Anestesiologerna Annica Nilsson och Lars Rocksén framhåller att situationen på intensivvårdsavdelningen på Örnsköldsviks sjukhus i dagsläget har många fördelar, men utmaningarna är samtidigt påtagliga.

• 24 september 2019
• 0
• AV: Adam Öhman

Intensivvårdsavdelningen på Örnsköldsviks sjukhus, som normalt har fem IVA-platser och två platser för hjärtintensiven, skickar i regel endast ett fåtal patienter på grund av resursbrist varje år. Annica Nilsson, överläkare i anestesi och intensivvård och medicinskt ansvarig, poängterar de uppenbara fördelarna med att avdelningen, i proportion till befolkningsunderlaget, som regel har fler IVA-platser än motsvarande avdelningar på storsjukhus i de större städerna.

– Varje transport som inte är medicinskt motiverad är en risk för patienten. Det är klart att vi inte vill flytta patienter. Ingen vill ju skicka patienter. Men när vi är tvungna att göra det, vilket inte är särskilt ofta, skickar vi alltid den som det är minst risk att skicka, säger hon.

Annica Nilsson framhåller, överlag, även andra lokala fördelar, inte minst sjukhusets storlek. De korta kontaktvägarna gör att hon av naturliga skäl har lätt att snabbt samråda med övriga specialiteter.

– När det gäller IVA-patienter är det särskilt positivt, då jag kan lyfta luren eller gå några trappor, och direkt få prata med ansvarig kirurg eller internmedicinare.

Sedan ett antal år tillbaka har intensivvårdsavdelningen under sommarperioden dragit ner till totalt fem platser. I år var avdelningen dock tvungen att dra ner ytterligare. Under vecka 30 var endast tre platser öppna.

Årets sommar var exceptionell. Tre platser är inte direkt önskvärt… Annica Nilsson, medicinskt ansvarig

– Årets sommar var exceptionell. Tre platser är inte direkt önskvärt… Men vad ska man göra när man inte kan rekrytera tillräckligt många IVA-sköterskor. De som jobbar hela året måste ju få sin semester, säger Annica Nilsson.

Lars Rocksén, anestesiolog och ordförande för Ångermanlands läkarförening respektive Sjukhusläkarna Ångermanland, instämmer.

– När antalet vårdplatser bli så pass begränsade, som de blev i somras, finns en uttalad risk att man glider på de medicinska indikationerna för att få vardagen att fungera. Man skjuter på operationer för att det inte finns resurser, det kan gälla både IVA-platser och vårdavdelningsplatser. Man glider på de medicinska besluten… Alla gör sitt bästa utifrån förutsättningarna för att få vardagen att fungera.

Vårdavdelningarna på sjukhuset har, generellt sätt, för få platser, vilket får till följd att patienter emellanåt blir kvar på IVA, även efter att de är medicinskt färdigbehandlade på intensiven. Det gäller både kirurg- och medicinpatienter.

– Det måste utbildas fler specialistsköterskor. Det behöver man styra upp. Regionerna är inte tillräckligt hugget. De ser inte till hela försörjningskedjan, utan varje avdelning försöker lösa sina problem. Det resulterar i överbeläggningar, och sjuksköterskor som inte orkar, säger Lars Rocksén.

– Det finns ju en brist på IVA-platser, generellt, på regionnivå. Just nu klarar vi oss lokalt. Men vi måste fundera på nästa generation sköterskor som ska bemanna IVA också. Det måste ske förändringar. Den insats som krävs för att lyfta sig till en specialistkompetent sköterska ersätts inte som det borde.