Medicinåret som tog slut
Infektionstentan var en bra tenta. Äntligen! De senaste vi har haft har varit dåligt uppbyggda med svårtolkade frågor som dessutom varit ute och cyklat vad det gäller relevans när man väl lyckats klura ut vad som egentligen efterfrågats. Med andra ord så var det väldigt skönt med en tenta som kändes rak och tydlig. En tenta där man förstår frågan och kan man svaret skriver man det. Sådana tentor borde vara en självklarhet, men icke.
Våra senaste tentor har dessutom alla legat mitt i veckorna och det betyder att man inte ens har en helg ledig innan man kör igång med nästa kurs. En helg utan bekymmer eller dåligt samvete över att man alltid kan läsa på lite till. En sådan helg är värd sin vikt i guld, förutsatt att man kunde väga helger på våg. Nu, efter infektionstentan, kändes inte ens resten av tentadagen ledig. Dagen efter var det nämligen dags för nästa examination, OSCE-prov.
På vägen till OSCE-provet bjöds det på glögg av Stockholms Studentbostäder i trappuppgången här hemma, och även vid ingången till Södersjukhuset. På så vis insåg jag att det, förutom tentadag, även var lucia. I vanliga fall älskar jag allt vad julfirande heter, men den dagen hade jag inget glitter i håret och var alldeles för nervös för att kunna få i mig något.
Väl framme så gick allt med en rasande fart. Adrenalinet var på topp och jag vill inte säga att det var roligt, så där som kursledningen hade pratat om att det skulle vara med praktiska examinationer a la OSCE. Det var inte ens särskilt skönt när det var över, det sjönk nämligen inte in på hela dagen att det nu var slut. Slut på medicin på SöS. Avtentat och klart, skåpet tömt och övergivet. Den där känslan av pretentaångest och av att vara full av stresshormoner gick inte över på hela dagen. Det krävdes en natts sömn med underliga OSCE-drömmar innan jag äntligen kunde lägga det hela bakom mig på riktigt!
Nu är det kvar tre dagars studentvald kurs innan det är jullov. Riktigt jullov, utan dåligt samvete! Det blir första gången på tre år. Det är klart att jag har firat jul sedan jag började på läkarlinjen, men aldrig med särskilt gott samvete.