• 04 juli 2013
• 0
• AV: Helene Thornblad

Mats Eriksson uttryckte sig mer nyanserat på årets seminarium jämfört med förra året, då han sa att han ”Ville köra det i botten först” innan det kunde bli dags att överväga fler vårdplatser.

– Jag är inte helt övertygad om att vi har rätt balans mellan kommunerna och landstingen/regionerna, sa han nu.

Det kan finnas en öppning i den segdragna diskussionen om hur lång tid kommunerna ska ha på sig för att ta över ansvaret för färdigbehandlade patienter, enligt Mats Eriksson.

Kortare tid än 5/30 dagar

– Vi har träffats i presidierna för hälso- och sjukvårdsdelegationen och beredningen för primärvård och äldreomsorg för att titta på betalningsansvarslagen. Vi gör detta för att se om vi kommer överens om kortare tid än fem dagar, och 30 dagar för psykiatrin. Det kan finnas lite att hämta hem där.

– Men det kan också vara så att vi närmare oss gränsen när det gäller antalet vårdplatser. Jag är inte så kategorisk att det bara ska sjunka.

Margareta Berglund Rödén är hälso- och sjukvårdsdirektör i Västernorrland och prejektledare på SKL för mätningarna av utlokaliseringar och överbeläggningar. Seminariets moderator Mikael Rolfs frågade om det nu är, vilket den senaste statistiken pekar på, att utvecklingen är på väg åt rätt håll.

”Har inte blivit värre”

– Det är alldeles för tidigt att säga, även om de senaste siffrorna från maj kan tyda på det. Men det har alldeles säkert inte blivit värre, svarade hon.

Mikael Rolfs frågade om nivån kan anses vara acceptabel.

– Det ser väldigt olika ut. Bra på vissa håll, och väldigt tungt på andra. Det är bra att vi har fått upp diskussionen på agendan, inte bara som en verksamhetsfråga utan som en fråga för den högsta ledningen. Första steget i att få igång ett förbättringsarbete är att man mäter hur det egnetligen ser ut.

I ett nästa steg, när kontroll har skett av siffornas validitet, vill Margareta Berglund Rödén gå vidare med att se om graden av överbeläggningar stämmer med antalet vårdplatser per 1000 invånare i landstingen/regionerna.

– Det skulle också vara intressant att följa sambandet mellan bemanning och flöden, har sjukhus med lite större bemanning snabbare vårdflöden?

Höjda viten

Arbetsmiljöverkets nationella samordnare Lise-Lotte Hamfelt har som inspektör arbetat med överbeläggningsfrågorna i Skåne. Där har Arbetsmiljöverket länge arbetat med förelägganden och viten.

– Det har varit stora problem med överbeläggningar i Helsingborg och Malmö, och vi har höjt vitesbeloppen till högsta nivå. Även om vi kanske inte har sett direkta resultat så har det haft till effekt att man nu tar tag i frågan på ett helt annat sätt än tidigare.

Moderator Mikael Rolfs frågade om arbetsmetoden, att gå fram med höga viten, har försvårat kommunikationen med huvudmännen.

– Vi har gjort detta för att synliggöra problemen. Tyvärr är det först när vi höjt beloppen som det verkligen kommit upp på agandan. Samtalsrelationen mellan oss och huvudmännen har varit god hela tiden och har inte påverkats av vitena.

Psykosociala risker

Efter den stora tillsynssatsningen av akutsjukvården 2010-2011 har Arbetsmiljöverket ställt krav på att riskbedömningar ska genomföras på akutsjukhusen.

– Vi vill att man tittar på de psykosociala riskerna för personalen. Risken för överbelastning finns inte bara på avdelningarna utan även på akuten eftersom arbetet blir tyngre när patienter inte får vårdplatser.

– Vi har fått många signaler från framförallt sjuksköterskor om oro för felbehandling som kan leda till att de mister legitimationen, på grund av stressen.

Mikael Rolfs frågade: Har detta lett till minskad belastning?

Signalerar tillbud

Lise-Lotte Hamfelt svarade:

– I vården är man bra på att skriva avvikelserapporter när det gäller patientsäkerheten. Det kommer mer och mer att man signalerar tillbud när det gäller hög arbetsbelastning.

Mikael Rolfs frågade Mats Eriksson om hur SKL som huvudmannaorganisation ser på de ständiga problemen med personalbrist under sommarperioderna. Mats Eriksson svarade att våren 2013 varit ”extraordinär”-

– Vi måste bli bättre på att planera för infektionsperioderna som kommer i februari-mars och som i år fortsatte nästan in i maj, och så som lök på laxen en semesterperiod.

– Efter sommaren måste vi allvarligt fundera på vad det var som hände, inte minst sjukdomspanoramamässigt. Vi är inte okänsliga men vill göra så rätt som möjligt så att vi inte bygger 600 nya vårdplatser som inte landar där de skulle. När vi väl sätter ner foten blir det långa avskrivningsperioder och mycket bemanning. Jag räds inte för att göra det bara vi vet att det blir rätt.

Intensivvårdsplatser räknas inte

Mikael Rolfs tog upp intensivvårdsplatserna, som inte inräknas i statistiken över överbeläggningar. Margareta Berglund Rödén berättade att det varit mycket diskussion om IVA- och förlossningsplatser, så kallade tekniska vårdplatser, när definitionerna av vårdplatser gjordes.

– En IVA-plats kan se helt olika ut över landet, det är inte samma sak på Karolinska som i Sollefteå. Därför värjer jag mig emot att sätta definitiva riktlinjer på nationell nivå. Däremot är det viktigt att arbeta lokalt med förbättringsarbete och att sprida goda exempel. Vi har inte blundat för det, men pragmatiskt konstaterat att man måste arbeta med detta lokalt.

Tänjer på definitioner

Evita Zoucas, kirurg på Skånes universitetssjukhus och ledamot av Sjukhusläkarnas styrelse, berättade att hon upplever att det tänjs på definitionerna när sjukhuset rapporterar in utlokaliseringar:

– Vi har patienterna inom block, exempelvis medicin och kirurgi. Det innebär att en hjärtinfarktspatient kan placeras på endokrinologen, eller en kirurgpatient på gyn, utan att de räknas som utlokaliserade.

”Kräver gediget arbete från chefläkarna”

Margareta Berglund Rödén svarade:

– Det här sättet att mäta kräver ett gediget arbete från chefläkarna. Om en patient inte ska räknas som utlokaliserad ska det finnas tydliga riktlinjer och kompetens att ta hand om patienten, det ska vara något som personalen är van vid.

– Det gick inte att precisera definitionerna mer än så eftersom det ser olika ut på ett stort universitetssjukhus och på ett litet länsdelssjukhus, men det lägger ett stort ansvar ute på de enskilda sjukhusen för att se till att man inte missbrukar sättet att mäta. Vi har regelbundna träffar med landstingens samordnare för att se över detta.

Margareta Berglund Rödén betonade att en situation som den Evita Zoucas beskriver kan lösas på två sätt: antingen genom att flytta över vårdplatser till ”rätt” avdelning eller att utbilda personalen till att ta hand om flera typer av patienter.

– Annars är det inte patientsäker vård.

”Förödande med buggar i inrapporteringen”

Marie Lawrence, Socialstyrelsen, betonade att om det kommer signaler om att mätningarna görs på fel sätt så måste det ske en tillsyn. Mats Eriksson höll med:

– Från politikens håll är det förödande om vi har buggar i den här inrapporteringen. Om vi ska fatta beslut vill vi göra det på ett matieral som vi kan lita på. Annars bygger man in fel.

Lise-Lotte Hamfelt betonade att det är viktigt att signaler om missvisande mätningar skickas uppåt i organisationen.

– Tyvärr skjuts besluten ofta ner i organisationen där man varken har resurser eller befogenheter att vidta åtgärder. Det är viktigt att man vågar, kan och har system för att lyfta den här typen av frågor.

Åtta dödsfall

Lars Nevander, andre vice ordförande i Sjukhusläkarna:

– Jag arbetar också på Skånes universitetssjukhus där vi har haft åtta dödsfall kopplade till brist på vårdplatser, enligt Socialstyrelsen. Mats Eriksson, vad krävs för att du och dina partibröder i Skåne ska bli övertygade om att vi har för få vårdplatser, åtminstone i Skåne och på SUS?

– Nu har man skurit ytterligare 100 vårdplatser. Men antalet överbeläggningar och utlokaliseringar har inte ökat, tack vare mätningarna och de anpassningar som gjorts till mätningarna. Alltid när man börjar mäta så anpassas organisationen efter mätmetoden. Men situationen på sjukhuset är minst lika allvarlig i dag som för ett år sedan. Arbetsmiljömässigt är det lika illa eller värre.

Ytterligare nedskärningar

Lars Nevander berättade att det kommit besparingskrav på 400 miljoner kronor, och enda sättet att klara detta är att ta bort än fler vårdplatser. Samtidigt kommer dagligen rapporter om att det inte går att hitta plats åt patienter.

– Är detta inte tillräckligt för att man åtminstone på vissa ställen måste stoppa ytterligare nedskärningar och kanske också öka antalet vårdplatser, exempelvis för intensivvård och infektionsvård?

Mats Eriksson svarade:

– Jag måste vara lite försiktig för att inte trampa mina kompisar i Skåne på tårna, men om det är konstaterat att det är återkommande problem och man inte har så många ”kommunpatienter” som ligger kvar, så kan man titta över det. Det hade vi nog i varje fall gjort på hemmaplan.

(Foto: Marcus Johnson)