”Man kan inte jobba med vårdplatsfrågan i ett vakuum”
När SKR släppte rapporten Fakta om vårdplatser i juni blev upprördheten stor bland många medarbetare i vården. Reaktionerna har varit starka och många medarbetare i vården upplever att bilden som SKR förmedlar är väsensskild från den verklighet som vårdens medarbetare upplever. Hur ser SKR på kritiken och varför väljer Emma Spak att nu lämna sin ledande roll inom organisationen?
Artikeln ingår i temat VårdplatsbristenI SKR:s rapport Fakta om vårdplatser står bland annat att det i dag inte finns några givna samband mellan antal vårdplatser och beläggningsgrad. Reaktionerna har varit starka. En medarbetare uttrycker det som: ”Man undrar om SKR bor på en annan planet, det är klart att beläggningen speglar belastningen. Vår beläggningsgrad ligger på över 95 procent. Det finns ingen luft i systemet, förutom några enstaka dagar i början av augusti”.
Läs mer: ”SKR-rapporten kan läsas som en partsinlaga”
Hur vill du kommentera det här glappet mellan å ena sidan medarbetares upplevelser på golvet å andra sidan SKR:s analyser?
– När jag träffar hälso- och sjukvårdsdirektör och chefer inom hälso- och sjukvården är det uppenbart att det är kompetensförsörjningen som är den största utmaningen. Jag kan förstå att medarbetare inte känner att de blir sedda, men det finns en stor medvetenhet om de problem som finns. Regionpolitikerna, chefer, ledare och vi på SKR har kompetensförsörjningen som den absolut viktigaste frågan på agendan.
Men om man rent hypotetiskt leker med tanken att det finns tillräckligt med personal att bemanna vårdplatser, skulle det då inte saknas disponibla vårdplatser?
– Det är ju inte de fysiska rummen, sängarna eller utrustningen som saknas, det är bemanningen av de platser som finns i planeringen som man skulle behöva ha tillgång till. I dag kan många av dessa vårdplatser inte bemannas på grund av att det saknas personal.
– Det är viktigt att understryka att man inte kan jobba med vårdplatsfrågan i ett vakuum eller endast titta på väntetiderna på akuten och sedan säga att det krävs fler vårdplatser på sjukhuset. Vi måste jobba med helheten för att skapa en fungerande vårdsituation. Vårdplatserna och bemanningen är viktiga det är också primärvården och kompetensen i äldreomsorgen. Man måste jobba med samtliga steg i vårdkedjan.
Det har framförts en hel del kritik mot att rapporten har statistiska brister och att SKR vilseleder med statistik. Hur ser du på den kritiken?
– Rapporten bygger på öppna data. Vi säger inte i rapporten att det inte längre finns ett samband mellan antalet vårdplatser och beläggningsgrad. Det vi säger är att sambandet är svagare än tidigare. Vi ser också en stor spridning i regionerna och att det inte bara är antalet vårdplatser som påverkar beläggningsgraden. Det finns många fler faktorer.
– Region Halland till exempel, har relativt få vårdplatser, men ändå få utlokaliseringar och överbeläggningar. De har en balans och de har jobbat metodiskt med implementeringen av nya arbetssätt.
Region Halland är en liten region som inte har högspecialiserad vård. Det är en socioekonomiskt stark region som dessutom köper en hel del utomlänsvård. Är det inte vanskligt att ensidigt lyfta fram Region Halland?
– Det visar snarast på att lösningarna behöver anpassas lokalt. I Halland har man sedan lång tid en plan för vad som måste göras och de får goda resultat. När man säger att det krävs fler vårdplatser så måste man veta var. Vilka sjukhus, kliniker och avdelningar behöver fler vårdplatser och vilken typ av platser behövs. Den analysen är viktig att göra för att veta var vi ska rikta resurserna och den måste göras lokalt.
Menar du att läsare av rapporten har missuppfattat och feltolkat rapporten?
– Några hävdar att SKR påstår att det inte saknas några vårdplatser, men det är ett missförstånd. I rapporten lyfter vi att man under de senaste 20 åren har kunnat minska antalet vårdplatser, tack vare medicinska framsteg och nya arbetssätt. Samtidigt lyfter vi att svensk hälso-och sjukvård i dag har brist på vårdplatser på grund av att vi inte har tillräckligt med bemanning för att kunna ha planerade vårdplatser öppna. Båda delarna måste kunna lyftas samtidigt. Här och nu handlar det om att arbeta med bemanning och utveckla arbetssätten så att vi får tillgång till de vårdplatser vi behöver.
En annan kritik som framförts är att SKR i rapporten räknar ihop vårdplatser i särskilda boenden (SÄBO) med vårdplatser på sjukhus. Gör man det hamnar plötsligt Sverige tillsammans med Nederländerna i topp i den europeiska statistiken. Men, menar kritiker, det är inte rimligt att räkna med vårdplatserna i SÄBO i statistiken. Tar man bort SÄBO-platserna hamnar Sverige i den absoluta bottenligan i Europa. Hur kommer det sig att ni räknar med SÄBO-platser?
– I rapporten är vi tydliga och redovisar att Sverige ligger lågt när det gäller antalet vårdplatser på sjukhus. Men vi har ett annat system än många andra länder i Europa. Det är relevant, menar vi, att redovisa en helhet och att vi jobbar på ett annat sätt där vi har kvalificerad sjukvård och kvalificerad vård i SÄBO och i hemsjukvården, vilket inte alla andra länder har.
– Vi menar inte att man ska slå ihop statistiken och heller inte att platser på SÄBO är det samma som platser på sjukhus, men när man resonerar om vårdplatser är det viktigt att ta med hela vårdkedjan runt patienten och belysa att vi i Sverige har ett system där patienter, exempelvis äldre med kroniska sjukdomar, hjärtsvikt och KOL, ska kunna vårdas på SÄBO och inte behöva flytta mellan öppna vårdformer och sjukhus. Ta exempelvis palliativ vård, den vården håller mycket hög kvalitet i SÄBO, enligt vårt svenska kvalitetsregister. Svårt sjuka eller döende patienter ska inte behöva flytta från sitt hem till sjukhus, vården ska vara välfungerande på plats.
En kritik som riktats mot SKR:s rapport är att ni framför teorier, och visioner om hur det borde eller skulle kunna vara. Det råder dock idag stora utmaningar och brister i kommunal hemsjukvård och på många av landets SÄBO:n, vilket blev särskilt tydligt under pandemin. Tillgången till medicinsk kompetens har varit ett omfattande problem under många år. Hemsjukvården behöver byggas ut och den nära vården har inte fått resurser och förutsättningar att klara omställningen till en nära vård.
Kritiker menar att när vårdkedjan inte fungerar, när det råder omfattande brister i hemsjukvård, på SÄBO och i primärvården är det svårt att minska antalet vårdplatser på sjukhusen. Hur ser du på den kritiken?
– Det är uppenbart att det finns brister och stora utmaningar. Olivia Wigzell, statlig utredare och generaldirektör för Socialstyrelsen, har lämnat ett betänkande bland annat om hur den medicinska kompetensen i äldreomsorgen ska säkras upp. Det betänkandet är nu ute på remiss och resulterar förhoppningsvis i åtgärder på de problem vi ser idag.
I rapporten Fakta om vårdplatser har ni valt att inte ta med intensivvårdsplatser och intermediärvårdplatser, varför då?
– Rapporten blev mer omfattande än vad vi hade tänkt. Vi var tvungna att avgränsa oss och fokusera. IVA- platser räknas som tekniska platser, tillsammans med förlossningsplatser som inte heller är med i rapporten så det var en avgränsning som var möjlig att göra.
– När det gäller IVA-platser har vi bra data tillgängligt, tack vare Svenska intensivvårdsregistret, SIR. Det är jätteviktigt att analysera IVA-platser och under pandemin jobbade vi nära företrädare för SIR runt IVA-platssamordningen. Vi har inte gjort anspråk på att presentera den enda allenarådande faktakällan i rapporten, vi behöver hjälpas åt att titta på data och SIR publicerar löpande data.
– Nu pågår även ett viktigt arbete med att definiera vad som kan räknas som intermediärvårdplats, men också vilka kriterier som ska ställas på en IVA-plats, om det endast är respiratorplatser som ska räknas. Det arbetet är välkommet, vi behöver förtydliga definitionerna för att kunna göra bra analyser.
I rapporten redovisar ni data på aggregerad regionnivå. Genomsnittsvärdet blir därför inte talande för hur beläggningsgrader ser på enskilda kliniker och avdelningar. Färska data från exempelvis Sahlgrenska universitetssjukhuset och Sunderbyns sjukhus visar beläggningsgrader på flera avdelningar på långt över 100 procent, till och med över 200 procent. Om vi ska få fakta om beläggningsgrader är det väl viktigt att inte bara utgå från aggregerad data på regionnivå?
– Återigen, rapporten gör inte anspråk på att ta hela greppet om allt. Vi lyfter fram fakta utifrån de öppna datakällor vi har tillgång till. Dessutom är det svårt på nationell nivå att jämföra enskilda sjukhus och kliniker eftersom de har olika uppdrag och roller.
– En viktig tanke med rapporten är att den ska vara en bas för fortsatt diskussion och att man på lokal nivå kan fortsätta diskussionen och analysera utvecklingen över tid på sjukhus och enskilda kliniker.
Krisplaner, den ständiga jakten på vårdplatser och medarbetare som väljer att sluta sin anställning på grund av en dålig arbetsmiljö har skapat en moment-22-situation, vilken ytterligare försämrar möjligheterna att rekrytera och behålla personal. Hur arbetar SKR aktivt för att förbättra vårdsituationen, arbetsmiljön och arbetsvillkoren? Planerar ni att publicera en sådan rapport?
– Arbetsmiljön är i högsta grad ett arbetsgivaransvar. Det är inte längre bara HR-sidan som är engagerade för att lyfta arbetsmiljöfrågan, det är en högprioriterad fråga de politiska ledningarna i regioner och kommuner och för chefer inom hälso- och sjukvården.
– Strax före jul 2021 tecknade SKR en överenskommelse med flera fackliga organisationer om att genomföra ett gemensamt arbete runt arbetsmiljön i regioner och kommuner. I våras ingick en partsgemensam kompetenskommission i avtalet med Vårdförbundet. Syftet är att trygga kompetensförsörjningen och en god arbetsmiljö. Det handlar om stora utmaningar och vi behöver kroka arm. Jag vill påstå att det pågår ett omfattande arbete i hela landet och att frågan om arbetsmiljön tas på högsta allvar.
Det blev nyligen känt att du nu ska lämna SKR för ett uppdrag som länsråd i Värmland. Vad gör ett länsråd och varför väljer du att sluta på SKR?
– Jag kommer att vara landshövdingens närmaste medarbetare och leda det dagliga arbetet i länsstyrelsen. Jag är själv född och uppvuxen i Värmland, men flyttade därifrån till Göteborg och sedan vidare till Stockholm. Familjen har nu rotat sig i Stockholm och jag kommer att veckopendla till Karlstad.
– Under pandemin arbetade jag mycket med länsstyrelserna och deras roll att stödja kommunerna och regionerna. Det känns spännande att byta roll och nu börja jobba för den statliga sidan och därmed öka min förståelse för olika delar av styrningen.
Du har under den senaste tiden haft en tuff och utsatt roll på SKR. Statsvetare, fackliga företrädare och politiker har riktat skarp kritik mot att SKR alltmer liknar en myndighet, men utan krav på insyn. Hur har du påverkats och är det ett skäl till att du lämnar?
– Det är klart att jag haft en utsatt position. Men det är inte orsaken till att jag nu går vidare till ett nytt uppdrag. Jag lämnar SKR för att jag är nyfiken på att jobba på den statliga sidan och ta med mig alla de erfarenheter jag fått under pandemin in i en annan organisation. Länsstyrelsen har exempelvis ett stort uppdrag när det gäller att genomföra statens folkhälsopolitik. Det ska även bli spännande att jobba med samverkan och möjliggöra för kommuner och regionen att tillsammans driva utveckling i ett län.
Längtar du tillbaka till läkaryrket?
– Jag hade min senaste patient hösten 2019 och jag trivs verkligen med att jobba kliniskt, det är oerhört givande med det direkta mötet. Så man ska aldrig säga aldrig, jag försöker nu få ordning på mina papper för att kunna ha möjligheten att bli färdig med min specialistutbildning i allmänmedicin. Men först ska jag ta mig an uppdraget som länsråd och det ska bli spännande.