision, berättade om en undersökning bland de 12 000 medlemmarna som är medicinska sekreterare.

– 60 procent angav att andra i sjukvården gör arbete som de skulle kunna ta över.

Inte bara administration

Johan Larson, vice ordförande i Vårdförbundet, väckte frågan om sjukvårdens organisation:

– Det finns visserligen både onödig och nödvändig administration, och problem med IT-system. Men det kan inte vara så att det bara är administrationen som gör att sjukhusläkare i genomsnitt bara träffar två patienter per dag. Om det är viktigt att läkaren träffar patienten, då måste läkaren finnas där samtidigt som patienten.

Karin Båtelson, vice ordförande i Läkarförbundet, betonade att det finns många delar i problemet:

– Vi har jättestora organisationer i sjukvården med långa kontaktvägar där man sällan har personliga möten. Vi har för lite vårdplatser, det leder till sämre vårdflöden och sliter på personalen. Och vi har dålig kontinuitet i sjukvården. Man får inte själv får följa upp sin patient och då tar det längre tid att sätta sig in i ständigt nya patientfall. Och vi har frågan om vi gör rätt saker i sjukvården, vi skulle kunna lyfta av många arbetsuppgifter särskilt till medicinska sekreterare och undersköterskor. Men jag ifrågasätter hur man har räknat fram siffran 2 patienter per dag – hur räknas det till exempel om jag rondar 28 patienter?

Dags för fler personalkategorier

Daniel Zetterberg fick möjligheter att kommentera den bild som gavs av de fackliga organisationerna.

– Jag känner väl igen det ni berättar om. Men man ska möjligen vara försiktig med produktivitetssiffrorna. Om man inkluderar forskning i statistiken faller Sverige bättre ut. Vi har relativt många sjuksköterskor i Sverige i dag, men de har tagit på sig uppgifter som undersköterskorna gjorde tidigare. Jag tror att det varken behövs fler läkare eller sjuksköterskor i sjukvården nu, det är dags att få fram andra personalkategorier.

Annika Strandhäll underströk att vårdadministration är en strategisk ledningsfråga:

– Ge det administrativa arbetet den status och seriositet den förtjänar! Vi har stora förhoppningar på Göran Stiernstedts utredning och kan bara hålla med vad gäller IT i vården. Våra medlemmar uppger att de i genomsnitt lägger 27 minuter per dag på IT-strul, det är skrämmande.

Upprepningar

Karin Båtelson höll med och tog exempel från patientjournalerna:

– 70 procent av det som står i journalen är upprepningar. Det är information som finns förut men som skrivs in om och om igen, av sjuksköterskan, den medicinska sekreteraren och doktorn. Vi har usla intygstjänster som tar tid att använda.

Johan Larson återvände till sjukvårdens organisation:

– Vården finns till för den som vårdas där. Den ska vara sammanhållen och personcentrerad. Men vem kan ta ansvar för att det verkligen blir så – kommunerna? SKL?

Karin Båtelson betonade att förändringsarbete ofta leds av eldsjälar, men att det också behövs ett bra ledarskap som förstår vårdens innehåll och vad som är bäst för patienten.

– Professionen är beredd till snabba förändringar om det är bra för patienterna. Ett exempel är ordinationerna av läkemedel mot urinvägsinfektioner i äldrevården som ändrats flera gånger, med snabbt genomslag, när det kommit nya rön. Fyra år efter min specialistutbildning fick jag slänga alla mina anteckningar för att den medicinska utvecklingen gjort innehållet helt överspelat.

Politisk vilja

Annika Strandhäll efterlyste ett politiskt ledarskap:

– Vi är generellt överens om vad som behöver göras. Men för att vi ska ta oss till konkreta åtgärder behövs en politisk viljeinriktning, även i landstingen.

Daniel Zetterberg hakade på diskussionen om kunskapsstyrning:

– Professionen är väldigt duktig på att ta till sig förändringar som kommer ur den egna kunskapsutvecklingen. Därför behöver vi bygga systemen för kunskapsutveckling nerifrån och upp. Sedan till frågan om ledarskapet – det behövs inte bara eldsjälar utan också personer som genomför det tråkiga gnetiga grundarbetet som behövs för en förändring.

– Och vi har en slående mångfald av styrsignaler som det verkligen finns skäl att ompröva. Staten behöver ta ett steg tillbaka här. Vi har kunnat se hur ersättningar i patientsäkerhetsöverenskommelserna slagit in i vården som pansarbrytande missiler.

Elin Ericsson, vice ordförande i Sjukhusläkarna, tog upp frågan om läkares delaktighet i förändringsprocesser:

– Läkare har ofta inte möjlighet att komma ifrån patientarbetet för att delta i de här processerna. Är det något som ni i utredningen kommer att ta upp?

Daniel Zetterberg höll med och gav ett positivt besked:

– Ja, vi har uppmärksammat det problemet och har möjlighet att lämna förslag på området.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera