Dagens AT-system fungerar inte som det är tänkt och mycket har hänt i den svenska hälso- och sjukvården sedan föreskriften skrevs. Det menar Jonas Ålebring, ordförande för SYLF, som samtidigt pekar på vikten att behålla de delar som är bra med AT.

• 25 september 2017
• 1
• AV: Anna Sofia Dahl

Varje år sedan 2000 har SYLF, Sveriges Yngre Läkares Förening, frågat landets AT-läkare om hur de upplever sin allmäntjänstgöring. Precis som tidigare visar årets resultat att AT alltmer frångår sitt huvudsyfte – att vara en utbildningstjänst och en introduktion till den svenska hälso- och sjukvården. Och enligt Jonas Ålebring, ordförande för SYLF, är det för många en problematisk del av karriären.

– När vi gör vår AT-ranking ser vi år efter år att man behandlas mer som arbetskraft och att utbildning och handledning hamnar i skymundan. Tanken är att AT ska vara en introduktion till yrkeslivet och komma direkt efter läkarexamen, men idag är väntetiden väldigt lång. Det leder till att många vikarierar innan AT och får därför sin introduktion på helt oreglerade visstidsanställningar ofta helt utan handledning, säger han.

Läs mer: Så kan AT ersättas

Just avsaknaden av handledning och instruktion är ett återkommande tema i AT-läkarnas svar, så även i år. En bidragande orsak menar SYLF är förekomsten av hyrpersonal och i årets rapport skriver man bland annat: ”I en verksamhet som ständigt är pressad, där personalen ständigt byts ut, blir verksamhetens överlevnad det primära och AT-läkares utbildning sekundär”.

– Utbildning är inte det som alltid är mest prioriterat – det är vårdproduktion. Den saken kommer man inte åt med en ny tjänst, men det kanske kan underlätta om man har tydligare mål som man kan peka på att man måste uppfylla, säger Jonas Ålebring och fortsätter:

– Annan sak i AT-föreskriften som inte känns helt aktuell är att handledarna på de olika avsnitten måste vara specialister. Vi tror att en erfaren ST-läkare också kan sköta den handledningen och att det då skulle bli större chans att man faktiskt får den.

Han säger också att dagens AT-föreskrift är stelbent och inte helt anpassad till dagens hälso- och sjukvård, men vill ändå poängtera vikten av att de delar som fungerar inkluderas i arbetet med att utveckla en ny introduktionstjänst.

– AT har väldigt många bra faktorer, men målen är helt enkelt väldigt gamla och sjukvården har ändrats sedan 60-talet då AT kom till. Så som AT-föreskriften är uppbyggd idag är den väldigt konserverande och gör det mycket svårare för landstingen att skapa fler introduktionsblock och platser. Jag tror att alla är överens om är att vi behöver ha en bra introduktion, utan väntetider, för alla som tar läkarexamen. Och vi läkare måste vara med och påverka denna förändring, oavsett vad man egentligen tycker om den, så att den blir precis så bra som det bara går.

En annan viktig del, som Jonas Ålebring menar måste finnas med när Socialdepartementet jobbar vidare med frågan, är kravet på regelbunden extern granskning. Idag finns det krav på både grundutbildningsnivå och på ST, men inte på AT. Han kallar det för oacceptabelt och pekar på att det är en av de saker som måste ändras i arbetet med läkarnas introduktion i yrkeslivet.

2015 ändrades målen i ST och arbetet med att förändra läkarutbildningen har nu pågått under en längre tid. Och det är i glappet som uppstår mellan de två olika delarna som bastjänstgöringen ska fungera som en brygga. Utgångspunkten i Jens Schollins utredning är kort uttryckt att introduktionen ska kunna klaffa med både det som är före och det som är efter, även när målstrukturerna ändras.

– Att man flyttar legitimationstillfället i den nya grundutbildningen är en annan viktig del. Egentligen faller AT-föreskriften i och med det och vi tror att en bastjänstgöring är bättre än att man går direkt in i ST efter att man blir legitimerad. För det är man nog inte redo för.